Kerstin Hafréns vackra naturfotografier kan beskådas i Klassiska Båtars boda till och med den 28 juli, dagligen mellan klockan 12 och 18.
Jag valde att visa den här bilden eftersom badstranden Plagen är en kär plats för mig. Här har en del av Lovisaviken frusit och perspektivet är så otroligt fint mot Sågudden och Kråkholmen. Längst borta skymtar sädessilon i Valkom hamn.
Missa inte Hafréns utställning!
… för att jag skulle återse den här fina platsen. Vårdö sund i Valkom. Där åkte vi ofta med familjens träbåt Puck då jag var liten 🙂
Såg så mysigt ut då mannen satt och fiskade och killen tittade på. Tog bilen i smyg genom bilfönstret men precis då jag knäppte vände sig killen om 🙂
Blev en trevlig dag med lunch på Skeppsbroområdet med en god vän. Solen sken och båttävlingarna på viken hade rätt bra vindar.
Efter lite sightseeing på stan och i Valkom träffade jag ytterligare några vänner och slutligen var det skönt att promenera hem vid 21-tiden och sortera alla tankar som snurrade i huvet.
… som jag tror ska bli spännande är den blogg för Lovisa som jag fått skapa.
Idén föddes redan för ett år sedan då en annan kommun lanserade en blogg där invånarna fick vara med och berätta om allt fint som finns där de bor.
Nu hoppas jag på ett stort gensvar, sann interaktion, av alla människor i min hembygd.
Gå in och kolla den här sajten. Där händer kanske inte saker riktigt varje dag men några gånger i veckan i alla fall. Och oftare om det kommer läsarbidrag.
Lovisa stad som är min uppdragsgivare i det här faller informerar om nyheten här.
(redigerat i oktober 2020 – länkarna funkar inte längre eftersom bloggen lades ner för några år sedan. Jag fick andra jobb, och sedan dess har också Lovisa stad förnyat sin webbsajt)
Eftersom jag under några veckors tid ränt omkring i bygden, och personligen besökt människorna i de hem som ska vara med i årets Lovisa Historiska Hus, är det ju som sagt inte mer någon hemlighet att det här är ett av de roliga uppdrag jag fått.
Det är inget jag tjänar storkovan på, ersättningen är mer symbolisk eftersom uppdragsgivaren är en förening där talkoinsatser är vanliga.
Men det är och har varit så roligt att lära känna människorna i husen. Och att få förmånen att besöka alla femtio hem uppskattar jag, för det är inte något man hinner med på ynka två dagar. Evenemanget Lovisa Historiska Hus arrangeras helgen 27-28 augusti.
Merparten av bilderna från de privata husen har jag tagit och som sagt, jag älskar att jobba i och för Lovisa. Idéer för allt möjligt annat som kan gynna staden finns och samarbetspartners likaså.
… är väl ett gammaldags uttryck då man menar att man kan berätta LITE och inte behöver hemlighålla allt.
Att jag gillar gamla cyklar som får nya liv, det vet ni som följer min blogg.
Men eftersom jag nu under några veckors tid sprungit runt i flertalet av de gamla hus som ska vara med under evenemanget Lovisa Historiska Hus är det troligen ingen större hemlighet att jag samarbetar med arrangörerna.
Det var också på gårdarna till ett av husen jag hittade den här fina gamla cykeln.
Inom en snar framtid tror jag att jag ska kunna bjuda på mycket fler bilder från Lovisa, och på riktigt kunna vara den ambassadör för vår lilla stad som jag vill vara.
Det känner jag glädje inför ❤
… ta sig fram i en stad. Under veckoslutet Rosar och trädgårdar ordnades skjuts med häst för dem som ville se en del av staden från vagnen.
När bilden togs i söndags var det varmt och det kom några regnskurar. I går blev vädret rejält kyligare, vi hade plus elva grader och regn. På Facebook skrev nån att det är så för att simskolorna börjar på badstranden. Statistiskt sett kan jag säga att det tyvärr är rätt. Med sexton somrar som kiosktant vid stranden bakom mig vet jag att dåligt väder ofta kommit som ett brev på posten då barnen ska lära sig simma 😦
Men nu är det som det är. Det svala vädret verkar fortsätta veckan ut. Så ni som har sol och värme – njut! Man kan aldrig veta när vädret slår om.
Vaknade av regn i morse kring klockan åtta. Det var bara en kort skur.
Sedan visade sig solen från och till. Det var kvalmigt värre. Och så kom åskan, och fler regnskurar.
Men jag hann besöka ett par öppna trädgårdar, bland dem en av favoriterna, Vackerbacka.
I samband med evenemanget Rosor och trädgårdar i Lovisa har textilkonstnären Tina Karvonen byggt små tält och ställt upp parasoll i Strandparken. Där kunde vem som helst lägga sig eller sätta sig ner för att vila, eller kanske läsa en bok.
När jag kom hit tidig eftermiddag i lördags var det folktomt, men några minuter senare fanns det människor i nästan varje tält och under flera parasoll. De bilderna sparar jag ändå för framtida ändamål.
Det händer en hel massa i vår lilla stad den här helgen.
Hela programmet för Rosor och trädgårdar hittas HÄR.
Jag ska bland annat kolla rosenbröllopparets bröllopsvals på Skeppsbron och en del utställningar. Trädgårdarna tänkte jag besöka i morgon.
Solen skiner, jag älskar mitt liv!
Jag är överväldigad av den uppmuntran jag har fått efter att jag skrev blogginlägget i går och länkade till artikeln om mig i Östnyland.
Just nu har 224 reagerat på blogglänken på Facebook och 90 personer har skrivit hälsningar.
Min blogg hade 2145 besök i går av vilka 1588 läste om mitt stora beslut.
Ja, ni som känner mig – statistiknörden är i farten 🙂
Ett ❤ -ligt tack till alla er som ägnat mig en tanke!
Även om det nu känns som att jag måste vara ännu mer noggrann med mina pengar passade jag i går på att köpa ett doftljus från Herttanen på Mariegatan. Priset var nedsatt och just den dagen fick kunderna en ekoprodukt på köpet.
I går kväll hade jag kontakt med några vänner via Messenger och till en av dem skrev jag ”Om jag dör i dag så dör jag lycklig, bara så att du vet”. För precis så kändes det då.
Att vara företagare kommer troligen inte att vara det lättaste, men på något sätt ska jag klara det. Bilden av skogsstigen är från Fagerö i Sibbo, tagen då vi hade paus i seglatsen. Den får symbolisera livets stig.
Jag är hoppfull och förväntansfull inför framtiden. Såsom jag sa i intervjun i Östnyland, allt har sin tid.
Att skriva, att uttrycka mig verbalt, helst med ord på papper eller digitalt – men också i kommunikation mellan människa och människa – det är det bästa jag vet. Ju mera lokalt och människonära, desto bättre.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 