Som ni kanske märker har jag börjat jobba igen. Har inte hunnit blogga så mycket, men här kommer del fem från interrailresan. Som den här gången får illustreras med vår favoritdryck – på den tiden.

Tisdag 10 juni 1986
Morgonrutiner i Monaco. Baguettebröd med ost och salami. Ingen tanke på kalorier och LCHF här inte. Solen fortsätter gassa. Jag vill steka mig så jag blir brunare än nånsin. Ingen tanke på risken för hudcancer heller.
Fotbolls-VM fortsatte, bland annat med matchen Italien-Korea som Italien vann 3-2.

Onsdag 11 juni 1986
Började, hör och häpna, tröttna lite på strandlivet i Monte Carlo. Vi skulle ju interraila! På kvällen gick vi ändå till Casinot, men där kom man inte in i tennisskor efter klockan 20… vad hade jag trott?

Torsdag 12 juni 1986
Strandlivet med volleyboll, solbad och frisbee fortsatte. Träffade en kille, Moly, från Liverpool i England. Anne åkte med sina vänner till Nice men jag stannade kvar i Monaco med mina nyfunna engelska vänner. Fotbolls-VM fortsatte med Brasilien-Nordirland som vi såg på en bistro.
Natten mot fredagen sov jag och Moly på en strand, men inte i Monaco där det var förbjudet, utan några hundra meter utanför furstendömets gräns. Hårt var det att sova på strandstenarna, och bra gick det till en början då vi hade gjort upp en liten eld.

Fredag 13 juni 1986
Åkte med Moly till Menton som ligger 20 kilometer österom Monaco. Där återförenades han med sina kompisar och jag återvände, efter lite festande, till Monaco.

Lördag 14 juni 1986
Anne och jag antog att det skulle bli vår sista dag i Monte Carlo, vi började känna för att dra vidare. Det hade börjat regna. Vi tillbringade kvällen på olika barer och tog adjö av alla våra vänner, lyssnade på Indochines ”3éme sexe”.

Söndag 15 juni 1986
Öde och elände att packa. Dagen började ändå med en varm dusch, den första på tio dagar. Dittills hade jag duschat i iskallt vatten varje dag.
Packningen var tung, det var jättevarmt då vi stretade mot tågstationen. Destination München. Vi visste inte när vi skulle vara framme. Åkte via San Remo och Taggia Arma.
Olidligt hett på tåget… och vid midnatt då vi nådde Milano störtade vi ut efter tre liter vatten, smör och kex. Sket i om vi skulle ha missat tåget, men vi hann. Lyckades till och med få platser i en kupé med tre mystiska italienare som luktade sprit. Vi fällde ner sätena så de blev som sängar, tåget skramlade och stannade var femte minut. När man äntligen fick sömn i bollen var det nån som väckte en och ropade ”Fahrkarte bitte!”…