Hur galet som helst (HGSH) – en av mina kategorier här på bloggen.
Galet gott är det så gott som alltid på Café Favorit. Med det här firade jag syrrans födelsedag, hon åt annat, nyligen.
Hur galet som helst är det också då Tokmanni har erbjudanden som innebär att köper du t.ex. två kaffepaket får du dem i en röd hink med texten Tokmanni. Hinken (som även kallas ämbar i Svenskfinland, ämpäri på finska) kunde också innehålla allt möjligt annat.
Och du må tro att kunder gärna springer efter dessa erbjudanden. Du får produkter förmånligt och en hink på köpet 😀
Sedan då det också är fylla-på-hyllorna-dag i denna butik, och de som kör runt med maskin och tvättar golven är på plats, blir det extra kaotiskt och intressant 😀
Nu är det åter så att jag promenerar väldigt långsamt framåt. 100-åringar kanske springer förbi mig?
Men galet fin trottoarmålning på Alexandersgatan i Lovisa!
Mitt knä som hade varit bra i tio månader började bråka för ett par dagar sedan och nu är det inte tu tal om att promenera snabbt eller springa mellan butikshyllorna då jag handlar till mamma.
Nej, nu måste allt åter få ta lång tid, och jag får en del medlidsamma blickar. ”Är hon i är SÅDÄR dålig form”…
Jag hör åskan mullra i fjärran, men det är +19 grader. Ett stilla regn faller då jag med regnjackan på mig går till växthuset efter tomater. Tar den här vägen tillbaka hem från växthuset eftersom jag inte vill gå i det våta gräset då jag inte har gummistövlar.
Jag har fått ett Whatsapp-meddelande av min syster och ett grattis från en kompis i Sverige. Finland vann sensationellt i basket-EM igår över Serbien och tog sig vidare till kvartsfinal. Jag orkade inte titta till slut, eftersom jag allt oftare försöker prioritera min sömn. Men hurra 🤍💙!
Bloggaren Professordeutsch, Christian, kanske gillar den här skylten. Han och jag och en del andra har fortsatt skylta av bara farten fastän bloggvännen BP officiellt slutade med att hålla i trådarna i februari.
Nacka144, Åke, är också med i Skyltsöndag och han uppmanar oss dessutom om söndagar att lägga ut foton som vi tagit under veckan.
Jag tycker mycket om mossa, gamla murar, stenfötter till hus och här faller solen så vackert på det gröna.
Ett fint ankare pryder en av parkerna i centrum. I den här miljön sitter många på bänkar och äter glass eller annars bara tittar ut över torget.
Än fanns det vallmoblommor i den vilda delen av vår trädgårdsodling. En kväll föll solens strålar så vackra mot dem.
Jag har funderat på hur jag kunde skriva mer privat här på bloggen. Nu har jag inte längre ett sådant jobb som gör att jag behöver väga alla mina ord. Samtidigt finns det ändå allt möjligt det inte går att skriva om utan att någon i det lilla samhället känner sig utpekad, eller någon annan missförstår allt möjligt. Det sistnämnda kunde jag förstås bara strunta i.
Då det händer så mycket alla dagar, och tiden ibland känns knappt, är en tanke att berätta om livet med franska streck.
Jag vill ju också hinna läsa vänners bloggar och kommentera där. Få se hur det blir – jag gör mitt bästa!
Nu har intresset för att lite experimentera med kameran åter vaknat. Jag har ett teleobjektiv, och skulle gärna vilja ha ett par, tre andra objektiv utöver det vanliga kompakta och det tele jag har. Men ack, de kostar och i nuläget har jag inte råd med sådana.
Men cykelturer har jag råd med och här har jag satt skärpan på blomsterarrangemanget, medan en cykels styrstång finns som suddig front.
Samma blomsterarrangemang, och här ska Lovisa stad ha ett stort tack – eller vem det än är som sköter de här arrangemangen. De här finns vid Strandvägens så kallade stenpark/rastställe.
