Mariegatan

Frågor om minnen, och adventslucka 12

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer
Först lite info om fotot som utgör det som gömmer sig bakom lucka nummer 12 i Caritas blogg-adventskalender. Den är från gårdagens julmiddag på Degerby Gille och jag trodde att allt som låg på bordet var prydnader. Halmbock, julgransbollar och så någon rolig uppblåst ”ballong”.

Men se nej 🙂 Den där röda lite större saken visade sig vara kollegan Annettes fina festväska! Aldrig sett en sådan förr!

Och så går jag över till Elisas fredagsinlägg med fem frågor som berör olika minnen.
Hon minns en bloggvän som gått bort, och jag vet hur det känns… Även om det är en person du aldrig träffat, finns det bloggvänner jag också saknar och minns idag. En av dem, Minton, finns inte längre. Hon sände ofta fina julkort och påskkort till mig och andra bloggvänner. En gång fick jag en handgjord docka ❤ När jag ser den sitta på en stol här hemma hos mig tänker jag alltid på Anki/Minton.

Jag vill såsom Elisa skriver också säga till alla er som läser min blogg (många av er kommenterar också inläggen) att ni är mycket betydelsefulla i mitt liv ❤

Innan jag svarar på Elisas frågor passar jag på att visa en bild som jag tagit genom fönstret i dag för att visa att solen lyser, hurra! Det är minus fyra grader och jag började elda klockan 11 så att jag hinner bli klar med brasan innan jag ska i bastun ikväll.


Vilket ögonblick från det senaste året vill du hålla fast vid extra hårt?
Finns många fina, men jag plockar fram sportminnet från våren då Lovisa Tor äntligen avancerade från Finlandsserien till Inssi-Divari som är nästhögsta serien i innebandy-Finland. Segerruset då där i Tammerfors, resan hem och festen på en lokal restaurang efteråt minns jag gärna och länge.

Vad får dig att le, även en annars tung eller vanlig dag?
Då någon säger något vänligt till mig, stöttar och lyfter. Men jag ser också numera ganska ofta via Facebook på Reels med Snobben och fågeln Woodstock. De är jätteroliga, särskilt när de skrattar!

Vad i din vardag får dig att stanna upp och känna tacksamhet?
Att få vakna upp till en ny dag och känna att jag är frisk. Att ha nära och kära och vänner.

När brukar du känna ”det här är livet”?
En lagom varm sommardag då jag kan sitta nära havet och känna svalkan från vinden. Ensam eller tillsammans med en vän, något gott att äta och dricka blir som pricken på i:et.

Vad får dig att känna hopp, även när livet känns lite tungt?
Att det brukar komma en bättre morgondag. Känn tillit, allt ordnar sig på något sätt.

    Pusselläget och bättre färg-sprak!

    ~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

    Bloggvännen LillaSyster håller i trådarna för Färgsprakande november, och jag har ofta känt att jag inte haft särskilt sprakande inlägg. Så nu visar jag pusselläget igen!

    Gränna-pusslet börjar ta form. Bra att det går framåt och inte bakåt!

    Med tanke på morgondagen har jag en bild där det verkligen sprakar av färger. Jag tog mig i kragen och tänkte ”bättre kan du Smulan!” Och har jag inte sagt det förr så började ex-maken kalla mig Smulan, ett namn jag gillar, men det hängde också lite ihop med att alltid då jag skar upp bröd blev det massor av smulor efter mig. Fattar inte hur de gör som INTE lämnar en enda smula efter sig? Alltså ja, man städar ju bort dem förstås, men att INTE smula alls då man skär upp bröd, det är väl omöjligt?

    Och som avslutning en bild som inte sprakar av allt för många färger eftersom den är tagen på Mariegatan i Lovisa en grå novemberdag då jag är på väg hem från affären.

    Bildkavalkad från veckan som gått

    ~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

    Dags för Veckans foton, Skyltsöndag och Färgsprakande november.

    Här sprakade det ännu av färger, i onsdags med mycket gult. Nu regnar det och blåser också så jag tror att de flesta löven har kommit ner.

