livet

Ju äldre och mossigare, desto finare

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Har förmånen att i mitt arbete få åka runt i bygden.
Försöker då också hinna knäppa bilder som jag kan visa på bloggen.

Besökte i dag Strömfors bruksmiljö, så jag visar senare fler bilder därifrån.
Och just i dag var en sådan dag då jag kan säga att jag älskar mitt jobb.
Först gjorde jag en födelsedagsintervju, sedan ett personporträtt som kommer i sommarbilagan.

Det finns så många härliga och spännande människor, så många liv att berätta om, så många miljöer att uppleva och beskriva.
Jag känner att jag lever och jag är tacksam för allt jag har ❤

Har ingen aning om vad det här är. En gammal kvarnsten?
Har ingen aning om vad det här är. En gammal kvarnsten?

Brukar lita på att då jag själv inte känner igen motiven, eller vet gamla byggnaders historia, då brukar det finnas någon läsare som kan berätta mer 🙂

Alla dessa härliga små vattendrag och mossiga stenar <3
Alla dessa härliga små vattendrag och mossiga stenar ❤

 

Ny dag, nya möjligheter

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer
Klarar blommorna på balkongen tillfällig kyla ska väl jag också göra det.
Klarar blommorna på balkongen tillfällig kyla ska väl jag också göra det.

Har två lite tyngre dagar bakom mig. En del minnen har gjort förvånansvärt ont.

Men då jag väljer att berätta hur jag känner mig får jag stöd från många olika håll. Det skulle jag ju inte få om jag gick ensam för mig själv och grubblade, om jag låtsades att livet var en dans på rosor och bara skrev klämkäcka inlägg om hur fantastiskt allt är…

Livet är inte hela tiden fantastiskt. Men för det mesta är det ändå det.

Vi ser inte alltid solen men den finns, även under de allra mörkaste dagarna.

Och jag är en obotlig optimist som fortfarande går och väntar på att också jag ska kunna bli lika tokkär som ex-maken blev förra våren…
Tänk att åter få uppleva den känslan ❤

Jag lever på hoppet och fortsätter ta en dag i taget. Eller ibland handlar det om att ta någon timme i taget.
Ett par ljusglimtar finns just nu, men jag vågar inte berätta något om dem. Tidigare då jag gladeligen gått ut här och skrivit vad som gjort mig lycklig har det tyvärr blivit ett abrupt slut på glädjen… så nu tänker jag hålla tyst LÄNGE.

Men det betyder inte att jag slutar blogga om stort och smått som händer i min vardag 🙂

I dag februari – i morgon juni

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Första mötet efter jobbet.
Första mötet efter jobbet.

Ja, vet ni… lite så här känns det – men det är härligt också. Att tiden rusar mot sommaren – och att jag har ett nytt liv att glädjas åt, saker att se fram emot.

Den här glädjen hade jag inte sommaren 2014 – då såg allt mest nattsvart ut.

Ibland känns tillvaron stressig. Som i dag då jag hade två möten inbokade efter jobbet. Men med facit på hand ser jag att människor jag träffar på möten, saker vi kommer överens om där – ger mig innehåll med tanke på min framtid.

M och jag håller också kontakt – vi klarade helt enkelt inte av att bryta de band som hann uppstå…

Så vet ni… LIVET… här kommer jag ❤

Och alla kära vänner där ute, vare sig ni har bloggar eller inte. Jag tänker på er, jag tackar er alla, ni är kära för mig! Jag gör besök hos er och kommenterar åter då jag har tid för det – så som det nu ser ut – på söndag!

Skilsmässan fem före klar

~ Carita Liljendahl ~ 31 kommentarer

… och jag som trodde jag skulle gråta när jag fick brevet.
Eller åtminstone då jag undertecknade det.
Men vet ni, jag kände nästan ingenting. Kanske lite vemod. En stilla undran, hur gick det nu så här? Vi som alltid skulle vara tillsammans.

Svarsbrevet far i väg i morgon.
Svarsbrevet far i väg i morgon.

Eftersom jag tagit mina bloggvänner med på resan ända från den dag jag i juni skrev inlägget Skilsmässobloggen? vill jag låta er få ta del av hela historien. Och för er som så vill är det bara att läsa vidare här så får ni veta ”vad som hände sedan”.

En dag efter att betänketiden var slut skickade ex-maken in papperen. Det tolkar jag som att han är fullständigt säker på sin sak 🙂
När jag fick första brevet i somras av tingsrätten kluddade jag dit en kommentar i stil med ”motsätter mig skilsmässan, men vet att det inte spelar nån roll”.
Heh! Lite var jag tvungen att obstruera.
Men i dag gjorde jag inget annat än skrev under, stoppade papperet i svarskuvertet som jag klistrade igen.

Livet går vidare.
Hann redan under ett par månaders tid hålla kontakt med en annan man, men när jag tyckte vi skulle träffas IRL blev han förskräckt. Misstänker att han inte hade rent mjöl i påsen eller alla hästar i hagen…
Så det var bara att dra några djupa suckar och gå vidare – åter en gång.

Följande dag träffade jag en ny man 🙂 Men tro nu inte att jag bjuder hem honom direkt. Jag vill bara säga att svårare än så här verkar det inte vara.

Och ja-ja-ja … klart jag är försiktig på alla sätt. Ni skulle bara veta vilka försiktighetsåtgärder Bond och jag vidtagit 😀

Nu vill jag flytta snart

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Dagens tidningar och enkelt frukost.
Dagens tidningar och enkelt frukost.

