Lovisa

Glad måndag med tomtar och Lovisabyggnader

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Färgsprakande december och lucka nummer 22 öppnas! De här tomtarna är gamla och de bor hos familjen Latto i Villa Armas som var ett av de öppna julhemmen.

Det är gråväder där ute och ungefär en plusgrad. De två kommande nätterna ska vi få kring 6-10 minusgrader, så det gäller för mig att planera tid för att elda i kakelugnen.

Sov mycket dåligt i natt. Lade mig kring midnatt, min bästa rytm för sömn är från midnatt till tio på morgonen. Somnade dock först kring 03 och vaknade sedan en gång i timmen. Hade många märkliga drömmar. Tycks inte vara ens nära fullmåne, tvärtom. Svårt med sömnen brukar jag ha ett par dagar innan fullmåne.

Nåja, ibland är det så här. Jag försöker få till en glad måndag ändå!
Länkar till andra som är med i Glad måndag hittas HÄR.

Bidrar också med några foton av Lovisabyggnader. Tre hus som var med i de öppna julhemmen.

Familjen Lattos hem, Villa Armas, i stadsdelen Nystan.

Villa Aaltonen som ligger nästan granne med gården där jag bor fastän gatuadresserna är helt olika.

Och Vackerbackas innergård som jag fotograferat otaliga gånger. Vi hade ju ingen snö då för en vecka sedan så det ser nästan ut som om det var sensommar eller höst här. En stjärna syns ändå i ett fönster 🙂

Papperkekehus och balenderkild

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Det är skojigt att vända och vrida på ord. Det gör jag ofta högt för mig själv här hemma. Så barnasinnet finns minsann kvar.

Det här pepparkakshuset är ju gjort av papp och papper, och en kund höll på att springa omkull det i Lidl här om dan. Så bråttom kan man ha inför jul, eller så spanade hen åt annat håll för en liten stund. Vem kan vänta sig att ett pepparkakshus ska stå mitt i gången?

Veckans foto gäller hos Åke i dag. Skyltsöndag hos Christian. Färgsprakande december hos BP.

Och den 21:a december öppnas lucka nummer 21 i Caritas adventskalender med julbilder på bloggen.
Balenderkilden/Kalendernbilden utgörs av en liten tomte i keramik som jag har fått som gåva. Den kan hänga i granen, om trädet inte har allt för svaga grenar, eller också kan den hänga var som helst där det finns en knopp eller krok.

Och så dagens skylt som visar vägen till affären Krinti som finns i gamla mejeriet här i Lovisa.

Bakom skylten syns vår kära lånebil ❤ Saaben som jag är så tacksam för att kunna ha då och då.

Mina så kallade hälsosteg har de senaste dagarna rört sig kring de normala som jag är nöjd med, 2400-3000. Jag kanske fortsätter räkna dem 2026 eftersom jag är statistiknörd. Att ha stegräknare i telefonen peppar mig att gå korta promenader varje dag. Jag sätter inte upp några mål, tävlar inte ens med mig själv. Devisen ”varje steg räknas” gäller – vare sig det blir 500 eller 3500 per dag 🙂

Julmarknad och så blev det en krans

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Julmarknad på torget och här fanns mycket trevligt att köpa till jul. Blommor, kransar och julprydnader.

Jag försöker numera satsa på sådant jag kan äta eller annars använda aktivt. Ville ändå ha en krans som hänger utanför min dörr. Jag får inte slå in en spik i själva dörren, men intill den finns krokar där jag på sommaren hänger blommor och till vintern en krans.

Ifjol band jag själv en krans på en kurs.
I år köpte jag från marknaden denna. Tycker om det som är enkelt och stilrent, inte för mycket, inte för lite ❤
Det kanske inte ens ses som en krans, för det är ju liksom mer ett hjärta. Hur som helst så föll jag för just denna skapelse i år. Här kan den hänga över jul och nyår och hela vintern.

Klifs och klafs lät det i dag

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… då jag tog min 2500 stegs promenad. Snön som föll i går rinner bort i dag.