    Lite färg på vita glassen serverad hos Ajuri i torsdags. Chokladsås och en ätbar blomma.
    Tapastallriken som jag delade med Moa glömde jag ta foto av.

    Skyltbidraget är från en innebandyresa till Tammerfors tidigare i i år.
    Ladda din bil med ABC-mobilen. Genom att ladda samlar du S-Bonus.

    Ljus till kära pappas grav igår på alla helgons dag. Nytt här är också ljungen som är gulfärgad och lyser upp tillsammans med blommorna och löven i höstfärger, gjorda av tyg.

    Regnig måndagskväll utanför mitt hem.
    Mycket man ser genom linsen på en vecka. Blev foton överstående också.

    Även idag är det blött ute så nu är det åter dags att elda. En kär sysselsättning.

    Utmaningen Veckans foton basar Nacka-Åke för.
    Färgsprakande november-foton inspireras vi till av LillaSyster.
    Skyltar i massor fanns förr och ibland även ännu hos BP-Konst eller Konstigt, och traditionen lever vidare hos Professordeutsch-Christian.

    Söndag igen, skylt och tillbakablickar

    ~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

    Den här skylten fanns på en marknad på sensommaren. Jag är ingen kaffedrickare, det vill säga, jag kokar aldrig hemma till mig själv. Men blir jag bjuden på en kopp hemma hos någon tar jag gärna en kopp helsvart, eller går jag på café kan jag köpa ljusrostat kaffe. Espresso känns lite för starkt men cappuccino går an.

    Det är Christian som såg till att Skyltsöndag fick fortsättning då BP lämnade över stafettpinnen i vintras.

    Parken utanför mitt hem, igår den 18 oktober. Hösten har varit fin, ofta bjudit på soliga dagar och tämligen varma också, fastän vi nog nu haft minusgrader om nätterna och inte kan bjuda på mer än +4 idag söndag.

    Parken iakttagen åt annat håll. Den gamla ståtliga restaurangen till vänster står och förfaller. Symboliskt för en del mögeldrabbade hus i staden är det lilla huset som byggts av böcker som skulle kasseras då de hade funnits i vårt bibliotek som för ett antal år sedan drabbades av fuktskador.

    I den lådliknande byggnaden längst borta ligger stadens informationsplats Lovinfo och där finns en del mötesrum och andra funktioner. I huset finns också en pizzeria, Newroz.

    Det är Åke som uppmanar oss att visa foton vi tagit under veckan, i vilken kategori som helst, sånt vi sett genom vår kameralins.

    Snart är det alla helgon dag och Halloween, och de här färgerna förknippar jag med den sistnämnda. Så säg inte att jag använder enbart svarta plagg 😀 Min mamma stickar fortfarande, som den 91-åring hon är, och jag behöver under hösten och vintern varma strumpor här som jag bor. Gärna med lite lösa skaft som de här. Tack mamma ❤️🙏

    Fem en fredag – NUET

    ~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

    Det är i nuet vi ska försöka leva, och jag är glad för att kunna visa denna bild.
    Den är svaret på en av frågorna hos Elisamatilda. Fem en fredag handlar om NUET.

    Vad jag ser just nu? Svar: Detta underbara höstväder med grönskan som hänger kvar, solen som lyser från en blå himmel. Det är NUET det.

    Vad hör du just nu?
    Mestadels tystnad, som ett sus i öronen. Men också enstaka bilar som rullar förbi på gatan utanför. Personbilar och även något transportfordon.

    Vad ser du just nu?
    Eftersom det är mitt på dagen och jag sitter vid datorn, ser jag inte på teve utan rakt mot datorskärmen. Men vänder jag blicken bara en aning till höger ser jag parken och gatan utanför mitt hem ❤

    Vad har du för reflektion från idag?
    Att jag hade sovmorgon och faktiskt låg i sängen till cirka klockan 10. Men jag sov inte så jättebra, jag hade en massa konstiga drömmar.

    Vad känns viktigt för dig just nu?
    Att jag har vänner, och såsom det känns, att hälsan just nu är helt ok. Att solen lyser ger mig styrka i vardagen och att jag har lagom med sysselsättning så att jag ensam klarar mina levnadskostnader.

