Utsikt över min fina lilla stad

Att börja dagen redan vid 9.30 en söndag är rätt tidigt för mig. Efter sedvanliga morgonrutiner går jag ut i det fuktiga decembervädret med två Ikeakassar för att bära in ved. Då är det jobbet klart för morgondagen.

Sedan sätter jag mig vid datorn och kollar Nacka-Åkes blogg. Han kör ofta med en trippel på söndagar. Jag tycker att BP:s färgsprakande december är en bra utmaning. Sällan får jag ihop något sprak som jag är nöjd med, men jag rekommenderar hennes och andras bloggar ändå, för det finns mycket att läsa, se och uppleva i Blogglandia. Hos BP kan ni bland annat lära er vad trompe d’oiel äpplen är.

Jag deltar nu i Veckans foton och i Skyltsöndag, och så har jag lucka nummer sju i Caritas advents-blogg-kalender.

Detta foto passade jag på att ta i början av veckan då jag besökte skolan där jag tog studenten 1982.

Utsikten från tredje våningens flygel ser ut så här. Med en del egnahemshus i förgrunden och sedan medborgarinstitutets hus med det bruna sluttande taket och röda, träbyggnaden på gården. Hotell och restaurang Zilton är den smutsgula byggnaden och längst borta kyrkan med det tämligen nya taket. Blandad arkitektur minsann.

Tomtar på rad i Tokmannis hyllor gömmer sig bakom lucka nummer sju. Några renar tycks där också ha klämt sig in.

Ser att jag börjar ha lite ont om skyltar i lagret… Måste tydligen ut på jakt för att fylla på! Den här skylten finns i mässhallen i Helsingfors.

Men idag sitter jag och skriver tre artiklar. Mer än halva dagen lär nog gå till det.
Hoppas sedan innerligen på en julklapp av mitt kära innebandylag Lovisa Tor. Tänk om vi fick se första hemmasegern för säsongen idag 💙💛

Kalenderbild andra december

Och samtidigt en arbetsvy 😀 Besökte Lovisa gymnasium i dag och såg den här teckningen på en whiteboard. Hmmm… är den rödskäggige tomten naken? Näää, det kan han inte vara, han har väl bara en leende dräkt.

Den svartskäggige däremot ser lite misstänksam ut… Men nuförtiden är det ju populärt med tomtar vars ögon inte syns. Kanske han är berusad? Nä men… varför alltid tro det värsta? Det är nog bara så att han fick en luva som var för stor.

Den här dagen gick fort med olika uppdrag. Ska ännu skriva ut det jag var på i dag.

Plus fem grader, ingen snö, men det gör verkligen inget. Saknar varken halka eller kyla. Kan också ha en kväll paus med eldandet.

Funderar om jag ska öppna ett nytt pussel. I dag eller imorgon?

Bilder av byggnader väcker minnen (och dagens fråga)

På min söndagsrunda tog jag några bilder av olika byggnader i Lovisa. Dels inspirerad av lördagens bokcafé där Eddie Bruce talade om sin senaste bok. En bok som innehåller över 900 bilder av byggnader som inte längre finns kvar i vår stad.

Det här kallar jag nutidsdokumentation. Kanske den i framtiden kan glädja någon. I dag kan bilderna ibland väcka minnen hos personer som besökt Lovisa någon gång eller som bott här för länge sedan.

Som den här bilden av Lovisa Gymnasium. En ståtlig byggnad från 1909.

Och undrade någon till minnet av vad eller vem stenen i parken invid skolan har rests, så är det för att hedra Verner Weckman. Född i Lovisa 1882. Tog Finlands första olympiska guldmedalj i brottning. Sådana kändisar kan min hemstad stoltsera med 🙂

Sedan till en helt annan sak.
Jag brukar ibland köra med dagens fråga.
I dag lyder den: Skrämmer du ibland dig själv?

Man kan se sig i spegeln och bli skrämd, javisst.
Men för min del handlar det ofta om att jag tappar något i golvet och blir jätteskrämd av smällen eller den lilla knäppen 😂 Eller i dag när jag lade in en diskad bricka i torkskåpet och den ramlade på plats där med en liten skräll. Huu så jag hoppade till!

