Det är första december. Grå november ett minne blott! Något att vara glad åt. Fastän det regnar och är lika grått som igår och + 3 grader. Glad för att det inte vräker ner snö.
Såsom jag skrev igår brukar jag varje dag från första till 24:e december ha en bild med jul som tema, eller något annat som jag tycker passar i december. Här kommer Muminkalendern väl till pass, december månads bild. Där går trollet och snöflingorna singlar ner. Har han tappat paketet han ska ge till någon, eller ska han plocka upp ett paket som någon gett honom? Han är kanske lite sömnig, går och drömmer eller tänker. Var och en av oss ser vad vi ser i bilden ❤
Hoppas det finns något som ger dig glädje i dag. HÄR hittar du andra som är med i Glad måndag, alla måndagar eller då och då. Utmaningen är kravlös.
September månads första dag. Hösten är i antågande, men jag tycker inte att det känns lika vemodigt som förr. På kalenderbilden kollar Muminfamiljen flyttfåglarna på himlen och nästan alla löv är borta från träden.
Här hör jag också gässen skräna över viken och i vassen. De flyttar inte riktigt än. De far upp till åkrarna på landet sen eftermiddag eller tidig kväll. Ibland hör jag dem då de kommer till viken på morgnarna eller förmiddagen.
Jag tog bort myggnätet från köksfönstret i dag och stängde det. Ett fönster av två i köket har stått öppet sedan någon gång i juni månad då jag tog över den här bostaden. Jag flyttade hit den första juli.
Så visst gör hösten sig påmind på olika sätt. Men än är nästan alla löv på träden kvar och de flesta är gröna. Solen återvände igår kväll och nu lyser den också i dag, men temperaturen är inte högre än +16 så det gäller att hitta en lugn vrå där det inte blåser. Då går det ännu att njuta gott av sensommaren.
Igår hade vi klassträff för dem som hade gått i högstadiet, dåtida mellanskolan, på klasserna 5abc under åren 1974–1979. Vi var 31 personer, vilket vi tyckte var ett bra antal. Arrangörerna hade inte nått alla, det kan vara knepigt med kontaktuppgifter osv, och somliga var förhindrade att delta. Men oj så många minnen ventilerades och så många skratt som ekade i Bistro Kronans restaurang på Alexandersgatan i Lovisa. Som ni ser åt vi Toast Skagen till förrätt.
Huvudrätten bestod antingen av en schnitzel som var köttalternativet, eller abborre som var fiskalternativet. Bägge lika utsökt delikata.
Efterrätten, en pannacotta, slank och ner hur lätt som helst 🙂
Klassträffar är ofta underbara, tycker jag. Väl medveten dock om att de också kan väcka otrevliga minnen, och att någon som blev mobbad under skoltiden inte känner sig bekväm med att delta.
Nästa träff arrangeras troligen efter två eller tre år.
Det finns en sång av gruppen Mamba som är helt underbar, om ni frågar mig. Där sjunger gruppen ”Vielä on kesää jäljellä, vielä tulee kauniita päiviä”, till svenska översatt ”Än har vi sommar kvar, än kommer de soliga dar”. Och nu i augusti har vi de där mörka varma kvällarna och nätterna som vi orkade vänta på hela långa vintern.
Augustimånads bild i Muminkalendern är också härlig. Rönnbärsklasarna hänger i träden, Mumin fiskar med Snusmumriken. Solen skiner och än finns det blommor på marken. Det är sensommar och solen lyste också genom fönstret på bilden då jag fotade kalendern.
Morgonsolen letar sig in i köket. På himlen syns också en del mörka moln. Det har varit svalare väder nu, + 14 grader men jag tycker att det är ok att det ibland är så här. Flera dagar med +30 blir tungt, och turister från Mellan- och Sydeuropa lär nu enligt nyheterna söka sig till Finland och Sverige eftersom temperaturerna här är behagliga.
När jag öppnar fönstret hörs ett trevligt knirr och knarr. Ljudet av fönsterhakarna då de lossas, ljudet då fönstret skuffas ut och ljudet av hakarna som håller de öppna fönstren på plats.