Jag skapade en kategori här på bloggen som heter Naturbilder. Fotograferade också fåglar samma dag som jag var på min cykeltur.
Än har björkarna löv vid Rosenstranden. Några har börjat gulna, men det susar ändå fortfarande i vinden då löven sitter kvar.
Jag har haft många uppdrag den här veckan, allt från privata till jobb som jag gör för tidningar. Några dödsbud har kommit och de får mig att fundera på livets gång. Snabba sjukdomsförlopp kan drabba vem som helst. Jag tänker i mina stilla ensamma timmar, vad skulle jag göra – hur skulle jag tänka och reagera, om jag visste att jag bara har två eller tio veckor kvar av livet? ❤ 🙏
En arbetsrunda med lånebilen igår. Har bilen också några timmar i dag för att kunna sköta ytterligare ett jobb. Solen skiner just nu. Lite regn hotas det med, men överlag ska den här veckan bjuda på fint sensommarväder. I sol och lite värme känns livets krumsprång lite lättare att tackla.
Fint fönster i huset Vackerbacka vid Saltbodtorget. Där pryds nästan alla fönster av vackra saker, ljus och glas och kristall. Här har paret ibland vintage-loppis.
Jag köpte inte så väldigt mycket under LHH-dagarna. Ett häfte med motiv från Lovisa och byarna runtomkring, och ett ljus som doftar pion. Doften är inte för stark, men ändå låter jag det lysa bara en timme för det doftar i rummet av ljuset också då det inte är tänt 🙂
Tillfälligt på plats. Minnenas telefonkiosk. Det går inte att ringa från den, men de som så ville kunde under några dagars tid skriva ner minnen de hade i en bok i kiosken. Minnen som gällde telefonkiosker från förr. Det har genom tiderna funnits många i vår stad.
Väninnan AB, även på Instagram Kirppismummo kallad, finns under Lovisa Historiska Hus (LHH) på Alexandersgården, uppe i ett litet rum som kallas Pikkula. Hon är där idag från och med klockan 11 framåt. LHH pågår till klockan 17.
Det är Skyltsöndag i Christians regi och Veckans foton som tema hos Åke. Därför blir det skyltar från LHH, en finns ju redan här ovanför invid Kirppismummo.
Det regnade igår, inte så att det öste ner, men ett rätt ihållande duggregn och dis rådde hela dagen. Solen visade sig inte alls, och dessvärre verkar vädret fortsätta lika i dag. Det är första gången på 10-15 år som LHH drabbas av regn 😦
Tack och lov var det mycket människor i farten igår ändå. Hoppas det blir livligt också i dag.
Regnrockar och paraplyn för besökarna, och inplastade saker för dem som hade uteloppisar.
Jag älskar Lovisa och Lovisa älskar dig. Så är det. Man hör mycket i vimlet av människor som är nöjda med arrangemangen av LHH och som tycker att staden är liten och trevlig, och att här bor vänliga människor ❤
När jag skriver nästa inlägg är LHH slut eller nästan avslutat för i år. Men läser du det här redan på förmiddagen eller i god tid före klockan 17. Missa inte att besöka Lovisa! Vill du inte köpa biljett för att besöka husen finns det massor att se och göra ändå. Programmet till dagarna hittas på LHH-föreningens webbplats.
Ut, ut, ut. I väder som väder. Finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Fastän turen inte blir mer än en eller två kilometer lång känns det bra att komma ut en sväng. Och fastän jag tycker att jag har fotat allt i den där stan (men det har jag ju inte gjort), så tar jag kameran med och knäpper några bilder. Som här, av Lovisaviken, och bryggorna med allmogebåtar och gästbåtar och andra båtar.
Strandparkens naturella del och Strandvägen, som knappt syns. Men en bil kurvar där borta snart in mot Strandvägen.
Det finns många fina små grusvägar som korsar parken. Dessvärre ligger här rätt mycket stora bajskorvar eftersom gässen ofta kommer upp hit från viken och käkar gräs.
