Det är sannolikt att jag i dag skriver de sista kapitlen i boken som inför läsarna har arbetsnamnet ”Adrian III”.
Varför jag använder ordet ”sannolikt”? Jo, för att jag inte vet hur lång tid det kommer att ta och vilka eventuella överraskningar dyker upp på vägen. Då menar jag inte telefonsamtal eller annat som avbryter, utan hur karaktärerna beter sig.

Det känns märkligt att vara inne på slutrakan. Jag har haft ledigt från jobbet för att få boken klar, så snart har jag nått målet. Och jag väntar förstås på den dag då jag får ha min tredje bokbebis i min hand.
Men det är vemodigt också. Ett krävande jobb håller på att bli klart. Jag både vill och inte vill släppa arbetet.

Därför känns det bra att ha strukturerna för ”Adrian IV” klar 🙂

Jag har fått mycket inspiration i min slutspurt av att som avkoppling i skrivarbetet läsa Magnus Hedmans ”När ljuset släcks”. Konstigt nog känner jag igen Adrian i Magnus, eller tvärtom. Inte för att Adrian någonsin spelat toppfotboll, genomgått en skilsmässa eller varit inblandad i dopingskandaler.

Utan mer för att de är rätt lika som personer. Bägge har temperament. De talar först och tänker sedan. Och de har lärt sig massor med åren, om hur man tyglar temperamentet  och lär sig veta vad som är det bästa för en själv.