Läste en bra artikel i Hufvudstadsbladet i dag om en politiker som blivit utsatt för näthat. Jag har ju också från och till blivit utsatt för sådant, men inte i samma utsträckning och på samma sätt som hon.

Någon anmäler ändå kontinuerligt min blogg till Facebook och ber dem se till att jag inte kan sprida mina blogginlägg där.

Tidigare stoppades ju också ett tv-program om mig, eftersom det handlade om min blogg… Den är inte  förfärlig, men så här funkar mekanismerna då det finns någon eller några som vill tysta ner andra.

I dagens läge behövs det inte längre riktig misshandel och hot för att stoppa folk. Metoderna är mer sofistikerade än så, och mycket enkla att genomföra i tysthet och anonymitet.

Även den här formen av anmälningar och försök till att tysta folk är ett slags mobbning, tycker jag. Facebook står maktlös eftersom det inte finns resurser där för att kolla att min blogg inte är en hatblogg.

Jag har sluppit hårda kommentarer via bloggen, sådana som ”du ska dö”, ”vi ska göra ditt liv till ett helvete” osv. Sådant förekommer ju, och ”Trolljägarna” i (ett tv-program i Sverige) var bra på att leta rätt på många av de värsta trollen.

Skulle jag få sådana kommentarer blir det polisanmälan direkt. Ett troll som förföljde mig för ett par år sedan slutade då jag tillsammans med en tekniskt bevandrad person kom hen på spåren via den ip-adress och server som hen använt. Till och med fastän hen använde ett wifi-nätverk.

Tänk så mycket energi folk lägger ner på sådant här. Att hata och förfölja andra, att göra livet surt för personer som inte tycker lika som du.

Jag tänker fortsätta vara öppen om det här, för om jag ger upp låter jag ju dem som inte gillar mig vinna.