Dagen i bilder

Hade mycket på gång på jobbet i går, men det var inget emot hur jag susade runt i dag 🙂

Först besökte Liljendahl stadsdelen (förr en självständig kommun) med samma namn. Den stavas dock Liljendal och där fick ett seniorboende och ett daghem besök av en ambulerande djurfarm. Intresserade kan läsa mer HÄR.

Sedan åkte hon till en annan stadsdel, Strömfors, som också tidigare varit självständig men nu hör till Lovisa. Där intervjuade jag författaren, reportern och politikern Päivi Storgård som är en av dem som har sitt hem öppet på Lovisa Historiska Hus.

Saarnimäki på Stallbacken i Strömfors bruk.
Saarnimäki på Sågbacken i Strömfors bruk.

När intervjun var nästan utskriven var det dags för nästa jobb. En sten avtäcktes i strandparken Lovisadagen till ära. En kort webbartikel om den hittas här.

Spännande - hur ser stenen ut under skynket?
Spännande – hur ser stenen ut under skynket?

Och för bloggaren Konst eller Konstigt som tycker jag sällan får mycket folk med på mina bilder visar jag nu att även ”en blind höna kan hitta ett korn” 🙂

Människor börjar samlas i Strand- och Stenparken inför avtäckningsceremonin.
Människor börjar samlas i Strand- och Stenparken inför avtäckningsceremonin.
Och hoppas det blir fler fina foton nu då jag fått min nya kamera.
Och hoppas det blir fler fina foton nu då jag fått min nya kamera. Saknar tillsvidare minneskort och batteriet är på laddning, men senast på helgen ska jag använda kameran. Och förhoppningsvis även orka studera manualen så jag kan utnyttja alla finesser.

Två nya dörrar i samlingen

Var tillbaka på jobbet i dag efter två härligt soliga och händelserika semesterveckor. Kom i gång bra och fick uppgifter som gav mig riktig arbetsglädje.

Då man jobbar i huvudsak som nyhetsreporter är alla artiklar nödvändigtvis varken lätta eller roliga att göra. Men det är bra med sådana utmaningar också och vissa nyheter går jag i gång på. Genom åren har jag ändå insett att jag inte är en skjutjärnsjournalist och att jag har lite svårt för att problematisera eller att skriva braskande rubriker.

Mest gillar jag att få göra feature, personporträtt och grejer till dagbokssidorna. De närmaste dagarna har jag ganska många sådana grejer bokade.

I samband med ett dagboksjobb jag gjorde i dag hittade jag ytterligare två dörrar som hör till Småfolkets stig.

En dörr som finns vid badstranden i Lovisa.
En dörr som finns vid badstranden i Lovisa.
En dörr på stenfoten till medborgarinstitutets hus på Degerbygatan.
En dörr på stenfoten till medborgarinstitutets hus på Degerbygatan.

Skyltsöndag, 16 augusti 2015

Här skottas ingen snö :-)
Här skottas ingen snö 🙂

En skylt med samma text har jag visat tidigare. Den finns i andra ändan av parkgången, nära livsmedelsaffären. Så det är liksom lite ”favorit-i-repris”.

Skylten ser ju rolig ut så här i sommargrönskan, men har sin uppgift på vintern. Då skottar staden inte upp parkgången. Folk går där ändå och kommer det inte massor med snö är den farbar – men den kan bli isig också och i bägge ändarna av gången finns backar. Så en varning är på plats, man går där vintertid – och ramlar kanske – på egen risk.

Fotograferade skyltar och planscher också i Tallinn i torsdags och fredags. Har sex stycken på lager att visas längre fram under hösten 🙂

Lovisas badstrand

Vyerna jag bjuder på i dag är från Lovisas badstrand, Plagen.
Där njöt jag i skuggan av ett träd, satt på en badhandduk och läste en veckotidning. En skön bris från havet fläktade lagom.

