nunneört

Glad måndag, 20-04-2026!

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Enimmäkseen aurinkoista, meddelar min dator där väderrapporten talar finska. Alltså; mestadels soligt.
Himlen är klarblå och vi har +8 grader. Igår visade maxtemperaturen +9, men jag skulle säga att det var bra mycket varmare när vi jobbade i trädgården med grannen.

Vi fortsatte kratta och räfsa runt lite. Rev bort fjolårsgräs och rester av plantor.

Våra odlingsspalter är enkla och jag kommer mest att ha blommor på friland, även senare majsgräs. Har försökt med smultron, men ifjol kom inga upp. De kan komma i år och jag sår även några nya frön, både på friland och i växthuset.

En tomatplanta fick öva sig lite i växthuset igår, men sedan tog jag in den igen, för nätterna kommer att vara kalla en bra tid framöver. Därför har vi ännu ingen sådd i växthuset. Där finns ingen annan värme än naturens, och den lilla byggnaden är gammal så kyla sipprar in. Men det behövs inget mer modernt för min skull 🙂

Efter snödropparna, scillorna och krokusarna (eller samtidigt med de två sistnämnda), svämmar gräsmattorna och mark invid husets kant och vid växthuset över av den lila nunneörten. Några humlor surrade redan runt och jagade nektar.

I häcken bor duvor och andra fåglar. Det är underbart att följa deras liv och alla bestyr som hör våren till.

Paprikaplantorna flyttas fortfarande mellan två rum. På morgonen och mitt på dagen får de sol i köket. På eftermiddag och kväll i vardagsrummet. Den största är nu cirka sju centimeter hög.

Enkla saker i vardagen gör mig glad.

Det slog mig att jag egentligen på tre månaders tid blir utsatt för tre undersökningar + ingrepp som har med cellförändringar att göra. Så det är kanske inte konstigt att jag ibland känt mig låg. Varje dag blir en särskild gåva att ta vara på.

Jag ska fixa några texter i dag. Skrev ett par under veckoslutet också. Att inte ha fasta arbetstider och måsten är skönt, samtidigt behöver jag vissa rutiner, och jag försöker tillbringa mycket tid utomhus då vädret är ok.

Glad måndag till er alla! Detta är mitt bidrag nummer 552 i kategorin Glad måndag.

HÄR hittar du en lista på andra som är med. Saknas ditt namn där, vill du att jag länkar dig till dig? Meddela mig gärna 🙂

Långsamhetens lov, tid att uppleva

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Kära vänner. Detta kan bli ett lite längre inlägg. Jag har nu kommit på att jag har tid att uppleva saker som sker i naturen, men även annat. Av den enkla orsaken att jag med mitt krånglande knä inte har minsta möjlighet att hasta framåt i livet.

På mammas gård i dag. Tog med gångstaven i handen en runda runt hennes liderbyggnad. Med ett friskt ben hade jag tagit mig runt lidret på en minut? I dag krävde minst tio minuter. Men se, hör och häpna. Jag kunde stanna upp. Höra humlornas surr, känna solen värma mina kinder. Se syrenbuskens knoppar och nunneörten som sprider sig mer på gräsmattan för vart år som går.

Då min syster hämtade mig med bilen väntade jag ute på gården och hann där tala med en granne som bott här typ ett år eller mer, men som jag egentligen inte kände. För att jag inte bara hastade vidare efter att ha ha sagt ”moi” (hej på svenska), pratade vi allt möjligt. Varifrån han är hemma, var han jobbat, varför han flyttade till det här huset. Allt började med att vi började prata om studentmössan jag hade på huvudet.

Ja, ser du, sa jag. Den här mössan har jag på huvet två dagar om året. Valborgsmässokvällen och första maj. Så hårt slet jag i gymnasiet för att få den, så två dagar ska den pryda mitt huvud 🙂

Så ja. Mycket positivt med detta att jag inte kan hasta mig fram 🙂

Väninnan Marina och jag. Sommarkläder i sommarväder och skumpa i glasen igår på valborgsmässoaftonen.

Och så månadsbilden förstås! Vi skriver nu första maj och vad är härligare än det? +17 grader, lite kall blåst här och där, men hittar du en plats där det inte blåser så visst är det underbart!

Muminfamiljen är ute på havet. Jag tror att det här kunde vara en illustration till ”Pappan och havet”. Den där fiskaren sade aldrig mycket. Men det måste man ju inte heller göra. Och då man väntar på napp ska man vara tyst 🙂

Årets första, på mors dag

~ Carita Liljendahl ~ 31 kommentarer
Pepparschnitzel på Skeppsbron i Lovisa, alltid lika gott och en klassiker, speciellt på mors dag för mig. Ja, själv är jag ju inte mamma, men min syster som var med är mor och så bjöd vi vår mamma, snart 88 år på mat här. Efter det blev det en rundtur med bilen. Den brukar väcka minnen hos mamma, människor som bott i olika hus och platser hon besökte som barn.
Det var lite kylslaget på Skeppsbro-området och de flesta människorna höll sig inomhus. Men här ska det nog bli mer livat till sommaren 🙂 I dag har vi ibland haft sol och +10, ibland snöblandat regn!
Inte så många som fått båtarna i viken än. Isen gick ju så sent som den 24 april.

På mammas gård växer det massor av nunneörter. De sprider sig men deras levnadstid är kort och jag tycker de är vackra. Dessutom lockar de till sig humlor och bin, och fyller därmed en viktig uppgift.