Det skulle finnas en del att måla och spackla här, men jag behöver i så fall hjälp av kunniga personer. Jag kanske måste låta arbetet vänta till nästa vår och sommar eftersom jag nu behöver ha fokus på att packa upp och få något slags vardagsordning här i nya hemmet.
Igår gick jag till Restaurang Fylla med Ann-Britt. Fint att det går att dela på rätter, som annars är så stora att vi inte orkar äta upp portionen. Gratinerad kycklingmacka är det här, mycket god!
Och bara det att få sitta där och prata en stund med en god vän. Se livet på gatorna utanför. Campingbilar som rullar förbi, Volkswagen-entusiaster samlas också i Lovisa den här helgen. Lummiga stora träd i parken, sommarklädda människor. Det vi längtat efter hela vintern. Nu sitter vi mitt inne i det.
Muminfamiljen gör också det den längtat efter hela vintern. Muminmamman har packat matkorgen, pappan gör sig redo att fiska. En annan gör sig redo för ett dopp och här ska det stekas plättar ❤
Kära vänner. Detta kan bli ett lite längre inlägg. Jag har nu kommit på att jag har tid att uppleva saker som sker i naturen, men även annat. Av den enkla orsaken att jag med mitt krånglande knä inte har minsta möjlighet att hasta framåt i livet.
På mammas gård i dag. Tog med gångstaven i handen en runda runt hennes liderbyggnad. Med ett friskt ben hade jag tagit mig runt lidret på en minut? I dag krävde minst tio minuter. Men se, hör och häpna. Jag kunde stanna upp. Höra humlornas surr, känna solen värma mina kinder. Se syrenbuskens knoppar och nunneörten som sprider sig mer på gräsmattan för vart år som går.
Då min syster hämtade mig med bilen väntade jag ute på gården och hann där tala med en granne som bott här typ ett år eller mer, men som jag egentligen inte kände. För att jag inte bara hastade vidare efter att ha ha sagt ”moi” (hej på svenska), pratade vi allt möjligt. Varifrån han är hemma, var han jobbat, varför han flyttade till det här huset. Allt började med att vi började prata om studentmössan jag hade på huvudet.
Ja, ser du, sa jag. Den här mössan har jag på huvet två dagar om året. Valborgsmässokvällen och första maj. Så hårt slet jag i gymnasiet för att få den, så två dagar ska den pryda mitt huvud 🙂
Så ja. Mycket positivt med detta att jag inte kan hasta mig fram 🙂
Väninnan Marina och jag. Sommarkläder i sommarväder och skumpa i glasen igår på valborgsmässoaftonen.
Och så månadsbilden förstås! Vi skriver nu första maj och vad är härligare än det? +17 grader, lite kall blåst här och där, men hittar du en plats där det inte blåser så visst är det underbart!
Muminfamiljen är ute på havet. Jag tror att det här kunde vara en illustration till ”Pappan och havet”. Den där fiskaren sade aldrig mycket. Men det måste man ju inte heller göra. Och då man väntar på napp ska man vara tyst 🙂
Lite Glad måndag, del två, med denna månadsbild! Nu lyser solen över Mumindalen. Spännande saker är på gång! ”Våren är här” kanske det viskas i örat. ”Va?! Vad är våren? När har den kommit? Utan att anmäla sig? Är du helt säker på att den är här? Med värme? Jag tror det känns säkrast att ha det här varma täcket här för att kunna krypa in under det om våren luras!”
Det här var helt mina egna Mumincitat 🙂
Och så tänkte jag svara på Klimakteriehäxans frågor i Selfie-utmaningen!
Den snittblomman köper jag:Tulpaner den här tiden på året.
Den vilda blomman plockar jag: Liljekonvalj.
Den blomman satsar jag på i balkonglådan/rabatten: Pelargoner i första hand, men även andra som penséer.
Den blomman minns jag speciellt för att … den doftar gott. Luktärt och liljekonvalj. Pärlhyacinter som fanns i mammas fasters trädgård.
