Och så vill jag också påminna er om att vår fina busstation är värd ett besök. Den har snyggats upp av olika arbetsverkstäder i Lovisa och nu pågår också en julmarknad där. Mera info finns på deras Facebook-sida.





Och så vill jag också påminna er om att vår fina busstation är värd ett besök. Den har snyggats upp av olika arbetsverkstäder i Lovisa och nu pågår också en julmarknad där. Mera info finns på deras Facebook-sida.





…eller inte, därom lär vi väl alla tvista 🙂
Det har regnat mest hela dagen i dag, riktigt rejält stundvis. Och nu till kvällen började det storma också.

Men i morgon och på söndag, och under helgen därefter, arrangeras en massa julmarknader runtom i bygden. Lovisas traditionella julhem öppnar också, se listan över dem HÄR.
Jag tror jag ska besöka åtminstone Casa BenItalia och Villa Limppu som är nya objekt. Och utan ett besök i Konungsdammens hus blir det ingen jul. Men eftersom jag har jour på söndag och då gör ett jobb för tidningen sparar jag några julhemsbesök till nästa helg.
Då vi kom upp från den underjordiska fjärrterminalen för bussar i Helsingfors i torsdags fick jag syn på det här.

Det kändes ju väldigt välkomnande med denna projicering 🙂
Handlade om någon utställning i huset.
Del 24 i serien finns HÄR.
Jag har känt lite prestationsångest då det gällt att hitta det fina fönster som får bli nummer 100 i min samling.
Men plötsligt föll bitarna på plats. När jag kom hem från julgatans öppningsceremoni hade jag den här bilden i kameran. Den är egentligen en del av ett skyltfönster på Drottninggatan.
Jag hyllar gärna min hemstad och företagsamheten här genom att lyfta fram just det här lite annorlunda fönsterbidraget som nummer 100 i samlingen.
Många affärslokaler står tomma, och det här är en av dem. Men driftiga människor gör allt det kan för att lokalerna ska leva upp åtminstone till jul.

Och på beställning av min bloggvän Antonia länkar jag till en del av de fönster jag publicerat tidigare. Hon tyckte jag kunde ha gjort ett collage av de bästa, men jag nöjer mig med att bjuda på några länkar istället.
Och en sådan resa bland minnen det blev för mig själv då jag gick igenom alla hundra fönster…
Del 8, affären Herbatiks fönster mot gården.
Del 14, en av favoriterna från Romresan i april 2014.
Del 20, på väninnans gård en dag i maj 2014.
Del 25, lite gammalt och slitet men just därför SÅ fint!
Del 32, ibland spelar också omgivningen en avgörande roll.
Del 44, ett bidrag från grannstaden Borgå.
Del 60, resan till Amsterdam i maj gav mig många nya fönster.
Del 83, litet fönster på mur i Tallinn.
Del 90, ett läsarbidrag från Sverige.
Hoppas jag kan inspirera er, mina läsare, att börja med olika serier. Det kan vara allt från vackra brunnslock till fina fönster, balkonger, väggar, skyltar… ja, vad som helst!

… fanns förr två små kiosker. Och då jag talar om förr tittar jag ungefär 35 år tillbaka i tiden. Den ena sålde väl det där vanliga med godis, tidningar, cigaretter och sånt. I den andra fanns blommor och krukväxter.
När jag ser på dem i dag förstår jag inte hur människor fick plats i dem. Men jag minns att vi ofta gick där med familjen och köpte blommor.
Busstationen som byggdes under kriget öppnades 1943. Har tidigare visat bilder på den här. I dag finns bland annat en ungdomsverkstad i byggnaden, och det är där de fina väskorna tillverkats. Vår prao på jobbet tog bilden i samband med att jag skrev om ett julevenemang som ska arrangeras här.
Det är ett uttryck som många finskspråkiga i min bekantskapskrets gillar.
Jag vet inte riktigt hur det har blivit så. Men när jag säger så, då tänker jag ofta på finska vänner som använt det svenska uttrycket.

Den här bilden tog jag tidigare i höstas. Den målades gul i samband med inspelningen av den första filmen om Ada och Glada. Länkar här till en tidningsartikel om den i Åbo Underrättelser.
Det blir många symbolbilder nu. För av någon anledning har jag börjat tänka mer och mer i symboler. Badstranden har alltid varit viktig för mig, då jag var barn och under tiden vi hade kiosken där med ex-maken.
På den här bänken hoppas jag en dag kunna sitta med en ny kärlek vid min sida. Tänk om man kunde sitta här på sin ålders höst, hand i hand med någon man håller av, och blicka ut över den fina Lovisaviken 🙂
… åkte jag i dag 🙂 Eller så känns det bara då man tar vissa vägar man aldrig åkt förr. Avsikten är liksom inte nu att mobba Sibboborna och säga att dom är skogsollar 😉
Först körde jag ut från Borgå, sedan med motorvägen mot Sibbo. Bort från autostradan, in på en smalare men ännu rak landsväg. Ju närmare mitt mål jag kom, desto krokigare och smalare blev vägarna. Den sista biten var en sandväg och sista snutten mest lik en stig. Men det är SÅ roligt att få vidga vyerna, besöka platser jag aldrig varit på förr och träffa helt nya människor.

I dag handlade det om ljus och andra produkter som tillverkas av återanvänt material. Och en del av pengarna går till Östersjöfonden. Här har jag skrivit om det.
Då jag vissa dagar har åtta mil till och från jobbet är jag trött men för det mesta riktig tillfreds då jag kommer hem. I morgon jobbar jag från Lovisa ❤
Det var ett tag sedan jag hade ett brunnslock här.
I väntan på ett som jag tror jag inom kort kan få från en vän i Österbotten visar jag det här locket. Förevigat på Shells bensinstation i Lovisa.
