I restaurang Bistro Cantor i Lovisa finns många fina fönster. Jag gillar speciellt att de är djupa. För det här kan väl ändå inte kallas fönsterbräde? Har säkert något namn som mina kloka bloggläsare känner till?
Hur som helst, jag tar med olika slags fönster i den här serien. Fönstren måste inte alltid synas i sin helhet eller fotograferas utifrån.
Del 41 i serien finns HÄR. Därifrån hittar du de övriga 40 fönstren steg för steg bakåt så långt du orkar gå.
Hups! Tiden går, förra inlägget i serien Fina fönster skrev jag i mitten av januari.
Här kommer nu ett lite annorlunda fönster. Det ligger på trottoarnivå i centrum av staden. Vet inte om det nånsin varit ett riktigt fönster eller om det alltid varit ett låtsas-sådant.
Om där finns en glasruta bakom är det svårt både att se ut och att se in 🙂
Då jag var på väg till jobbet i tisdags kom jag på att jag inte visat det här huset på min blogg. Fönstren hade kunnat gå i serien ”Fina fönster” men jag vill att hela huset ska synas.
Sedan kunde jag inte bestämma mig vilken bild jag skulle lägga ut. Den jag tog först eller den jag tog då jag kom närmare huset. Så jag visar båda 🙂
Här fanns förr bland annat Kansallis Osakepankkis kontor. Kanske någon annan Lovisabo som läser min blogg också har minnen från huset?
I morse var det en minusgrad då jag skulle åka iväg. Så här såg bilfönstret ut. Verkligen ett av Gubben Guds många underverk.
Februarimarknad i Lovisa. Dessvärre höll många på att plocka ihop strax före klockan tre då jag hade tid att gå till torget. Hittade ändå en fin tunika för 15 euro och köpte förstås en marknadskringla 🙂
Hade inte trott det här om mig själv… att jag skulle köpa ett set med nålar och trådar… för jag syr nästan aldrig något. Men OM jag hade behövt sy i en knapp ägde jag inte ens en synål, för att inte tala om tråd… Så jag köpte det här setet för drygt fem euro från Lidl. Nu lär jag nog ha trådar för resten av livet.
Insåg senare att det här setet är avsett för ägare till en symaskin, men so what… det var inte så dyrt.
På konstkursen kluddade jag på som ett barn. Menar inte att barn målar nakna kroppar men jag producerade fem bilder på mindre än två timmar. De två sista klottrade jag ned med fingrarna.
Gissa om det känns genant att sitta och måla nakna kroppar, bröst och snoppar, som om det är det enda man tänker på… Lyckligtvis har vi en bra lärare som säger att var och en får måla precis vad den vill och just nu har jag så kallade torson i huvet. Inget fel med det. Gudskelov.
På trettondagen hittade jag det här fönstret på Smedsgränd i gamla stan.
Tycker det ser fint ut då en del av fönstret och väggen badar i sol medan det övriga ligger i skugga.
Del 39 i serien av fina fönster hittas HÄR, och därifrån kan du gå bakåt så långt du orkar 🙂
… ligger bara ett stenkast från mitt hem.
Här spelades några spännande scener av filmen ”Onneli ja Anneli” in då man behövde interiör till en glassfabrik.
I dag finns här bland annat dansinstitutets övningssal, bostäder och ett tvätteri.
Men säg den gamla Lovisabo som inte minns LOA:s (Lovisa Omnejds Andelsmejeri) glasspinnar?… Å, så nostalgiskt!
… finns i stadsdelen Garnison. Jag hade en knapp kilometer lång väg till skolan, men jag minns att det ibland dröjde väldigt länge innan man kom hem. Det fanns ju så mycket att upptäcka på vägen. Man skulle skutta i vattenpölar, kanske slänga sig i snön och göra en ängel. Sådant hade man ju alltid tid med 🙂
Och den här ån fascinerade. Egentligen gick jag över två på vägen till och från skolan. En del av Garnison utgör nämligen en ö.
Och det här är Generalshagens skola. Här gick också jag då jag var mellan sju och elva år gammal för sedan skulle man från folkskolan till mellanskolan. I dag går eleverna här i klasserna 1-6, då jag var liten gick jag klasserna 1-4 här och 5-9 samt gymnasiet i andra skolbyggnader.
… eller från vägen in dit och från vägen ut 🙂
Tog bilderna på trettondagspromenaden då det var sol och minus tio grader. Gäller att passa på, man vet aldrig när det blir regn, blåst och slask.
Gatan heter Smedsgränd och huset till höger är från modern tid fastän det inte är nytt. Det är en del av daghemmet Villekulla.
Jag tycker om att fotografera hus, det finns många vackra sådana i vår stad, till exempel i närheten av det här finns ett ståtligt stenhus i två våningar. Men på något sätt känner man sig som en inkräktare, som en skum mäklare då man fotograferar hus… speciellt om någon boende står i fönstret och tittar ut på en 🙂
Vandrar längs Smedsgränd ner mot Gamla strand. I bakgrunden skymtar Lovisaviken. Men den is som syns närmast är inte havet, det är en liten skridskoplan eller också blev där is efter förra veckans storm och högvatten.
I går kväll fastnade jag i en intressant diskussion på nätet så det blev inga fler bilder. Visar dem i dag stället 🙂
Det var alltså en strålande helgdag med sol och cirka tio minusgrader. Här står jag nästan på kyrkbacken och fotograferar Brandensteinsgatan med det gamla tingshuset till höger. Där fanns även apoteket då jag var liten.
Eftersom affärerna inte fick hålla öppet i alla städer i vårt land låg våra affärsstråk så här öde. Visst ska helger respekteras men får någon stad rätt att hålla affärer öppna borde alla få ha det. Företagare i små städer kanske skulle behöva det tillståndet mer än andra.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 