I väntan på Sibirienkylan…

Bilden togs igår vid 16-tiden vid Östra Tullgatan. Snön hade då åter börjat yra, det kanske syns lite i gatlampornas sken.

Jag försöker vila mycket nu, sova länge de lediga morgnar som återstår innan jobbet åter börjar.

Mina lediga dagar mellan jul och nyår blev inte som jag tänkte. Allt jag hade planerat in för egen del inhiberades, dels för att andra insjuknade, dels för att jag inte hade ork att genomföra det jag hade tänkt. Mina krafter har fördelats på andra som har behövt hjälp. Ibland blir det bara så.

Här hemma har jag ändå fått i ordning ett arkiv av artiklar. Jag sparar urklipp, men inte på långt och när allt jag skrivit. Förstås även intervjuer som gjorts med mig under åren.

Men pusslet jag hade tänkt ta fram har jag inte ännu fått ut på bordet, eftersom det kräver mycket utrymme och bordsytan behöver tömmas.

Ett av grannhusen, också fotat den 29 december.

I dag har vi fyra minusgrader, men den närmaste veckan ska bli smällkall med temperaturer dagtid runt -14 och på nätterna kring -24. Då är det ju skönt att kura inomhus, och jag får jobba mycket hemifrån så det känns bra. Jag oroar mig ändå för hur min ork ska räcka till för att vid sidan av heltidsjobbet också finnas till för mamma. Kylan gör inte transport av mat och snöarbete enklare. Kanske dags att köpa in fler tjänster utifrån så småningom.

Veckans ord – BRONS

Veckans ord hos Sanna är BRONS. Jag kunde ha lagt ut en bild på en bro, men hittade den här via gratissajten pixabay och får väl säga att det är lite fusk då jag inte tagit bilden själv.

Bronsskulptur i Bratislava. Visst är den härlig?!

Har haft en jobbig helg. Jag vet att jag inte kan älskas av alla, men jag har faktiskt försökt mitt bästa – hållit huvudet högt, visat tålamod i alla stunder av motstånd, låtit elaka ord rinna av mig, sökt tröst hos nära och kära… tänkt för mig själv att människor bara är avundsjuka… men ibland blir det bara för mycket… Ibland är min enda tanke ”jag orkar inte mer”… och jag vet att jag inte ens måste orka.