Det ogräset gillar jag: Har svårt att se något levande som ogräs. Åkerfräken och maskrosor är fina!
Den blomman känner jag extra för: Lupinen, som borde utrotas som invasiv art men som är så vacker!
Året lider mot sitt slut. Muminmamman och Muminpappan klarar sig med förkläde och hatt året om 😀 Och mamman har alltid sin väska med sig. Den rymmer otaliga viktiga saker. Jag är säker på att behövs det en kamel trollar hon fram en sådan.
Men här är det snöbollar som gäller. Muminmamman tar det lugnt, men pappan är redan med sin blick nån annanstans. Lite otålig kanske eller fundersam. Hur länge ska vi hålla på? Ska det här bli en lykta eller en borg? Är det inte dags för en fikarast snart?
Här går det undan för Muminpappan. Ser ut att vara värsta höststormen på gång, men han ser ganska lugn ut och har blicken stadigt fäst på horisonten. Men far han inte fram lite så där som ”över stock och sten”?
Med dagens översvämningar och nyckfulla väder kan vi aldrig veta var och när de stora vågorna kommer. Så det finns en hel del symbolik här.
En liten lektion i finska, svenska och engelska ger kalenderbilden också. Och så ser ni att jag har plitat in två tv-program som jag ska titta på.
Bilden i Muminkalendern för juli månad. My har bus på gång ser det ut som. De andra beundrar naturen, skogens alla hemligheter. Sommaren är ett äventyr! Jag läser just nu Tove Janssons ”Sommarboken”. Den firar 50 år i år, och den är helt underbar. Bättre än ”Pappan och havet” enligt min åsikt.
Temat hos Elisamatilda är Till ända, och mina svar på frågorna denna vecka är:
Vad var sist på din senaste inköpslista? – Har sällan inköpslistor, men råkar minnas att jag skrev nyligen upp ”sköljmedel”, använder ett slags ättikablandning.
Vad sa du senast att du aldrig kommer göra igen? – Ska inte klaga på sommarvärmen. Varje gång som det känns kämpigt åkallar jag vintern 2022–2023 då vi flera dagar fick över en halv meter snö och många timmar gick åt till att skotta fram bilen, flytta den, köra den varm osv. Aldrig klaga på sommaren mer.
Vilken tv-serie eller film såg du senast klart? – Karl Fredrik på Österlen visade fjärde och sista avsnittet för i sommar nyligen. Saknar honom och Petter redan.
Vad tog senast slut hos dig? – Smöret. Men köpte förstås nytt.
Hur avslutar du ett samtal? – Hej då :-), eller Bra, vi hörs!
Karin sitter denna vecka vid spakarna mot orddestinationen Eld. Jag hade ingen eldbild på lager och gör inte upp någon eld i dessa kruttorra tider heller 🙂 Så det blev en bildbank, för jag vill vara med på tåget. Känns lite fuskigt, men ibland måste det duga.
Det var första juni i går och då vändes åter ett blad i min kalender. Här är det fartfyllt värre för muminfamiljen vid stranden då en stor våg sveper iväg med hela kalaset 😱😂
Muminmamman ser ändå ut att njuta. Hon och jag äger likadana svarta kannor.
Vilka kläder skulle du kunna gå i en hel helg? – Jag har nästan alltid leggings och nåt slag av tunika, klänning eller rymlig och bekväm blus. Så det är det som gäller.
Förutom solkräm, hur skyddar du dig mot solen? – Jag har ganska ofta en solhatt, särskilt då jag sitter i direkt solgass en längre stund.
Vad bär du med dig varje dag? – Mobiltelefon, nycklar och plånbok.
Har du klocka på vänster eller höger arm? – Har ingen klocka, men då jag använder aktivitetsklockan som också visar datum och tid, så bär jag den på vänster arm.
Vilken typ av accessoar bär du oftast? – Ett armband, Frälsarkransen, varje dag. Ibland ett halssmycke som jag fått av gudsonen eller ringen Carpe Diem, designad av Efva Attling, som jag köpte till present åt mig själv ifjol då jag fyllde 60 år.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 