Här far jag iväg hemifrån, för att kolla en del av julfönstren på Mariegatan. Blev inga bra bilder av dem eftersom det inte var mörkt ute, och det blev speglingar i fönstren.

Fönstret till vänster finns på Mariegatan och det till höger hör till kafeterian Tuhannen Tuskan kahvila på Tvärgränd. HÄR kan du läsa mer om julfönsterrutten i vår stad.

Tvärgränd som går från Mariegatan till Drottninggatan.

Drottninggatan i gamla stan. Här fanns ännu lite snö vid halvtretiden i dag, men nu på kvällen är allt borta och vi har plus fyra grader.

Tror att jag imorgon lägger ut bilder från några julhem.

Dagarna går fort känns det som, kanske för att det blir mörkt så fort. Men snart, snart vänder det. Efter söndagen den 21 december borde det börja ljusna minut för minut.

Frågor om minnen, och adventslucka 12

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer
Först lite info om fotot som utgör det som gömmer sig bakom lucka nummer 12 i Caritas blogg-adventskalender. Den är från gårdagens julmiddag på Degerby Gille och jag trodde att allt som låg på bordet var prydnader. Halmbock, julgransbollar och så någon rolig uppblåst ”ballong”.

Men se nej 🙂 Den där röda lite större saken visade sig vara kollegan Annettes fina festväska! Aldrig sett en sådan förr!

Och så går jag över till Elisas fredagsinlägg med fem frågor som berör olika minnen.
Hon minns en bloggvän som gått bort, och jag vet hur det känns… Även om det är en person du aldrig träffat, finns det bloggvänner jag också saknar och minns idag. En av dem, Minton, finns inte längre. Hon sände ofta fina julkort och påskkort till mig och andra bloggvänner. En gång fick jag en handgjord docka ❤ När jag ser den sitta på en stol här hemma hos mig tänker jag alltid på Anki/Minton.

Jag vill såsom Elisa skriver också säga till alla er som läser min blogg (många av er kommenterar också inläggen) att ni är mycket betydelsefulla i mitt liv ❤

Innan jag svarar på Elisas frågor passar jag på att visa en bild som jag tagit genom fönstret i dag för att visa att solen lyser, hurra! Det är minus fyra grader och jag började elda klockan 11 så att jag hinner bli klar med brasan innan jag ska i bastun ikväll.


Vilket ögonblick från det senaste året vill du hålla fast vid extra hårt?
Finns många fina, men jag plockar fram sportminnet från våren då Lovisa Tor äntligen avancerade från Finlandsserien till Inssi-Divari som är nästhögsta serien i innebandy-Finland. Segerruset då där i Tammerfors, resan hem och festen på en lokal restaurang efteråt minns jag gärna och länge.

Vad får dig att le, även en annars tung eller vanlig dag?
Då någon säger något vänligt till mig, stöttar och lyfter. Men jag ser också numera ganska ofta via Facebook på Reels med Snobben och fågeln Woodstock. De är jätteroliga, särskilt när de skrattar!

Vad i din vardag får dig att stanna upp och känna tacksamhet?
Att få vakna upp till en ny dag och känna att jag är frisk. Att ha nära och kära och vänner.

När brukar du känna ”det här är livet”?
En lagom varm sommardag då jag kan sitta nära havet och känna svalkan från vinden. Ensam eller tillsammans med en vän, något gott att äta och dricka blir som pricken på i:et.

Vad får dig att känna hopp, även när livet känns lite tungt?
Att det brukar komma en bättre morgondag. Känn tillit, allt ordnar sig på något sätt.

    Utsikt över min fina lilla stad

    ~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

    Att börja dagen redan vid 9.30 en söndag är rätt tidigt för mig. Efter sedvanliga morgonrutiner går jag ut i det fuktiga decembervädret med två Ikeakassar för att bära in ved. Då är det jobbet klart för morgondagen.

