I går var det svårt att tro att solen fanns. I dag hade vi halvblå himmel 🙂
Jag hade träff med en person som vill börja frilansa för Nya Östis. Känns alltid lika trevligt då någon tror på NÖ:s koncept!
En selfie med systemkameran blev bättre än många av dem jag tagit med mobilen. Och Craig-Bond kom också med 😀
Fick mina nya glasögon i dag. Snabbt jobbat av alla på optikerfronten och toppen att få höra att jag kan hämta dem på en söndag!
Lite moln på himlen finns det som synes ändå. Inte minst för att mitt allra käraste lag Tor förlorade även i dag… Hur blir framtiden för laget om vi flyttas ner en division?… Mitt Tor-hjärta blöder.
Men en gång Tor, alltid Tor. Slutar aldrig heja på laget.
Och än har jag inte förlorat hoppet om att vi klarar att behålla näst sista platsen och därmed får kvala om att spela i ”ettan” också nästa år.
Under en av pauserna på Åbo-resan köpte jag det här ljuset.
Det är tillåtet att vara deppad ibland. Även om jag samtidigt tänker att jag har det bra med tak över huvet, mat på bordet och ett jobb.
Ute är det jämngrått, fortsättningsvis. Det regnar och det blåser, vattennivån stiger.
Tor förlorade en viktig match i Åbo i går. Det gör mig också ledsen fastän idrott inte är hela livet.
Laget gjorde en fin upphämtning från 6–3 underläge till 6–5, men det räckte inte riktigt till.
Marina trummar.
Kanske viktigast ändå att sätta fokus på hur roligt vi har på våra supporterresor. Jag hoppas de fortsätter i någon mån även om det skulle gå så illa att vårt lag faller till division två 😦 …
Det blev ytterligare en tung förlust för Lovisa Tor i innebandyns division ett ikväll… Siffrorna 5–12 talar sitt tydliga språk om att gästande NST var vassare i avslutningarna.
Men det positiva och roliga var att uppskattningsvis minst ett par hundra mjukisdjur slängdes in på planen då Tor gjorde sitt första mål. Leksakerna doneras vidare via Mannerheims barnskyddsförbund till barn på sjukhus eller till andra som behöver tröst.
Heja Tor! Och jag vill trösta något barn!
Själv har jag bara två mjukisdjur hemma. En kär nalle som är över femtio år gammal och en annan som jag fick som gåva av en väninna för några år sedan. Jag hade tänkt köpa ett gosedjur från affären i dag, men jag glömde att göra det! Lyckligtvis hade min väninna Marina med sig många sådana i en kasse och jag fick slänga iväg ett av dem.
Sport är bara sport. Tråkigt med många förluster förstås – det tär på självförtroendet hos laget tror jag. Men nu finns bara en väg, och den bär uppåt i tabellen ❤
En del av alla gosedjur samlas in efter att Tor gjort 1–1.
Bilder som man tar med serieinställning, alltså att man håller ner avtryckaren och tar flera fotografier efter varandra genom att försöka följa motivet – de kan bli nog så intressanta 🙂
Ibland brukar jag i min serie ”Innebandy – i media opublicerade bilder” fråga mig vad spelarna egentligen håller på med 😀 Många gånger blir det sådana här resultat.
Jag tycker ändå, smått jävig som jag är då det är systersonen i gul skjorta, att detta ser ut som fasthållning…
Conny kämpar för att ta sig vidare med bollen. Jag tycker fortfarande bestämt att det ser ut som att motståndaren håller fast honom. Men jag har ju bara fångat en 250 dels sekund?
Han håller på att komma fri. Men jag ser ännu en hand som river i hans skjorta och en höger hand med klubba som också vill ha bollen.
Envis ger sig inte. Han ska framåt och sliter sig loss.
Såja. Nu är den andra gubben ett steg efter 🙂
Bra kämpat av Tor, men uddamålsförlust blev det och vi ligger lite risigt till i tabellen 😦 Härett kort matchreferat i Nya Östis.
Vill alltid hitta på något nytt till december. I fjol hade jag nedräkning till jul med vinter- och julinspirerade bilder. Nu ska jag försöka köra något slag av Caritas julkalender.
Det är första söndagen i advent ett ljus har vi tänt
Jag har också köpt tre kalendrar. Den som är längst bak på bilden är scouternas. Den kom till mig via post från norra Finland där jag har en väninna vars barn som sålde kalendrarna, och jag ville stödja Finlands scouters verksamhet.
De två andra har jag köpt via Lovisa Tors innebandy. Här har man chans att varje dag vinna något fint, då det bakom varje lucka finns ett nummer.
I lokaltidningarna och på Tors webbsida kan man följa vilka nummer som vunnit.
Förra hemmamatchen förlorade Tor knappt i innebandyn. Jag var inte där då eftersom jag var bjuden till en fest. I dag var jag och hejade och det var jämnt värre. 1–0 blev 1–3, som senare blev 3–3 men sedan ändå förlust 3–5 med gästernas sista mål i tom bur.
Vi var inte bra på powerplay i dag tyvärr, hade fyra gånger chans att göra mål i numerärt överläge, men nej…
Nå, loppet är inte kört än, många matcher återstår. Men ibland är det tungt.