Någon har beställt varor som levereras av roboten. Den rullar på längs Marigatans trottoar med flaggan i topp. Och jag var inte den enda som fotade eller filmade roboten 🙂
Den första av mina stora solrosor håller på att slå ut. Igår var det Ukrainas nationaldag, så den hann nästan bli klar. De andra gula blommorna har lyst upp rabatten nästan hela sommaren, några är 1,5 meter höga. Solrosen som snart slår ut blir kanske 70 cm.
Tyvärr fick jag inte in skärpan på det som ser ut som en blivande kolv. I popcornsgräset, majsen, finns flera sådana här, de flesta är på väg och är gröna. Jag tror inte att de utvecklas till kolvar, men något slags blomning är det kanske ändå? De behöver säkert mycket värme en längre tid och hinner inte utvecklas så mycket mer, men roligt och spännande och glädjande är det ändå!
Och i dag är det pappas 101-års dag. Grattis till dig där nånstans som du finns, kära far ❤ Vi firar också Lovisa-dagen i dag i vår stad. Lovisas namnsdag.
Åke Nacka 144 välkomnar oss till att visa bilder vi tagit under veckan. Han skriver ”kort och koncist, vad har du fångat med kameran under veckan”. Vi får visa 1–5 foton.
En del av lummiga Kapellparken som ligger mycket centralt i Lovisa. Solen håller på att gå ner. Den här kullen är en populär plats på vintern för familjer, barnen åker pulka och skidor där.
Imorgon är det pappas 101-års dag. Vi tog bort sommarblommorna och planterade en hortensia. Tyvärr såg jag då jag tog bort plasten som omgav krukan att växten inte var i sitt bästa skick. Den kanske inte tål frost heller.
Murgrönan däremot brukar till och med klara vintern. Inte så att den är lika fin året om, men den har kommit igen på våren. Sedan finns det nuförtiden mycket vackra växter av tyg och de kräver ingen skötsel. Så vi har lite blandat här. Ett ljus lade vi också ner för att hedra minnet av pappa som gick bort alldeles för tidigt, bara 53 år gammal.
Favoritkonstnären Inge Löök som bor i Lovisa. Hennes tokiga och glada gummor sprider glädje över hela världen. Det här vykortet skickade jag i postcrossingen till Tyskland.
Det här var ju inget foto av mig, men jag skannar in korten jag skickar iväg och laddar upp dem på postcrossingens sajt. Där finns de kort som jag har fått och de jag har skickat under min profil.
En skylt ute på landet i Hopom, Liljendal. Jag besökte gården för att göra ett reportage till Kuriren. Det kommer ut i september och jag kan senare visa hur det blev. Hoppas alltid också att den här finlandssvenska veckotidningen ska hitta nya läsare.
Det finns mycket jag kunde säga om finlandssvenska tidningar och tidskrifter. Vare sig vi läser dem på papper eller digitalt så måste vi värna om dem. Läggs de ner på grund av olönsamhet är det osannolikt att någon startar upp dem igen.
Detsamma gäller bondgårdar och lantbruk. Lägger någon ner produktionen, säljer djuren och alla redskap – ja då är det kört. En gård med produktion startas inte upp igen så där bara över en natt.
Inte bästa bilden, men eftersom jag inte var på jobb ville jag inte störa resten av åhörarna genom att traska fram och fotografera författarna Emma Juslin (till vänster) och Ulla-Lena Lundberg (rosa tröja, syns till höger om pelaren). De intervjuas av Thomas Rosenberg som syns strax till vänster om pelaren 😀
Det var fullsatt i salen i restaurang Kapellet och jag hade den här gången sällskap av Camilla. Vi har känt varandra sedan 2008 då hon blev chefredaktör för dåtida Östra Nyland.
Hemma hos mig hade vi mycket att prata om, dels för att vi båda jobbat som journalister länge (jag snart 40 år och hon mycket längre), dels för att vi båda bor i gamla trähus.