Det vackra vädret verkar fortsätta – så jag kan verkligen inte klaga nu då jag har min semester del två.

Det var tjugo grader i vattnet i går men jag hade inte baddräkten med mig.
Det var tjugo grader i vattnet i går men jag hade inte baddräkten med mig.
Inte fel alls att ligga på rygg i gräset och titta upp mot den här vackra trädkronan.
Inte fel alls att ligga på rygg i gräset och titta upp mot den här vackra trädkronan.

Tranbrunnsparken i Lovisa

Tranbrunnsparkens fina fontän.
Tranbrunnsparkens fina fontän. I bakgrunden till höger, huset i två våningar, stadens polisstation.

Har visat bilder från några av Lovisas parker, ett avsnitt hittar du här och därifrån till ett annat avsnitt.

Välskötta rabatter omgärdar fontänen.
Välskötta rabatter omgärdar fontänen. Byggnaden till vänster är svenska gymnasiet.
Utsikt österut.
Utsikt österut. Till höger skymtar idrottshallen.
En av vattenspridarna i närbild.
En av vattenspridarna i närbild.
Tranbtrunnsparken ligger granne med busstationen.
Tranbrunnsparken ligger granne med busstationen.

På rullande stenar…

… växer ingen mossa, sägs det ju.
Nå, dom har stenarna har inte rullat mycket.
Men varje gång jag rullat förbi dem på cykel eller med bil har jag tänkt att jag måste stanna upp för att fotografera dem. De ligger i Casinoparken vid Kaptensvägen i Lovisa.

En av mina favoritstenar, som ett stort bord utan ben.
En av mina favoritstenar, som ett stort bord utan ben. Storleken uppskattar jag till 1,5 x 2 meter.
Här ser men lite mer av den lummiga parken.
Här ser men lite mer av den lummiga parken. Långt borta till vänster syns stenen som finns på första bilden.

Fredsforum

Lovisa fredsforum firas för 29:e gången i år. Via den här länken hittar du som är intresserad av programmet mera information, dock bara på finska 😦
I går kväll började programmet nere vid Skeppsbron med diskussion bland annat om läget i Ukraina. Där talade riksdagsledamot Pekka Haavisto, han som var presidentkandidat i förra valet.
Sedan gick ljuståget till badstranden där lyktor lades ner i havet till minnet av Hiroshima.
Programmet pågår hela veckoslutet, bland annat med seminarier på restaurang Kapellet, sångfest i parken, fredsplättar på torget, konst, musik för unga m.m.

En av kvällens talare, Pekka Haavisto.
En av kvällens talare, Pekka Haavisto.
Med tillstånd av de vuxna i sällskapet tog jag den här bilden av en glad tjej och två vackra fredslyktor.
Med tillstånd av de vuxna i sällskapet tog jag den här bilden av en glad tjej och två vackra fredslyktor.

Gepardens tårar

Besöker du Lovisa ska du inte missa Angela Oker-Bloms fina utställning med skulpturer i Konststallet på Alexandersgården. Platsen kallas också Segermanska gården.

Konstnären är en mästare på uttrycksfulla ansikten, både då det gäller människor och djur.
Konstnären är en mästare på uttrycksfulla ansikten, både då det gäller människor och djur.

I tidningen Östnyland skrev jag bland annat så här:

Vi tittar på skulpturen Gepardens tårar och Oker-Blom berättar hur en jägare tänkte att han skulle komma lättare undan om han lät geparden jaga och förse honom med byten medan han själv tog det lugnt under ett träd. När geparden sedan fick fyra ungar tog jägaren dem alla. Han ville komma ännu lättare undan och tjäna ännu mer pengar. Då blev gepardhonan så ledsen att hon inte kunde sluta gråta och djuret fick för evigt ett ansikte där tårarna syns i dess ögonvrå.
– Berättelsen lär oss att vi inte ska vara giriga, säger Angela Oker-Blom.

Artikeln i sin helhet finns HÄR.