    Sedan sätter jag mig vid datorn och kollar Nacka-Åkes blogg. Han kör ofta med en trippel på söndagar. Jag tycker att BP:s färgsprakande december är en bra utmaning. Sällan får jag ihop något sprak som jag är nöjd med, men jag rekommenderar hennes och andras bloggar ändå, för det finns mycket att läsa, se och uppleva i Blogglandia. Hos BP kan ni bland annat lära er vad trompe d’oiel äpplen är.

    Jag deltar nu i Veckans foton och i Skyltsöndag, och så har jag lucka nummer sju i Caritas advents-blogg-kalender.

    Detta foto passade jag på att ta i början av veckan då jag besökte skolan där jag tog studenten 1982.

    Utsikten från tredje våningens flygel ser ut så här. Med en del egnahemshus i förgrunden och sedan medborgarinstitutets hus med det bruna sluttande taket och röda, träbyggnaden på gården. Hotell och restaurang Zilton är den smutsgula byggnaden och längst borta kyrkan med det tämligen nya taket. Blandad arkitektur minsann.

    Tomtar på rad i Tokmannis hyllor gömmer sig bakom lucka nummer sju. Några renar tycks där också ha klämt sig in.

    Ser att jag börjar ha lite ont om skyltar i lagret… Måste tydligen ut på jakt för att fylla på! Den här skylten finns i mässhallen i Helsingfors.

    Men idag sitter jag och skriver tre artiklar. Mer än halva dagen lär nog gå till det.
    Hoppas sedan innerligen på en julklapp av mitt kära innebandylag Lovisa Tor. Tänk om vi fick se första hemmasegern för säsongen idag 💙💛

    Lucka fyra, änglar av granris och Lovisafoton

    ~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

    Bakom lucka nummer fyra i Caritas blogg-adventskalender finns tomten Alfred. Bilden av honom fick inte plats i Nya Östis förra vecka, men jag fick lov av tomtens mor att publicera bilden här istället. Alfred gillar julgröt med socker och kanel, och det fick han äta när Lovisa Jul firade öppning lördagen den 22 november.

    Bilden jag visade i detta blogginlägg hade med den här artikeln att göra.
    Änglar av granris står vid ingången till Lovisa kyrka sedan advent. Och jag kan inte begripa hur snabbt Pamela och Linda fick ihop änglarna. Den första var klar på nästan en timme, och det är inte några decimeter höga skapelser. De är lika stora som fullvuxna människor.

    På torsdagskvällar är vi ofta trötta med syrran. Tack och lov fick vi bilen i skick i går. Då hade vi varit utan den i tolv dagar. Bilen fick uppmuntrande ord av mig, och jag kramade den såsom man nu kan krama en bil och försökte förklara för den hur omtyckt och viktig den är ❤

    De här vykorten köpte jag i lokala bokhandeln. Det är kollegan och vännen Moa Björkell som tagit fotona och låtit göra kort av dem. Nu finns det således många fina kort av Moa Lisa Photography med Lovisamotiv, både från vintern, hösten och sommaren till salu. Jag kommer att skicka de här i postcrossingen till någon som vill ha motiv från min hemstad.

    Över fyra timmar var vi borta på våra ärenden. Allt från mat till julkort och frimärken skulle köpas, mediciner doseras och datorn ställas in så att mamma kan se Tors innebandymatch imorgon. Adventsstjärnan i hennes fönster hade kommit upp med annan persons hjälp men en sladd skulle rättas till. Tid hos frissa också beställd för mamma nu.

    Nu blir det dagbok, teve, elda i kakelugnen och nåt smått gott att äta och dricka.

    Kvällsvyer från lagom vintrigt Lovisa

    ~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer
    Rådmansgränd. Här har det hänt mycket sedan 2017, då jag skrev det här och det här.

    Gränden har pyntats lite extra inför jul. Granarna finns där tillfälligt. Hur de andra träden vuxit på sju år ser man bra om man jämför bilderna från 2017 med dagens.

    Igår kväll promenerade jag hem från ett jobbuppdrag. Har ju inte bil nu, inte ens lånebil då den kräver reparation, så det är mycket som ska planeras med jobb och hur vi handlar till mamma osv.

