Liljendal

Marknadstraditionerna lever i Lovisa

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Några gånger per år arrangeras marknader på torget om tisdagar. Däremellan händer där även annat, alltså försäljning i mindre skala, men så gott som allt är ju då lokalt tillverkat, bakat eller odlat.

Torget är en fin samlingsplats och traditionen med marknader hoppas jag att ska leva många årtionden framöver.

Som ni ser, här säljs lite av varje. Pölypussit blir direkt översatt dammpåsar, men det är alltså frågan om påsar av olika storlekar som säljs till dammsugare av olika modeller.

Alltså bara det här, att försäljarna orkar rada fram sina produkter och presentera dem på ett synligt sätt. Börjar det regna bör de ju vara förberedda även på det.
Klänningar, väskor med motiv av ugglor, olika skyltar och korgar både för uppköp och ved.

Försäljare som även vanliga vardagar är här med sina blommor och växter sålde också i dag. Hoppas affärerna gick bra.

Lokala produkter från Liljendal, som är en by som hör till Lovisa. Förr var Liljendal en självständig kommun.

Passar på att berätta en liten rolig historia om kommunens namn och mitt efternamn.

Då jag jobbade på tidningen Östra Nyland och precis hade gift mig och fått namnet Liljendahl (stavar med h), svarade jag i telefon: ”Östra Nyland, Liljendahl”.
Somliga slog då direkt på luren och ringde sedan på nytt, såsom de skulle, till tidningen Östra Nyland.
De fick samma svar och blev då kanske tysta en stund innan de frågade om de hade kommit rätt. De skulle ringa tidningen, men trodde att de hade kommit till kommunen Liljendals kansli 😂

Skyltsöndag och snöyra 17-03-2024

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Ett minne från ett loppisbesök i juli ifjol. Det var en het dag och svarta moln tornade upp sig mot horisonten. När vi körde hem från Liljendal kom det också ett störtregn.

Allt annat är ju översatt, men Hallintovirasto kanske närmast kan översättas med förvaltningsverk eller administrationsverk.
Fler söndagsskyltare hittas via BP:s blogg!

När jag tittade ut genom fönstret i morse såg det ut så här.

Vinterns hälsning: ”Trodde du att våren var här? Hahaa! Nej du! Än tänker jag härja på.”
Ja, du har ju gjort det bara sedan mitten av november men fyra månader räcker då inte till, frågar jag. Ska det vara rättvist ska vi ha tre månader vinter, tre månader vår, tre månader sommar och tre månader höst.

Glad måndag! 21-08-2023

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Glad måndag med ett av sommarens blomsterminnen. En liten plantering som hängde i ett slags ampelsystem där det fanns plats för flera krukor. Vid Krogarvägens loppis i Liljendal, en het sommardag med åska i luften i juli. Så många minnen som kan skapas varje dag ❤

Ta vara också på den här dagen, denna unika måndag!

Grejer en inte visste att en behövde 😍

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… det kan man säga att finns på loppmarknader.
I dag besökte min syster och jag Krogarvägens loppis som är öppen i alla fall under veckosluten i juli månad i Liljendal. Loppiset har öppet klockan 10–18.

En mer mångsidig loppis får man leta efter. Och sådan ordning där råder. Allt prydligt framlagt, tydliga prislappar och förmånliga grejer. Så ska det ju vara på en loppis, där det huvudsakliga syftet för det mesta är återanvändning.

För mig är det farligt att se glasvaror på rad. Flaskor, vaser, brukar, skålar… Två kom med mig hem i dag.

Porslin köpte jag inte men det fanns mycket att välja bland för den som gillar den varan.

Här finns loppiset, egentligen i tre våningar. Den på marknivå ligger bakom bortre hörnet och är ganska liten, samma gäller ”översta våningen” som syns på andra bilden här i inlägget. ”Mittenvåningen” är störst.

Åskan mullrade i fjärran, det var riktigt varmt ett tag och sedan började det blåsa. Vi hann in i bilen och började köra hemåt mot Lovisa innan åskvädret och regnet kom över oss. Jag tycker om väder! I synnerhet då jag sitter på en plats jag upplever som säker och där jag inte blir dyblöt.