    Vad har du gjort idag som du är nöjd med?
    Dagen är ju inte särskilt gammal än, så jag hoppas det kommer fler saker att vara nöjd med. Men jag har redan svarat på mejl och Messenger som har med kommande veckors träffar och uppdrag att göra.

    I eftermiddag och i kväll firas så kallad farmfest på Lovisa torg. Det är en del av evenemanget First Friday. Första fredagen i varje månad håller affärerna i stan öppet lite längre än vanligt, och vid sidan av det ordnas olika temafester. Nu är det skördetider och lokala producenter kommer till torget för att sälja sina varor. Skulle vara trevligt om det fina vädret höll i sig!

    Och så har Tor innebandymatch, dit jag eventuellt också hinner.

    LHH fortsätter, bjuder på skyltar och fotomångfald

    ~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

    Väninnan AB, även på Instagram Kirppismummo kallad, finns under Lovisa Historiska Hus (LHH) på Alexandersgården, uppe i ett litet rum som kallas Pikkula. Hon är där idag från och med klockan 11 framåt. LHH pågår till klockan 17.

    Det är Skyltsöndag i Christians regi och Veckans foton som tema hos Åke. Därför blir det skyltar från LHH, en finns ju redan här ovanför invid Kirppismummo.

    Det regnade igår, inte så att det öste ner, men ett rätt ihållande duggregn och dis rådde hela dagen. Solen visade sig inte alls, och dessvärre verkar vädret fortsätta lika i dag. Det är första gången på 10-15 år som LHH drabbas av regn 😦

    Tack och lov var det mycket människor i farten igår ändå. Hoppas det blir livligt också i dag.

    Regnrockar och paraplyn för besökarna, och inplastade saker för dem som hade uteloppisar.

    Jag älskar Lovisa och Lovisa älskar dig. Så är det. Man hör mycket i vimlet av människor som är nöjda med arrangemangen av LHH och som tycker att staden är liten och trevlig, och att här bor vänliga människor ❤

    När jag skriver nästa inlägg är LHH slut eller nästan avslutat för i år. Men läser du det här redan på förmiddagen eller i god tid före klockan 17. Missa inte att besöka Lovisa! Vill du inte köpa biljett för att besöka husen finns det massor att se och göra ändå. Programmet till dagarna hittas på LHH-föreningens webbplats.

    Ljusglimtar (HPT) och annat från Lovisa

    ~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

    En glimt av ljus i en av tre stenar som jag placerade ut under dagens cykeltur. Temat hos Åke och Hoppa på tåget (HPT även av mig kallat) är ljusglimtar.

    Jag har varit i växthuset och vattnat. Det ser mer hotfullt ut på himlen än det var, men jag ville fånga ljusglimten mellan molnen.

    Cykeltur i dag från mitt hem, via Märlax och Drottningstrand, över Kronobron. Många ljusglimtar i Lovisaviken.

    Ljusglimtar mellan träden i parken intill mitt hem vid Mariegatan. Cyklade kanske fem kilometer. Inte med fart som en hurtbulle. Jag stannade ofta för att fotografera. Placerade ut mina målade stenar. Försökte rätt noga kolla om jag själv kunde hitta någon gömd sten, men nix. Har hittillas hittat bara en enda denna sommar.

    Cykeltur och trevliga möten

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
    Med lite envishet och tålamod kan man lära sig något nytt. Det måste ju i Photoshop finnas en möjlighet att svänga en spegelvänd bild rätt. Och javisst! Image + Image Rotation + Flip canvas Vertical eller Horizontal. Såja!

