Veckans ord, LEENDE

Plötsligt kom jag ihåg att jag skulle gå med i utmaningen ”Ett ord per vecka, att tolka fritt med en eller flera bilder” hos Gemsofmylife, där hittar du listan med orden.
Tyvärr lyckades jag inte få in länken till min blogg på hennes lista, och min kommentar om det verkade inte heller gå fram. Men det kanske löser sig nästa vecka!

I och med att jag fick lite brådis att hinna med innan vecka 1 är slut, blev det bara en bild. Men visst finns ett antydan till LEENDE hos Snobben. Överlag är ju Snobben en som får oss att le.

Han ler minsann :-)
Han ler minsann 🙂

Vacker vägg, del 51

… eller två väggar på en gång eftersom de omgärdar samma stora byggplats i Helsingfors centrum. Amos Rex, ett stort konstmuseum ska byggas här.

Det lär ska vara Leendets dag i dag. Det tycks inte mannen på bilden ha förstått 🙂

Platsen där ett konstmuseum byggs bör ju vara omgärdad av konst.
Platsen där ett konstmuseum byggs bör ju vara omgärdad av konst.

Själv har jag av förekommen anledning skrattat rätt mycket de senaste kvällarna. Det är klart att det känns mycket bättre att fnissa än att gråta.
Men gråta bör man förstås också göra – då det känns så. Det är viktigt att alla känslor kommer ut.

Den här bilden visar hur innergården ska se ut i framtiden. det nya konstmuseet ska ligga under marken om jag förstått allt rätt.
Den här bilden visar hur innergården ska se ut i framtiden. det nya konstmuseet ska ligga under marken om jag förstått allt rätt.

Den här soffan…

… har jag tänkt köpa till min nya bostad.
Det är en nästan likadan som Adrian har hemma hos sig. Han har i och för sig en lite dyrare variant, men i det stora hela är de ganska lika.
Hos mig ska minimalism råda, och genomtänkta färgskalor.
Jag kommer att få sortera hårt i den bostad där jag nu bor men det gör säkert bara gott.

soffaI morgon är en ny dag. Efter gråt kommer ett leende? Efter regn kommer uppehåll? Jag kanske orkar ta mig till bokhandeln. Jag kanske minns att jag ska äta något också efter frukosten.
Om inte förr så minns jag att jag ska äta då det blir Allsång, för då kommer en del av släkten till mig – det är en tradition som jag hoppas får leva länge än!