Efter en lång dag med jobb vid datorn i går och ett möte på kvällskvisten var det skönt att sätta sig i soffan. Framför mig på bordet ligger dagboken där jag skriver ner ALLA tankar, särskilt dem som jag inte kan skriva ut på bloggen.

Jag kopplade av med tv och ett par glas vitt. Och Allsång på Skansen var SÅ bra den här gången. Med låtar som gick direkt in i hjärtat. Linnea Henriksson sjöng Lena Philipssons ”Ont, det gör ont men det går, det gör ont en stund på natten, men inget på dan … Jag har klarat mig rätt länge, jag börjar blir van, och alla omkring dom märker ingenting …”
Precis så ÄR det ju 🙂

Och så tolkade Mando Diao ”Håll mitt hjärta” så fint.
När Arja Saijonmaa sedan sjöng ”Jag vill tacka livet” tänkte jag att det är en av de sånger jag önskar man sjöng på min begravning. Vackra sånger som jag önskar sjungs då jag välsignas till sista vilan har jag faktiskt börjat skriva upp. Tycker inte det känns groteskt utan väldigt praktiskt, alla ska vi ju dö nån gång.