Innebandyresa och energikick

Såhär kan det se ut då vi är på innebandyresa. Jag satt på första bänkraden den här gången. Efter att jag hade tagit det här fotot tilltog dimman och då vi reste hemåt mellan 21 och 23.30 var det förstås mörkt 🙂

Men stämningen är alltid god, vare sig vi vunnit eller förlorat. Nu råkade vi förlora 9–7, men matchen var fartfylld och jämn.

En av frestelserna på långa resor utgörs av längre pauser på platser där vi kan äta och där finns också annat än mat att frestas av. Den här Nanso-affären fick mig att köpa en varm tröja i mossgrön nyans. Den syns där borta till vänster mellan några vita och randiga blusar.

Jag sa att vi borde kanske stanna på mindre frestande platser, typ någon liten bensinstation som inte erbjuder annat än kaffe och mackor 😂 Nå, hur som helst – tröjan är skön och behövs här i gamla trähuset ❤

Uppvärmning pågår för Tor. Hallen var en kombinerad sport- och simhall.

Idag var jag på jobb här för Nya Östis då Lurens sommarteater hade sin första audition för musikalen Fame som visas i sommar. Teatern visas utomhus i slutet av juni och juli, men de första övningarna och uttagningarna hölls här, på Lovisa Gymnasium.

Bara det att vara där en timme gav mig massor av ungdomlig energi. Sång, musik, entusiasm, förväntan och spänning låg i en salig blandning i luften.

Snart dags att få nycklarna

Nej, det är inte här jag ska bo i framtiden 😂 Det här är Lovisa Gymnasium, skolan där jag tog studenten för 42 år sedan. Här stannade jag för en paus i värmen i går då väninnan och kollegan Pia och jag hade utfört en massa ärenden, både privata och å jobbets vägnar.

Härifrån är det uppskattningsvis ett par hundra meter till huset där jag ska flytta in.

Jag får nycklarna i dag och ska då se om det går att få några första foton som beskriver stämningen där. Med hyresvärden ska vi bland annat kolla att bostaden är städad och att allt annat där är i skick.

Det här är parken som ligger intill gymnasiet. Inte för att jag förr hade lång väg till lummiga parker, men nu blir vägen till dem, och till havet, ännu kortare. Lovisa är staden där mitt ❤ bor. Bästa platsen på jorden.

Mitt gamla kära gymnasium

Lovisa Gymnasium. Här blev jag student 1982. Skolan är sig ännu i mångt och mycket lik. Det är härligt att så mycket av det gamla har bevarats. Den nyare flygelbyggnaden har fått hiss, vilket passade mig bra då jag skulle ut. Klarade mig att gå upp till andra våningen genom att ta ett trappsteg i taget och vila lite halvvägs.

Men se på dessa trappor och det vackra räcket, de härliga fönstren och fina lamporna och målningarna på väggarna.

Elin, Victoria och jag var här och delade ut Nya Östis i dag. Vår praktikant Annika tog många bra bilder. Det var riktigt roligt att träffas IRL, för annars sker ju vårt jobb för det mesta på distans och kontakten är digital.

Vi intervjuade elever om deras läsvanor, papper eller digitalt och varför. Skolan hade också besök av Nordplus, det vill säga av elever och lärare från Norge, Island, Danmark och Sverige, så det blev intervjuer även med dem.

Jag tog bilder då alla elever var på lektioner 🙂 Blir krångligt annars att be om tillstånd att få publicera på bloggen.

På min tid i skolan fanns det inga myshörnor och ergonomiska gungstolar och andra fräscha möbler i den här aulan. Men tiderna förändras och här är så fint i dag, samtidigt som mycket av det gamla finns kvar, i alla fall arkitektoniskt sett.

Så här har det alltid sett ut. Höga fönster, inga gardiner tack och lov. Och den där bänken, hur många elever har inte suttit på den?

Jag glömde ta foto utifrån i dag. Den här bilden togs i januari 2021 av kollegan Pia Calenius. Så ni behöver inte förskräckt tänka ”oj, så mycket snö dom har”. För nu är snön nästan borta. Vi hade sol och cirka 10 grader i dag. Det började blåsa nyss och imorgon ska regnet komma hit från Sverige.

Skolstart i dag

Tog de här bilderna tidigare i somras och tänkte att det passar bra att lägga ut dem till skolstarten som sker i dag. Det här är Lovisa Gymnasium och härifrån tog jag studenten 1982. Det har kommit planteringar sedan dess och gräsmattan är mycket vacker nuförtiden. Träden måtte ha vuxit på fyrtio år, men annars är mycket sig likt.

