Rally och lucia

Rallyföraren Andreas Amberg besöker Kapellby skola i Lappträsk.
Rallyföraren Andreas Amberg besöker Kapellby skola i Lappträsk.

Jobbet på en lokaltidning är för det mesta roligt och omväxlande.
I dag åkte jag till Kapellby skola i Lappträsk som hade besök av rallyföraren Andreas Amberg. Han har vuxit upp i Lappträsk och många av barnen tycker det är kul att kunna säga att de kommer från samma by, Hindersby, som Andreas.

Andreas körde i år junior-VM i rally. Han klarade sig riktigt bra, vann deltävlingen i Finland. Men sedan tog pengarna slut. Det är dyrt att tävla på den nivån.

Barnen ställde många kvistiga frågor åt Andreas. Det är ju så kul då barn ser andra saker och tänker på ett annorlunda sätt än vi vuxna.

På eftermiddagen gick jag på fotografering med tidningens luciakandidater. Dagen avslutades med kandidatkaffe och så bokade vi tiderna för personintervjuerna.

Ett hösttecken

En liten anslagstavla i Hindersby.
En liten anslagstavla i Hindersby i Lappträsk, grannkommun med Lovisa.

Den tomma anslagstavlan är väl ett hösttecken, om något. Ändå tycker jag den är ganska fin. Den har sett sina bästa dagar, men säkert varit i flitig användning. Och kanske den används nästa sommar igen. För det är ju då byarna lever upp.

Vid Lekstrand intill Tessjö å firas midsommaren alltid på traditionellt sett. Stången stod faktiskt kvar än. Där finns gungor för barnen och fina stora bord att umgås vid.

I dag var jag här å jobbets vägnar, i ett helt annat ärende än att besöka Hopenback-Lekstrands fina gård. Men då jag fick syn på anslagstavlan kunde jag inte låta bli att fotografera den som mitt lilla bidrag till skörden av hösttecken.

Bättre var det förr…

Fin prydnad på bordet i Kapellby skola där Lappträsk fullmäktige höll sitt möte.
Fin prydnad på bordet i Kapellby skola där Lappträsk fullmäktige höll sitt möte.

Ibland kan man till och med få dra på smilbanden på ett fullmäktigemöte. Fastän det oftast är tråkiga beslut som måste fattas där i dessa ekonomiskt ansträngda tider.

I dag ondgjorde sig några ledamöter över att det är frustrerande att jobba med kommunalpolitik eftersom så mycket är så byråkratiskt.

– Och inte har EU gjort det lättare för oss heller, sa en farbror. Förr fick lekställningarna se ut hur som helst. Man klängde där man kunde och ibland ramlade man och slog sig så knäna blödde. Men inte var det någon som gjorde anmälan till någon myndighet då inte.

I dag ska sanden runt lekplatsen vara godkänd av EU. Dyr blir den både att köpa och frakta. När man väl har en lekställning på plats, som kostat flera tiotusen euro, kanske ett barn ramlar och ett hårstrå går av på parveln. Då blir det långa utredningar om vem som bär skulden till det hela.

– Inte undra på att allt står stilla i dag. Inget går framåt, dundrade mannen på. EU är en byråkratisk mardröm som förhindrar all tillväxt i samhället.

Egentligen var det ju tråkiga saker han tog upp.
Och ännu tråkigare är det att allt han sa stämmer.
Ändå satt jag och skrattade för mig själv.

Vad skriver jag om i dag?

I det stora hela kretsar min vardag i dag runt den här produkten. Jag är ju tillbaka på reporterstolen sedan första oktober. Men jag har också tänkt fortsätta tillbringa tid med Adrian, försöker fila på den fjärde romanen om honom från och till, under dagar då jag kan få minst tre-fyra timmar i sträck helt för mig själv i lugn och ro.

I går skrev jag bland annat om ett nytt företag som etablerar sig i vår lilla stad. Det är alltid positivt när någon öppnar nytt. Ofta handlar ju rubriker om nedskärningar, företag som går i konkurs, samarbetsförhandlingar, uppsägningar…

I dag jobbar jag 12-20 och ska bila till Lappträsk där företagare och kommunalvalskandidater träffas. Ser fram emot givande diskussioner!

Men innan jag går på jobb har Adrian och jag lite förlagsarbete att syssla med. Hans humor bidrar till att det känns roligt att jobba bland fakturor, kvitton, paketeringstejp och papper 🙂