Det var en gång, ett ekollon

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Under en fototour i Liljendal tidigare i våras plockade väninnan Pia ekollon och gav ett av dem till mig. Några dagar senare fick jag för mig att plantera ekollonet i en kruka med jord. Krukan är liten och där fanns plats för tio centimeter jord. Ekollonet åkte ner på ett par centimeters djup.

Jag vattnade då och då, men hade inga större förhoppningar om att det skulle bli nån planta. Jag hade inte googlat ett dugg kring ”hur man ska göra” och bra var väl det 😀 För efteråt har jag läst att de ska läggas en viss tid på året i små glasburkar. Vattnet ska bytas ofta och enträget får man vänta minst sex veckor om det skulle råka sig så att ekollonet får för sig att skapa nåt slags skott…

Ingenstans har jag hittills hittat information om att man kan lyckas få ett ekollon att gro till en planta om man sätter det i en kruka med jord 😀

Är detta en blivande ek?

Sanningen att säga trodde jag att ekollonet hade ruttnat bort. Men jag tänkte att jag slänger inte myllan innan hösten och vinterkylan är här.

Och plötsligt en dag ser jag att något stretar upp ur jorden. I dag är plantan, eller var det nu är 😀 … fem centimeter hög! Med spänning följer jag detta dag för dag ❤ Detta Guds underverk!

Det var den 15 april som Pia plockade ekollon här i Liljendal.

Nu tycks Liljendahl få en Liljendal-ek! Otroligt!

Liljendahl härjade i Liljendal

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer
Är jag vig nog att klänga i denna ställning, frågar sig chefredaktör Liljendahl på besök i Liljendal.
Vad händer om jag fastnar? Eller om ställningen brakar samman under min tyngd?
Det kan bli en notis i Nya Östis förstås. I värsta fall en anklagelse om vandalisering. Och ett besök på hälsovårdscentralen?
Bäst att bege sig till kyrkan istället. Men perspektivet blev ganska svindlande. Risk för att ramla igen! Denna gång bakåt. Men marken var mjuk av mossa.
Här fanns förr en bank. I dag körde polisbilen bara förbi. Inga rånare i sikte. Men polisen hade hört om en chefredaktör som klängde i skolans klätterställning som finns bakom den gamla banken. Hon passade förstås på då skolan var stäng på grund av corona.
Vad polisen inte visste var att chefredaktören gömde sig bakom granhäcken intill Bagarstugan. Slug som hon är.
Chefredaktören fick en liten, av nostalgi föranledd, tår i ögat. Över fyrtio år gamla minnen från danskvällar på Liljendalgården vällde fram. Här fick hon sin första kyss. Men hon tyckte på den tiden att det var ganska äckligt med tunga mot tunga.

Egentligen borde där ju stå LILJENDAHL-gården, tänkte hon. Vem har stulit bokstaven H?

Men sedan såg hon två nässelfjärilar och två sädesärlor och glömde planerna på att kontakta staden och kräva H-bokstaven tillbaka.

Liljendahl var i Liljendal

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

Den rubriken tror jag att jag lekt med förr, men låt gå!

Marknader i små samhällen är bara SÅ härliga. I dag var det åter dags för höstmarknaden i Liljendal. En kort snutt om den skrev till Nya Östis webbsida, där kan du för övrigt läsa också om annat som händer i Lovisa.

Hösten är här, det blir hela tiden lite kyligare och då behövs vantar.

Välgörenhetsorganisationen Lions Clubs plättar har alltid god åtgång.

Det är väl det här man kallar pannkakor i Sverige.
Pannkaka hos oss i Finland är något man gör i långpanna. Wikipedia definierar ordet så här.

Getterna lockade i alla fall familjernas minsta till sig.

Hur galet som helst, del 30

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Motorsågar och åter några motorsågar 🙂

Bilden togs på Liljendaldagarna för en vecka sedan.

Vet inte riktigt vad jag ska göra i dag. Har jobbat ett par timmar med texter och bilder som hör ihop med evenemanget Lovisa Historiska Hus, som i år firas 25–27 augusti.

Cykeln blev hos min väninna i går, så ett litet projekt är förstås att ta en promenad dit och hämta den 🙂