Sedan 4 augusti finns inga möbler i köket. Så jag sitter i soffan i vardagsrummet och äter frukost.

Skulle verkligen vilja flytta snart. Hyran är betald för nya bostaden för augusti. Har dubbla utgifter för boendet ända tills makens och min gemensamma bostad säljs.

Ska i dag åter kolla hur det ser ut i nya bostaden. Senast jag var där verkade inte mycket ha hänt, så jag vet inte när jag kan flytta in.

Bor alltså nu i en fyrarummare där allt är mer eller mindre upp och ner. De flesta av mina ägodelar finns på nya adressen där jag ännu inte kan bo.

Mycket praktiskt ska åtgärdas. Försäkringar ska spjälkas upp och förnyas, avtal för internet och tv sägas upp och nya ska tecknas.

I dag hörde jag mig för om 4 september passar som följande flyttdag för flyttföretaget.

Känns väldigt ofta som att jag inte orkar mer… ingenting är roligt.
Men det oaktat går livet på något underligt sätt vidare.

När allt inte blir som man tänkt sig

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

PlagenÄn dröjer det ett tag tills det myllrar av människor på de den här stranden och gräsmattan. Vår badstrand Plagen ligger rätt öde med fjolårets löv på marken och kala trädstammar. Viken var ännu delvis täckt av is, men så som det blåst i dag kan islossningen ske vilken dag som helst.

Picknick_K16Hade bestämt att vi skulle ha picknick på sommarstället i dag.

I mitt inre hade jag redan sett bilder av den fina maten, tillbehören, solstrålarna som letade sig in genom fönstret i farstun där vi skulle äta.

Picknick_K16_2Jag hade alltså planerat att vi skulle äta här. Men jag kom inte ihåg hur kallt det är i stugan så här års. Att sitta utomhus var ändå inget alternativ. Solen lyste i och för sig, då och då. Men den kalla vinden skulle förmodligen ha fört bordduk, tallrikar, vinglas och salladstillbehör all världens väg.

tillbehörDet var i alla fall roligt att förbereda maten. Här syns en del av tillbehören. Ananas, tomater, grönsallad, mozzarella och paprika.

tortillasOch som sagt. Allt blev inte så som jag hade tänkt mig.
Mina tortillaplättar med fyllning av köttfärs, ananas och tomat blev inte vackra, men de var i alla fall goda.

Om någon hade kollat spåren efter mig hemma i köket hade de kanske trott att en fyraåring härjat där… (sorry alla fyraåringar, ni grisar säkert inte lika mycket!)

När jag skulle skära en tomat flög innehållet i väg, när jag skulle vända tortillan i stekpannan gick den sönder och en del av fyllningen ramlade på golvet.

På en nischad blogg skulle de här bilderna aldrig ha publicerats. Jag menar… en av tortillorna är ju bränd!

Jag tänkte också efter en stund – ska jag eller ska jag inte visa allt det här som inte blev riktigt så som jag hade tänkt mig.

Och som ni ser beslöt jag mig för att göra det.

Livet är ju sällan perfekt, allt blir inte så som man tänkt sig.
Men mycket kan bli bra ändå. Om man inte tar allt så allvarligt.

Livets tråd kan vara skör

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Någon tycker kanske att man inte ska skämta om allvarliga saker. Till exempel säga Jag blev en provkanin till påsken.

Men visst kan man se positivt på sjukhusbesök och provtagningar också. Det är ju ett bevis på att vår sjukvård fungerar.

Det blev en omtumlande kursändring på mitt påskfirande då jag i går fick en akut remiss till jourpolikliniken i grannstaden Borgå. Ett laboratorieprov som hade tagits i onsdags visade sådana värden som inte borde finnas. Läkaren i Lovisa gjorde det enda rätta – bad mig omgående besöka Borgå sjukhus.

Där kom jag in utan väntetid och fick lägga mig på en brits. Sedan hände allt på en gång. Laboratorieskötare, sjukskötare, läkare och allt vad dom nu heter snurrade runt mig. Elektroder fästes vid kroppen, jag fick dropp och prover togs från både vänster handled och höger armveck. Man tog hjärtfilm och mätte blodtryck och puls. Det var som i en actionscen från ett sjukhusdrama på TV. Blipp, blipp, tut, tut, surr, surr.

Efter tre och en halv timmes väntan fick jag veta att provsvaret jag hade fått i Lovisa visade fel. Sådant händer, tänkte jag och var glad för att mina värden i det stora hela var fina.
Men situationen fungerade i alla fall som en väckarklocka. Livets tråd kan vara skör. Den som är frisk ska vara glad. Inte klaga över småsaker. Dagligen måste många människor, både vuxna och barn, genomgå prover eller ligga i dropp. De har smärtor, väntar på provsvar, får kanske chockerande besked, måste opereras.

Livet är inte de dagar som gått, utan de dagar man minns (Pjotr Andrejevitj Pavlenko).
Livet är inte de dagar som ska komma, utan livet är här och nu.

Midsommarmums!

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Vad är en sommar utan sol?
Utan glass och somriga bär?
Jag njuter i min enkla kjol
av livet just nu och här.
Vad vet jag om morgondagen?
Får jag se den? Har solen flytt?
Därför ger jag glass åt magen,
var dag är ett äventyr nytt.