Den som är intresserad av historia kan läsa mera här.
Det blir ett för långt inlägg om jag närmare ska beskriva bastionerna vi har i Lovisa.
Därför visar jag några bilder i stället.
Jag fascineras av byggkonsten och är tacksam för att Bastion Ungern genom åren restaurerats och hållits i bra skick.
Tänk att man har så här vackra byggnader på gångavstånd från hemmet.Det vimlar sällan av folk här i dag. Förr arrangerades bland annat brandkårsfester innanför murarna. Nuförtiden då och då konserter, teaterföreställningar och medeltidsmarknader.Då man synar bygget riktigt nära börjar fantasin flöda. Hur gick det till egentligen?En av många kasematters skottglugg utåt.En annan skottglugg för kanonerna. Men man lär aldrig ha behövt gå tuffa krigsstrider från den här bastionen.Skulle ha kunnat ta hundra bilder av bastionen, så fin är den. Men kanske jag visar några från insidan av gården en annan gång?
… som jag visade i dagens Skyltsöndag från gamla stan i Lovisa.
Den var fin på sitt sätt, den här är i sin tur mastig.
Så kunde jag inte låta bli att fotografera den då jag körde förbi församlingshemmet i dag.
Församlingshemmet står i en backe.
Väldigt fascinerande hur man byggde förr. Det här är så vackert, tycker jag.
I morgon visar jag bilder från en bastion i Lovisa. Tror den byggdes ganska långt för hand, är inte helt säkert hur det gick till men ett fantastiskt bygge är det hur som helst.
Den här skylten och placeringen gillar jag extra mycket.
Gamla hus med höga stenfötter. Slitet och rappat och lite växtlighet runt om. Kan det bli bättre?
På den här bloggen hittar ni ett inlägg från augusti i fjol med bilder från affären Krinti och även lite annat från Lovisa. Dessvärre är texten endast på finska.
Skylten visar vägen till den fina lilla och mycket speciella butiken Krinti.
Några bilder från min dag.
Den första visar en av dörrarna längs Småfolkets stig i Lovisa.
Lite tråkigt att där är ett glas framför som gör att bastugubbarna var lite svårfotograferade. Men jag misstänker att keramikgubbarna skulle stjälas om de inte var skyddade och fastlåsta.
Tre män och en hund på bastulaven bakom småfolkets dörr på Skeppsbron.
Och den andra bilden är från ett gammalt hus i Lovisa där en förening har sin verksamhet. Där är dörrarna inte så väldigt ofta öppna för allmänheten, men nu har huset renoverats och fått en tillbyggnad – så i dag var pressen inbjuden. Blir en artikel nästa vecka, men visar här det vackra taket – som en stjärnbeströdd himmel.
Lite prålig lampa kanske men jag tycker taket är vackert.
Har visat fönster från den här gården tidigare. Ligger vid Alexandersgatan och har troligen för länge sedan inhyst djur, kanske hästar. På samma tomt fanns tidigare apoteket och senare tingsrätten, men i en annan byggnad. Trädgården är lummig och fin.
I det här huset har en fastighetsförmedling funnits innan en cafeteria flyttade in i våras – den ligger dock i husets östra ända. På bilden ses den del som vetter mot väst. Det är alltså ett långsmalt hus, så som man ofta byggde förr med alla rum på rad.
Ni som följt min blogg länge vet att jag gillar sådant som är gammalt och lite slitet men som ändå inte förfallit helt.
I dag visar jag bilder från Tranbrunnsparken och parken som ligger mittemot polisstationen. Lite annorlunda vinklar kanske, gamla träd och sånt.
I morgon kommer bilder från Kapellparken.
Gamla stammar i Tranbrunnsparken.Samma gamla stammar sedd från annan vinkel.Trädens kronor.En park som inte har nåt namn? Polisstationen till höger, restaurang Zilton och Hotel Degerby till vänster. Kallar den Centrumparken.
Åkte runt och tog några bilder i Lovisa i dag. Av våra fina parker bland annat. Och så hittade jag ett brunnslock, en skylt och två dörrar som hör till Småfolkets stig i Lovisa.
Dörr i stadsdelen Garnison på Östra Tullgatan.En dörr invid en dörr på sommarrestaurang Kapellet.
Att gå, cykla eller bila runt och fotografera får mig att känna att jag lever, att jag är stark och klarar mig ensam om jag så måste. Med det inte alls sagt att jag inte behöver släkt och vänner. De ger fortfarande stort stöd, jag vet var jag har dem som känner mig utan och innan, som inte sprider falska rykten om mig.
Häromdagen kom en kvinna fram till mig och frågade hur jag mår. Hon hade ”hört på stan” att jag mår dåligt. Jag berättade åt henne att jag vet att sådana rykten sprids om mig men att de inte är sanna. Jag tackade henne också för att hon kom direkt till mig och frågade hur saker och ting står till.
Klart det kräver energi av mig då jag tänker på det här, hur många lögner som far runt och som jag inte har en chans att påverka. Men varje gång någon kommer direkt till mig får jag berätta min version om mitt liv 🙂
Och då har åter skjutit i sank en osann berättelse om mig.
För även om jag fortfarande kan vara ledsen ibland för att den kärlek jag trodde skulle vara för livet dog ut – betyder det inte att jag är för evigt knäckt, eller att jag skulle vilja ha tillbaka det jag miste.
Jag har ett nytt liv nu, jag är för det mesta glad, jag har vänner, jag känner mig ofta vacker och stark (fast nu får jag säkert ett meddelande där det står ”hörru du, sluta med sånt där, du är gammal och ful)…
Kort och gott. Jag mår inte så dåligt som ryktet om mig säger, jag är inte död heller 😉
Skylten finns i närheten av några containers för återanvändbart avfall. Vem skulle vilja övernatta där?
Men annars är förstås parkeringen vid Skeppsbroområdet i Lovisa tilltalande, till exempel för husbilar och -vagnar. Så det är väl det som avses.
Tycker de där vita märkena ser ut som utmärkta sängar 🙂
… ja, och egentligen två till men då satt jag i bilen så dem får jag fotografera senare.
Dörrarna jag skriver om hör till projektet Småfolkets stig i Lovisa.
Den här dörren finns i stadsdelen Garnison.
Alla dörrar finns inte vid stenfoten till husen eftersom den som i detta fall kan vara täckt av buskar eller gräs. Någon husägare har också valt att placerar småfolkets dörr på ett plank.
Det finns en lummig skvär vid Mariegatan i vår stad som fått namnet Schillmarksparken.
Så här beskrivs parken på citynomadi.com:
Staden har hedrat minnet av bildkonstnär Nils Schillmark (1745-1804), som föddes samma år som Lovisa grundades, genom att uppkalla en gata och en park efter honom.
Schillmark, som främst målade porträtt, anses vara Finlands mest namnkunniga 1700-talsmålare. Konstnären, som bodde vid gatan som bär hans namn, avled i Lovisa. Schillmarks minnesmärke på gamla begravningsplatsen restes år 1961.
I parken finns ett konstverk som jag tycker är vackert, men som jag tror delar människors åsikter.