Det här är vår tämligen nya högstadieskola byggd i trä, Lovisavikens skola heter den. Här fanns förr ett par tegelbyggnader och i dem gick jag mina högstadieår. För riktigt länge sedan fanns här en skola som också var byggd i trä, skulle den ha rivits på 1950-1960-talet?

Svenska gymnasiet och högstadiet ligger intill varandra och i bakgrunden till vänster skymtar idrottshallen.

Hälsostegen, dag 12

Totalt blev det 4478 steg i dag, rekord under mina kampanjdagar. Lite över tusen samlades ihop på dagen under ett arbetsärende och resterande 3200 då jag gick fram och tillbaka till idrottshallen, där Lovisa Tor spelade sin femte innebandymatch för säsongen. I de två första blev det förluster, ganska knappa sådana. De tre senaste har vi vunnit med siffrorna 11–2, 11–3 och i dag vann vi med 10–3.
Gymnasiebyggnaden ligger granne med idrottshallen.
Jag blev två gånger erbjuden skjuts hem, och lite frestande var det i mörkret och kylan (+5 grader), men jag var ståndaktig och sa ”tack, det var vänligt, men jag samlar steg” 😀

Någon kanske samlar på Muminmuggar, nån annan på frimärken, men Carita samlar just nu steg 💪
Och om någon blir irriterad på mina ständigt återkommande hälostegsinlägg, så är det ju bara att sluta läsa bloggen 🙂

Blandade bilder från Lovisa

Det har varit mycket omväxlande väder. Ibland sol men sedan dyker de hotfulla molnen upp. Många fotograferade de svarta molnen igår där de tornade upp sig mot öst. Lite symboliskt. Vi har ju inte långt härifrån till ryska gränsen.

I dag har det varit mest mulet, blåsigt, rätt kallt, fastän termometern nu visar +12.

Namnen på årets studenter från Lovisa gymnasium och andra skolor publicerades i dag. Vi gratulerar dem alla!
Vår idrottshall som ligger granne med gymnasiets och Lovisavikens skola som är ett högstadium. Jag vill minnas att hallen började byggas i början av 1980-talet och att vi som blev studenter 1982 var de sista som fick vita mössan i gymnasiebyggnaden. Efter det hölls skolavslutningar och dimissioner i idrottshallen.

Här spelas också Tors innebandymatcher. Men snart borde vår stad få en ny idrottshall, den här har renoverats i många omgångar bland annat på grund av inneluftsproblem.
Hallen känns ändå mycket kär för mig, kanske just för att så många olika minnen förknippas med den.

Lovisabyggnader, och svar på frågor

Lite blandade bilder får det bli i dag. Lovisa Gymnasium, en ståtlig byggnad från 1909, den gula äldre delen. Den gråvita till vänster är något nyare, och särskilt ny är hisskonstruktionen.

Här tog jag studenten 1982, så vi har 40-års jubileum i år.

Församlingsgården fanns här tidigare. Sedan blev det inneluftsproblem, som det tycks bli lite här och där, inte bara i byggnaderna i min hemstad.

För riktigt länge sedan fanns det i bortre ändan en klädaffär.

Elisamatilda ställer i dag frågor om ljud.

När blev du senast störd av ljud?
– Det är rätt tyst här som jag bor, och ljuden utifrån tycker jag om. Men borrar någon i huset är det ett förfärligt ljud. Badrumsrenoveringarna är lyckligtvis nu förbi.

När senast höll du något hemligt?
– Kan panta på nyheter ibland och håller just nu en sådan hemlig ett tag. Vissa saker, som jag lovat någon vän att inte berätta åt någon, håller jag hemliga så länge vännen så önskar.

Vad är den längsta period du inte pratat?
– Det kan gå flera timmar att jag inte säger något högt då jag bor ensam. Ja, det kanske till och med kan bli över ett dygn. Men jag brukar prata lite högt med mig själv då jag inte träffar andra 🤣

När är du som mest högljudd?
– Jag är en ganska lågmäld mumlare, generellt sett 😀 Men på Tors innebandymatcher kan jag skrika så att jag blir hes.

Vilket ljud ger dig mest obehag?
– Ibland får jag obehag av helikopterljud, vet inte varför, blivit skrämd som barn? Obehagligt också att höra någon skrika av rädsla, i panik, någon som blir misshandlad till exempel.