    Men det är bra att ibland tvingas tänka i andra banor och det blir en del hälsosteg också. Inte mer än 2000 igår och 2500 dagen innan, men alltid bättre så än inga steg alls. Och jag har ju det där med knäproblemet i färskt minne, så jag är mycket tacksam för att kunna ta mig fram till fots överlag.

    Klockan är strax före halv åtta på kvällen här och det är lugnt i lilla Lovisa. Ett par grader kallt och med icebugs kändes det tryggt att gå.

    I natt lär det ha varit -10 grader men nu ska vi ha några dagar med plusgrader framför oss. Få se om det verkligen blir +8 såsom utlovats.

    Tre flugor i en smäll!

    ~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

    Med tre flugor menar jag utmaningarna Skyltsöndag som leds av Christian, Färgsprakande november som är LillaSysters utmaning och Veckans foton som Åke håller i trådarna för.

    Här har vi ju lite färger! Jag hittade äntligen en sten igår, som hör till gruppen Kivat Kivet och som lagts ut av Naya från Lovisa. Jag kanske gömmer den själv på något nytt ställe, eller sparar den till våren. En del grupper, bland dem FinStones, och den här aktiviteten ligger i vinteride från första december till sista februari.

    Ett av veckans foton, från igår, juljippot på Alexandersgården.

    Vid sådana här tillfällen lyckas jag ju fånga många människor på bild, annars kan det vara lite si och så med den saken. En del små färgklickar även här, allt är inte grått eller svar eller murrigt. Det är vår stadsdirektör Tomas Björkroth till höger som håller öppningstalet för Lovisa Jul.

    Idag är dessa filurer som jag byggde på fredagskvällen ett minne blott. Vi har plus fem grader och gubbarna smalt bort. Min granne gör alltid väldigt fina, symmetriska snögubbar med fina ögon, armar och hår. Hon inspirerade mig, men jag hade inget tålamod att göra dem perfekta. Kom sedan på idén att jag vill göra en Muminfigur om tillfälle ges senare i vinter.

    Och veckans skylt i all enkelhet kräver ingen översättningen. Kukka = blomma, kukkia = blommor. De vita ramarna smälter in med snön. Här på Alexandersgården finns nämligen en väldigt fin liten blomsteraffär som heter Peikonkello.

    Första snön kom, men det blev inget foto

    ~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

    Snön kom nämligen i natt då jag sov och på morgonen hade det mesta smultit bort. Tror att det inte kom mer än ett par centimeter om ens det. Cykeln hade jag ändå fått in i förrådet, och jag tror att jag cyklar nästa gång först på våren, för jag har inga dubbdäck.

    När jag kom från massagen igår halv fyra tog jag den här bilden av Drottninggatan. Där har julbelysningen kommit upp, men det syns ju inte på bilden 😂

    Annars är ju arkitekturen ett sammelsurium, tyvärr. Till höger fanns förr ett väldigt fint trähus, eller egentligen flera som kantade såväl Drottninggatan som Karlskronabulevarden.

    Träbyggnaden till vänster inrymde för länge sedan en järnaffär. Den byggnaden har tyvärr förfallit totalt :-(, och står tom i dag. I fönstren visas gamla svartvita bilder från Lovisa.

    Pusslet blev klart igår. Nu får det stå där några dagar innan jag bryter upp det och tar itu med följande som har ett juligt motiv.

    Torsdagarna brukar vara arbetsdryga och ganska tunga. Vi storhandlar ofta med syrran och grannen då. Att samåka är bra och att få mycket gjort på en gång likaså. Sedan fördes mat till mamma, hennes mediciner doserades, vi bar in ved och snart kanske snöjobb väntar och fåglarna ska ha mat.

    Då kan det vara bra att komma ihåg de ord som min mormor skrev till mig i en minnesbok 1971. Det har varit både roligt och känslosamt att läsa verserna igen, som mamma, pappa, min syster, annan släkt och vänner har skrivit till mig då jag var nio år gammal.