    Här vid Mariegatan satt jag på en bänk då jag tog selfien. Här har vi också cykeln på bild, men jag var förutseende nog att redan i dag ta en annan bild så att jag kan vara med i Hoppa på tåget imorgon där Cykel är temat 🙂

    Annars då? Vad fick jag gjort?
    Jo, jag förnyade mitt bibliotekskort, eller uppdaterade det.
    Jag har inte använt det på några år, men nu ska det bli andra bullar av. Deltidspensionären ska försöka ge sig mera tid att läsa, eller att låna något annat. För det inte inte numera enbart böcker man kan låna på en bibba. Att utforska allt det som där kan göras blir ju också ett äventyr 🙂

    Fick två trevliga pratstunder också med vänner jag inte sett på länge, men som jag råkade på i affären och vid torget i stan. Solen skiner, jag har vattnat i växthuset, det är +16 grader och bastuturen väntar. Så det känns som en riktigt bra dag såhär långt. Amen och tack 🙏

    Skyltsöndag, fortsätter av bara farten

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

    Jag vet inte om skylten har möglat. Jag tror att det mer handlar om smuts av sand, snö, väder och vind genom åren.

    Hur länge mögelhuset av de gamla böckerna stått här i parken intill Mariegatan och Karlskronabulevarden vet jag inte heller, men jag har ett minne av att jag skulle ha fotograferat det redan 2019.

    Huset har alltså byggts av en del av de böcker som kasserades då biblioteket i stan drabbades av inneluftsproblem med påföljande mögelskador.

    Byggnaden är liten som en lekstuga och ingen bor här, ej heller finns det leksaker eller möbler där inne. Barn brukar glutta in genom fönstret och under sommaren är det här huset ett av de mest fotograferade i stan. Det påstår jag nu efter att jag själv har flyttat in i grannhuset och ser Mögelbokhuset från mina fönster.

    Skyltsöndag uppfanns genom tiderna av en bloggare som kallade sig Pumita. De senaste tio åren fram till ungefär slutet av februari i år höll BP med Konst eller Konstigt i trådarna. Hos henne kan du fortfarande läsa allt möjligt intressant.

    Det fanns mycket grönt i min aura

    ~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

    … fick jag höra i dag. Det är tecken på kreativitet, och såsom jag skrev igår… den har fått flöda de senaste månaderna. Jag skriver mer än förr, allt från artiklar till fler och ibland lite längre blogginlägg. Jag ritar mina underfundiga figurer och skriver ibland texter till dem.

    Det kom kanske fem centimeter snö i natt och nu kan jag hålla med dem som säger att det vita gör allt vackrare och ljusare. Den nya snön äter upp den gamla, eller ännu såhär års täcker den i alla fall det smutsbruna. Och så länge som det inte häver ner 20–50 cm på en dag är det bra!

    Det här är parkområdet utanför mitt hem.

    Jag fortsätter med vardagssysslorna här hemma, eldar, kör en tvättmaskin och plockar bland grejer som ännu inte på sju månader hittat rätta platser i hemmet. Allt julpynt är nu borta och hyacinterna hade blommat ut så det åkte i sopcontainern igår. Har ofta lekt med tanken på att spara dem och plantera dem på våren och se om det kommer upp något ett år senare, men det har aldrig blivit av 🙂

    Jag är tacksam för min blogg och alla vänner här som skriver stöttande kommentarer. Att få läsa att även andra fått ”skäll” för sina bloggar, att arbetsgivare eller andra lagt sig i, ifrågasatt texter osv. är ju inte KUL, men det som andra berättar visar åter en gång att jag inte är ensam.

    Att bara strunta i att man blir ifrågasatt eller påhoppad är inte så lätt. För somliga kanske det är enkelt att bara skaka av sig allt, låta skiten rinna av en som vattnet rinner av en gås.
    Men jag tror att om man såsom jag blivit mobbad längs med åren, på olika sätt och i olika sammanhang, och mera ifrågasatt än uppmuntrad, då blir det så att man lite kryper längs väggen, tittar ner i marken och skrapar kanske försynt med foten där.

    Men man fortsätter tjurigt ändå. Lite som ett envist barn. Ge dig inte. Stå på dig, säger rösten inom en. Och så kommer de där uppmuntrande orden ändå, eller texterna och samtalen av andra som gått igenom samma sak.

    Då brukar jag tänka att det kanske är just det som allra mest retar ”våra motståndare och dem som inte gillar oss”. Att vi inte ger oss. Att vi som upplevs som ”udda och störande” fortsätter köra våra egna race.