Vi talade bland annat om fördelar, som trots allt överväger, då det gäller att bo i ett gammalt trähus. Våren, sommaren och hösten. Härliga tider. Också vintern har sin charm men då får vi jobba för att hålla upp värmen och klä oss varmt.
Den här bilden tog jag strax efter klockan sex i morse. Det var bara fem grader ute men tillsvidare har jag 19 i sovrummet och 18 i köket. Då solen värmer huset på dagen blir det riktigt skönt.
Jag steg inte upp för dagen så här tidigt. Jag lade mig under mitt duntäcke och hade också en pläd för säkerhets skull. Somnade om och sov gott fram till 10.45 😀
Men under min vakna timme låg jag och funderade. Är sommaren slut nu? Kommer de kalla nätterna redan i augusti? Fortsätter de i september? När kommer första snön?
Jag har inte fått min ved ännu, men den beställdes i våras. Får jag hjälp med att bära in den? Jag har hört mig för med en förening och lovat betala till den om ett par personer hjälper mig.
Jag har inte heller hittat varma ylletröjor till salu här i stan, så jag gav mig ut på nätet och köpte en tröja i merinoull och fleece.
Sedan låg jag och funderade på det också. Tänk om jag blev lurad igen? Allt såg bra ut med det inhemska företaget. Men… oron började gnaga i den tidiga morgontimmen.
Det var mycket folk ute på gator och torg och som här, i Kapellparken, under Konstens natt. Det hade regnat i grannstaden, men vi fick inte en droppe och tur var väl det, för ganska mycket av det digra programmet arrangerades utomhus.
Det var rentav så mycket program att man inte hade en chans att ta del av allt man hade velat vara med om. Camilla och jag valde författarträffen med tillhörande kort pjäs. Hoppas att det blir en uppföljning nästa år.
Det här inlägget är inte klockrent för Åkes Hoppa på tåget där i dag är Firande. Men kanske jag kvalar in där med godkänt ändå? När jag länkade till hans sajt hade han ännu inte skrivit lördagens inlägg, men det finns säkert där senare i dag och hos honom finns alltid mycket att läsa och fina bilder att titta på.
Veckans tema hos Elisa är Slutsatser. Och jag illustrerar det med en vardagsbild från Lovisa, tagen för ett par veckor sedan.
Mest är det Alexandersgatan som syns på bilden. Cafe Favorit i bakgrunden i det lilla gula huset, och efter det ett trähus där flera företag verkar.
Till vänster om bankomaten, ungefär där jag står vid cyklarna, finns ingången till Apotek Kronan. Apoteket flyttade dit för ett par veckor sedan. Förr fanns här en bank, och sedan hade församlingarna sina kontorslokaler, Kyrktorget, här.
Och så svar på Elisas frågor.
Vilket är svårare för dig, att sätta igång eller sätta punkt? Beror på vad saken gäller. Tråkjobb = svårt att komma igång. Ibland svårt att avsluta en text då jag bara fått 2500 tecken, men känner att det hade behövts 1000 till för att artikeln skulle bli bra 🙂
Hur brukar du känna när helgen tar slut? Inget speciellt. Jobbar ju inte längre heltid alla dagar, så måndagen är inget monster för mig.
Vilket slut på en bok eller film kändes ordentligt? Det får lämnas lite öppet om det är så att fortsättning väntar. Men helst ska det ändå vara ett lyckligt slut som gör att jag med glädje och spänning väntar på en fortsättning.
Är du en person som gärna sparar det bästa till sist, eller tar du det först? Jag vill inte leverera dåliga nyheter, om det går att undvika. Men är det nåt som är trist tar jag det först så att vi kan avsluta med något mer glatt och lättsamt.
Har du någon liten ”sista grej” du alltid gör innan du går hemifrån? Kollar att jag har nyckeln till hemmet, mobiltelefon och plånbok med mig och att dörren är låst.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 