Detta ensamma löv så jag häromdagen och kunde inte gå förbi det utan att föreviga det.
Ha en färgglad dag!
… kan man göra mycket med sina bilder.
Jag tycker om att leka med dem rätt mycket där.
Men med den här bilden har jag inte gjort annat än gett den vanliga skärpa jag brukar och LITE förtydligat lövet på bilrutan.
Gillar bilden mycket – tagen inne från en bil, helt spontant, med mobiltelefonens kamera.
I går skrev jag på Facebook att jag ska vara en soffpotatis hela helgen.
Det är nämligen höstlov i vår region och förr hade barnen lov från skolan för att hjälpa till att ta upp potatisarna därhemma.
Så någon liten anknytning till potatisar ville jag ha.
Men uppdateringen var nog ändå lite överdriven – skrivet i ett slags trots 🙂
Det jag ville säga var att jag gör det jag vill och delvis måste då jag är ledig.
Det blir alltså inga bilder av en Carita som ligger svettig under hävstänger på gymmet.

Dagar då jag jobbar är det svårt att klämma in saker som måste göra. Bilen ska besiktigas en gång per år och där var jag och Svensson, som han heter, i dag. Det gick bra! Jag får köra med min kära bil ett år till.
Han är numera helt min, den delade vårdnaden med ex-maken upphörde för några veckor sedan.
Sedan körde jag till badstranden och tog några bilder. Hösten har redan en längre tid visat sig från sin bästa sida – och jag tror det fina vädret ska hålla i sig hela min ledighet – det vill säga till söndagens slut.




Efter jobbet och före konstkursen i går hade jag en halv timme ledig tid.
Passade på att slinka in på Hotel Degerby på ett glas mousserat vin.
Tog ett foto genom fönstret så ni får se några av våra parker, en liten bit Lovisavy.

I dag är det på dagen sjutton år sedan maken och jag förlovade oss.
Han kom med ett flyg från Sverige och väskan kom med ett annat, där blev något strul – men klart han skulle till Finland, med eller utan grejer 🙂 För skulle vi förlova oss så skulle vi ❤
Det skedde på en badstrand, men inte på den där vi har kiosken. Den här ligger lite mer avlägset och vi stod där mitt i en lång trappa och växlade ringar. Jag kände att han var mitt livs stora kärlek och vi skulle alltid vara tillsammans.
Hade jag fått bestämma skulle det ha blivit så, att vi hade åldrats tillsammans. I med- och i motgång skulle jag ha kämpat.
Jag var ju till och med beredd att förlåta otroheten.
Men… allt blir inte som man tänkt sig och terapeuten säger att vi aldrig kan veta vad som kommer att hända. Också jag skulle, sägs det, kunna bli huvudstupa förälskad i en annan fastän jag tror mig vara lycklig med min man.
Jag har svårt att föreställa mig att det hade kunnat gå så. Vem hade kunnat komma och bräda min man?
Men… ytterligare ett men…
Kanske jag fortfarande efter 52 år inte vet så mycket om livet.
I kväll ska jag ut med en väninna på välgörenhetsrock. Vi firar hennes födelsedag och höjer säkert en skål på förlovningsdagen också. Det här datumet är ju ett av många som jag ändå aldrig glömmer 🙂
Avslutar med lite bilder från gårdagen.

På förmiddagen i går skrev jag en grej om vinterdäck.
Den blev paradgrej i dagens Östra Nyland.


På eftermiddagen besökte fotografen Mariella och jag en lunchcafeteria i Tessjö. Impin Kievari heter stället och det har funnits i tjugofem år.
Men så kom den nya motorvägen, som i och för sig är en välsignelse med tanke på trafiksäkerheten.
Men kunderna försvann och serveringen tvingas stänga. Innehavaren hade sista dagen öppet i går och bjöd alla på kaffe, bullar och syltmunkar. Jag fick en tår i ögat då hon var så vänlig att hon gav en påse full med munkar som vi fick ta med till redaktionen. Så omtänksamt!

Här är jag på väg bort från jobbet. Älskar att gå och dra med fötterna i de prasslande och doftande löven 🙂

På söndagens promenad såg jag miljoner löv – kanske miljarder.
De prasslar och doftar gott.

I parken intill stadens restauranger verkar det som om någon velat ta en pratstund öga mot öga. Då flyttar man ju på bänkarna så att man kan göra det. Och avnjuter lite öl. Men burkarna hade man ju kunnat slänga i skräpkorgen. Å andra sidan – den låg nog för långt borta, åtminstone på en meters avstånd.
Veckans tema i Fototriss är
… SÅ HÄR SER DET UT DÄR JAG ÄR.
Helena från Stockholm i Sverige som upprätthåller sidan Fototriss uppmanar oss att ta en höstpromenad och dokumentera hur det ser ut där vi bor.
Jag valde att fotografera på min morbrors gård. Han gick bort i januari och gården sålde min kusin och jag nyligen till andra släktingar. Det känns bra att jag fortfarande därför kan röra mig på gården.



Andra bidrag i Fototriss hittar du här. Gå gärna in och bekanta dig med dem.
Här finns allt från vardagliga och fyndiga bilder till riktigt proffsiga fotografier.
Mångfalden är det bästa med Fototriss. Att se fotografernas olika tolkningar. Ofta blir det en resa ut i världen som låter dig uppleva nya platser fastän du i själva verket bara sitter vid din dator hemma.









Promenader i naturen gör susen. Man får perspektiv på saker och ting. Nu har det varit fint väder de två senaste söndagarna då jag gått en fotograferingsrunda. Men jag lovar, jag ska promenera och fotografera i regn och rusk, slask och snö också!