midsommarafton

Slow city – en hyllning till långsamheten

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Min hemstad marknadsför sig bland annat med sloganen ”Liten stad, stora upplevelser”. Många önskar också att staden skulle få Slow city-status.
Vårt fullmäktige beslöt nyligen att låta byskolorna leva. Beslutet väckte uppmärksamhet över bred front i dessa centraliseringens tider.

Klart att det finns människor som tycker att Slow klingar negativt och är detsamma som stagnering.

Själv hyllar jag just nu långsamheten. Att inte stressa. Att ta dagen ungefär som den kommer. Att lyssna på mitt hjärta och bara säga ”ja tack” då det är något jag verkligen vill göra.

Ljust ute ännu vid 22.30-tiden då vi lämnade Restaurang Saltbodan.
Ljust ute ännu vid 22.30-tiden då vi lämnade Restaurang Saltbodan.

Midsommaraftonen firade jag med en före detta kollega och hennes man. Vi åt på Saltbodan och satt sedan ännu några timmar ute på terrassen.

Det blev mycket snack kring journalistik såsom det brukar då vi träffas 🙂

Många familjer med barn trivdes under den tidiga kvällen på området.
Människor i alla åldrar trivdes under den tidiga kvällen på området.
Många valde att ta cykeln den här kvällen.
Många valde att ta cykeln hit.
Fint att vi fick en midsommarstång på Skeppsbroområdet också i år. Tack till alla som engagerat sig!
Fint att vi fick en midsommarstång på Skeppsbroområdet också i år. Tack till alla som engagerat sig!

Oskrivna blad

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Midsommarafton och två oskrivna blad i min dagbok.
Midsommarafton och två oskrivna blad i min dagbok.

Jämfört med hur jag sov de första veckorna efter chocken har jag nu börjat sova rätt bra. Jag tar en tablett melatonin en halvtimme innan jag vill känna mig dåsig. Inga beroendeframkallande sömntabletter för mig, tack.
Såg England förlora mot Uruguay i fotbollens VM-gruppspel i går och lade mig klockan 12. Vaknar nästan alltid sju. Försöker hålla dygnsrytmen.

Ser den här midsommaraftonens morgon och därpå följande timmar som två oskrivna blad i mitt liv. I pappersdagboken skriver jag ner precis allt som händer och där skräder jag inte orden…
De som känner mig vet att jag skrivit dagbok för hand sedan 1976. För mig har skrivandet alltid haft en läkande effekt. Jag vill kunna se tillbaka på allt, hur illa jag mått men också vilka framsteg jag gjort. Utan en dagbok skulle livet, speciellt den här sommaren, kännas som ett enda virrvarr.

Nu ska jag äta frukost och sedan midsommarstäda! Jag lever ibland som en liten rövare då jag är ensam 😀