Det närmar sig, inlägget nummer 100.
Jag känner lite prestationsångest redan 🙂 Vilket fönster ska få äran att bli jubileumsfönster?
Fönstren finns i huset Forums trappuppgång och jag fick syn på dem då jag var där och gjorde en artikel om Flickornas dag. Därav de rosa ballongerna i ena fönstret. Utsikten är mot en bakgård och kanske inte den vackraste, men jag gillar stora gardinlösa fönster.
Del 95 i serien finns här!
Hur skulle du reagera om du såg en sådan här figur på torget i staden där du bor?
Den utklädda personen visar inte sitt ansikte och viftar med en skylt där det står att det är hans sista fria kväll… Så vem hotar han egentligen till livet?
Ingen! Han hotar ingen, han är bara en kille som firar en svensexa för sin kompis Hans!
Några figurer som hade klätt sig i vita luvor, eller nåt slags papphattar, men som ändå inte var stjärngossar på vift i lördagsnatten… rörde sig på torget i Lovisa nyligen. De viftade i och för sig inte med några skyltar, det är något jag bara fantiserat om här.
Men med tanke på vad som nyligen hände i Lahtis, och som fick spridning i media över halva världen, skulle jag inte ha vågat göra så som killarna på Lovisa torg gjorde. Det var liksom nog parodin som kom av sig, ironin som slog fel, eller så som kommissarien i Borgå säger ”moraliskt förkastligt och tecken på dålig smak”.
Läs mer HÄR.
Ganska ofta tänker jag nuförtiden att det är synd att jag inte längre vågar skämta så friskt som jag gjorde förr här på bloggen. Rabaldret som väcktes då jag skrev om chokladkyssarna med det namn de hade förr fick mig att inse att alla inte förstår när något jag skriver eller säger görs så att säga med en liten glimt i ögat.
Men just i dag, i den tid vi nu lever i, hade jag ändå mycket väl förstått att jag inte ska klä ut mig i dräkter som påminner om Ku Klux Klans ens till en möhippa och inte heller för att se vilka reaktioner mitt tilltag väcker…
I kväll hade filmen ”Onnelin ja Annelin talvi” (Adas och Gladas vinter) världspremiär i Lovisa för inbjudna gäster. Ni får läsa mer om filmen och intervjuer med de medverkande i tidningen Östnyland senare. Men här finns det jag skrev till webben efter premiären som slutade för en dryg timme sedan.
En trailer om filmen hittas här, om du scrollar ner en bit på sidan.
Det kändes så bra efter filmen då alla applåderade taktfast till musiken i slutvinjetten. Jag blir faktiskt riktigt rörd vid sådana tillfällen. Min hemstad får så mycket beröm i samband med filmerna om Onneli och Anneli som spelats in här. Det här var redan andra filmen och förhoppningar om att det kan bli en tredje finns.
Alla invånare lär vara hjälpsamma på olika sätt under inspelningarna. Folk blir inte ens sura fastän gator stängs av. Alla blåser i samma glöd, tycker att det här är ”vår film”.
Finlandspremiär blir det nionde oktober. Men i Lovisa fick vi äran att se den redan i dag och en förhandsvisning blir det också söndagen den femte oktober.
Skulle det inte vara för de små gula löven på gräsmattan kunde man inte tro att vi skriver den 22 september i dag.
Och solen står lägre den här tiden på året. Restaurangen håller på att packa ihop terrassmöblerna, för enligt almanackan är det höst.
Kyrkan ståtar mot en klarblå himmel…
… och gräset är klargrönt runt rabatten på gården vid huset där jag bor.
Jag jobbar kväll men är hemma på lunch nu. Ska se Finlands- och presspremiären på filmen Onnelin ja Annelin talvi (Adas och Gladas vinter) som spelats in i Lovisa och som har premiär för biobesökarna den 9 oktober.
I morse jobbade jag inom mitt företag med det här.
Jag har bott i samma trakter över femtio år. Men ändå finns det platser jag aldrig besökt, gator jag aldrig vandrat på, vägar jag inte kört längs, stigar jag inte upptäckt.
Egentligen är det ju rätt fascinerande 🙂 Att det finns mycket kvar att se, och framför allt att fotografera, i det jag kallar mina hemtrakter – alltså regionen Östnyland.
Å jobbets vägnar besökte jag Strömsland i Pernå i dag och passade då på att ta några foton där.
Gräset är ännu grönt och luften varm, kring +15 grader. Men hösten är i antågande. Just nu finns fler båtar i vattnet vid bryggorna i Lovisa än uppe på land. Snart är det tvärtom.
Och någon måste ju vara först. Både då det gäller att sätta båten i havet på våren eller med att ta upp den.
Det är som med det första lövet. Någonstans faller det allra första höstlövet till marken och på våren slår den allra första knoppen ut.
Livsfilosofi på hög nivå 🙂
… i en badtunna där vattnet är plus 37 grader. Jag kunde tänka mig göra det en mörk höstkväll också fastän stormen rev i tallkronorna. Eller varför inte en riktigt kall vinternatt med stjärnklar himmel ovanför huvudet. Och skenet av marschaller i snön.
Frysa behöver man inte, terrassen hör nämligen till en stor bastubyggnad och där kan man värma sig.
De här byggnaderna hör till Rönnäs stugor och möteslokaler. Jag var där i går för att göra en artikel om renoveringen av stugorna, det nya tillredningsköket och badtunnorna. Den torde gå ut i tidningen Östnyland på lördag.
Köksmästaren bjöd på oerhört goda små salta bitar med lax och citron, någon röra som jag inte visste vad den innehöll och lite skinka, torka tomat och annat gott. Låter bilderna tala för sig själva. Min favorit var biten med lax och citron.
Vackerbacka bjuder på en underbar blandning av gammalt och nytt. Familjen har under åren gjort ett enormt jobb från att huset var så gott som obeboeligt då det köptes.
För två år sedan visade jag de här bilderna.
Har gjort en del tidsinställda inlägg från evenemanget Lovisa Historiska Hus eftersom jag tog rätt många foton.
Smirnoffs hus var ett av gårdsobjekten, alltså ett hus man inte kunde gå in i.
Senare i dag visar jag bilder från Vackerbacka.
Försöker hitta skyltar, planscher eller annat kul som platsar under rubriken ”Skyltsöndag” – att publicera varje söndag. Har du en egen blogg? Haka gärna på och visa roliga, annorlunda och fina skyltar!