Här ska matchen precis börja och Tor-Björn maskotarna är på plats för att välkomna in laget.Många gånger nära mål för Tor i blågult. Men med ”nära” skjuter man ingen hare.
Jag har försökt ha ledig dag i dag. Kollat och svarat på några mejl, men annars hållit löftet till mig själv. EN ledig dag i veckan måste jag ha!
Frissabesök som gav lite ny färg i håret var en av dagens höjdpunkter. Har inte lyckats ta nån bra selfie i dag men kanske en annan dag 😀
Ännu ett inlägg i dag, jag har så många bilder på lager nu 😀
I går besegrade Tor ett av topplagen i division ett, Rangers från Kyrkslätt.
Matcherna spelas under jorden i ett skyddsutrymme.
Gången ner mot hallen.Dörren in till hallen.
Publiken börjar strömma till.
Hallen var det inget fel. Men det var väldigt skönt att vinna den här matchen eftersom vi ibland blir hånade. Dels blir vi det för att vi pratar svenska, dels den här gången för att vi låg ganska långt ner i tabellen.
Men sanningen att säga är nog de flesta motståndare, även i Kyrkslätt, glada för att vi tillför mycket med vår supporterskara. Det är ju bara rötäggen som syns och hörs, de som hånar oss.
Vi har som regel i Lovisa att alltid varmt välkomna motståndarna och deras supporters. När matchen börjat hejar vi alla på våra favoriter, men att håna varandra… jag har aldrig förstått det.
Uppvärmning pågår.Tor samlat inför andra perioden. Då ledde vi 2-3, sedan vann vi 3-6.
Maskoten Kui Kannas var med på Lovisa Tors innebandymatch förra veckan. Vi ledde 3–0 men förlorade med ett mål i förlängningen… Nu kan det bara börja gå bättre för Tor, starten i division ett har varit så där…
Men vi är glada ändå!
Ny match, på hemmaplan, på söndag!
… än denna i Brunakärr som också heter Ruskeasuon bussivarikko (Brunakärrs bussdepå). Men inne i den här byggnaden finns faktiskt flera idrottsplaner där man framför allt kan spela innebandy (troligen även andra sporter men jag har bara sett innebandyplanerna).
Lovisa Tors match mot M-Team, öppningen i divisionen ett, slutade med torsk 5–1 för Tor 😦 Jag skyller på dåligt närminne. Har vi haft match i dag? Var då? Hur slutade den? Jag har ett bestämt minne av att vi vann 8–0! :-D… och så är det lätt att gå vidare.
Spelarna i vårt lag sprang omkring ungefär som yra hönor. Så på det sättet passar den här bilden bra in, fastän den inte hade något med matchen att göra.
Amazing race eller möhipppa/svensexa? Blev aldrig klart för fotografen.
Innan matchen började fick jag i baren syn på dessa roliga figurer och frågade om jag fick fotografera dem. Jag har ju blivit jättemodig och framfusig! 😀
En bild som inte publiceras i tidningen. Under rubriken ”vad håller dom på med egentligen” 😀Mitt jobb. Att vara omgiven av så här många killar 😀 Inte illa!
På hemvägen från matchen, i bussen, beundrade Marina och jag molnformationer. De såg dramatiska ut och vi pratade om hur klimatet förändrats under de senaste årtiondena.
Den här bilden tog jag hemma från balkongen. Vädret har varit omväxlande. Vi har haft störtregn, blåst och sol om vartannat.
I dag jobbade jag inte för tidningen då jag var på innebandy. Vi turas om med en kollega, han skrev i dag och jag sköter matchen i morgon eftersom Tor har två hemmamatcher denna helg.
Bilden är tagen med min mobiltelefon, jag tycker den blev hyfsad!
Jag jobbar ju inte heller längre för Tors innebandy, så i princip kan jag skriva vad jag vill om matchen. Åtminstone på min blogg 😀 Allt det jag inte skulle kunna skriva i tidningen.
Dessutom betalar jag inträde till matcherna då jag inte jobbar, så att jag med gott samvete kan vara en ”huligan”, eller i alla fall en högljudd supporter.
I dag gjorde domarna allt de kunde för att gästande Tikkurilan Tiikerit skulle vinna. Tor åkte på de flesta utvisningarna, ibland av orsaker som en supporter med blågult hjärta inte alls förstod. Kunde inte gästerna träna lite mer, skaffa sig muskler så de inte ramlade omkull av minsta lilla tackling? Alternativt sätta stenar i fickorna för att få mer tyngd.
Då tigrarna tacklade våra oskyldiga små änglar så att de utan vingar gjorde en flygtur över sargen, med buller och bång ska ni veta… då fungerade varken visselpipa eller armar för domarduon.
Vi var utvisade hela arton minuter, det vill säga nästan en hel period, men starka tillsammans red vi ut stormen och vann slutligen matchen med siffrorna 7–4.
Två mål gjordes i numerärt underläge. De smakade extra gott 😀
Domarduon såg ilsken ut, men att underkänna de där målen täcktes den ändå inte 😀
Nu toppar vi tabellen och har tre matcher kvar i grundserien.
I morgon möter vi tabelltrean Rangers. Då blir det inget inofficiellt referat här utan något mer sakligt i torsdagens tidning.
Om domarna då är dåliga skriver jag troligen endast ”domarna hade en något oklar linje”.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 