… för någon påstod att det ska börja regna och bli slaskväder inom kort.
När jag gick till ett jobbuppdrag i dag hade jag motvind och snön som virvlade upp från gatorna och från snöhögar längs vägen letade sig in genom alla små öppningar i plaggen. Jag försökte tänka positivt på allt från frisk luft till röda kinder.
Och glad blir jag alltid i små barns sällskap, för det var till ett dagis jag skulle.
Bilderna tog jag på vägen hem därifrån.
Kom hem från seglatsen vid sextiden i kväll.
Har kört en tvättmaskin och får lov att köra två till de närmaste dagarna.
Bland annat min vinterjacka – den är full av saltstänk 🙂
Skriver fler inlägg de närmaste dagarna, ska sortera tankar och bilder först.
Men ni som följt mig på Facebook vet att jag har lärt mig mycket och jag är så stolt över mig själv för att jag vågade göra det här. Att jag inte visste vad jag gav mig in på var egentligen det bästa.
Jag ska aldrig mer önska någon god medvind 🙂 Hellre tala om förliga eller goda vindar. För motvind kan vara bättre även om man tvingas kryssa.
Om jag hade vetat hur det är att segla i medvind då vindstyrkan är 15 meter i sekunden och havet förvandlas till ett gropigt skummande underlag… och dessutom insett att färden från Söderskärs fyr till Pellinge krävde 3,5 timme bergochdalbana… då hade jag kanske ställt mig tveksam.
Men nu visste jag inget.
Att segla i medvind innebär i och för sig att det för det mesta är rätt varmt, i alla fall om solen skiner. Då kan man idka så kallat bikini-race. De som seglar i motvind är däremot ofta klädda i alla plagg de äger.
Jag funderade inte mycket efter och jag var sällan rädd.
Efteråt kunde jag något tag tänka… hur klokt var det där 🙂
Och visst… då jag väl var på båten var jag där. Det fanns inte många möjligheter att komma bort om jag inte ville simma 🙂
Stolt är jag också för att jag vågat agera hopp-i-land-kalle. Aldrig visste jag vilken brygga väntade, hög eller låg – skulle vi in med fören först eller med sidan. Med varierande stilar och sällan skådad grace klarade jag alla gånger utan att dratta i sjön 🙂
Vi hörs i morgon!
Matrosen är trött.
Att det snart är påsk betyder inte att det blir vår. Påsken infaller tidigt i år. De gånger den kommer mot slutet av april finns chanserna att vädret är bättre.
I dag har vi ett par grader minus och snål blåst med snöyra.
På mindfulnesskursen lärde jag mig att saker och ting är som de är.
Jag kan inte ändra på vädret, bara klä mig rätt.
I dag är jag kompensationsledig från jobbet på grund av lördagsjour.
Inga måsten tynger mina axlar. Jag ska som vanligt pynja här hemma, och så ska jag läsa alla mina fina vänners bloggar!
Och ser ni – visst har jag en framtid som jordbrukare!
För några dagar såg det ännu ut så här.
Då jag i går lade ut en fråga på Facebook om det är normalt att jorden ”jäser” och att stråna är bruna innan de blir gröna fick jag några riktigt bra svar.
Thomas Antas skriver så här: ”Jorden ”jäser” för att fröna sväller och skjuter ut olika delar i jorden (rötter och grodden). Det bruna/röda/vita som först kommer upp heter koleoptil och är ett skyddshölster för groddbladet när det tränger genom jorden.”
Så säg inte att man inte kan lära sig något via bloggar och FB 😀
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 