Det här var bilden jag tog av innebandyspelaren Antti Sihlman. Han gillar också att fotografera på fritiden.
För en vecka sedan skrev jag ett inlägg om hur det kändes att fotografera en fotograf.
Jag hade intervjuat innebandyspelaren Antti Sihlman, som också fotograferar mycket på fritiden. Han har en bildbloggoch studerar på sidan av sitt jobb som it-expert för att få en grundexamen i fotografering.
Jag lovade länka till artikeln då den var klar. En del av den finns här.
Hela artikeln finns i papperstidningen Östra Nyland.
Den elektroniska versionen av lördagens tidning finns här. Om du inte är prenumerant och har inloggningsuppgifter går det att köpa ett lösnummer.
I samband med ett fotouppdrag i den här parken passade jag på att ta några bilder som visar vår fina stad. Förenade alltså nytta (jobb) med nöje (blogg).
Den här samlingen av stenar bildar en labyrint som i Finland kallas jungfrudans på svenska, och jatulintarha på finska . I Lovisa har vi en sådan i Strandparken. Hur parken ska se ut i framtiden, vad annat där kunde placeras, diskuteras just nu. Hundpark, en utvidgad stenpark, en temapark?
Onni är ett finskt ord, betyder lycka. Den här båten finns i Strandparken som ett monument över en del av Lovisas sjöfartshistoria.Strandparken i Lovisa är stor och fin. Utöver jungfrudansen och Onni finns här en fyr. Den är bara en marin prydnad men jag tycker den passar i miljön. Följer man cykelvägen mot vänster på bilden kommer man till en liten rosenpark.Den här bilden har inget med Strandparken att göra. Kunde ändå inte låta bli att fotografera redaktionernas (Östra Nyland-Loviisan Sanomat) gård i höstskrud. Den är ju inte pjåkig alls!
Den bästa stunden på morgonen är vid frukostbordet. Kaffe, vatten, smörgås och tid att läsa dagens tidningar.
I dag fick vi fyra tidningar. Börjar alltid med Östra Nyland, tidningen som jag själv är med om att göra. I det stora hela vet jag ju alltid vad den innehåller, men nu vill jag läsa allt.
De övriga tidningarna som kom i dag var Borgåbladet, som jag alltid läser efter ÖN. Sedan står Hufvudstadsbladet i turen och sist läser jag Helsingin Sanomat. Den finska tidningen får ofta vänta till kvällen.
Vid tiotiden i morse var det så här varmt. Solen gassade i och för sig rakt mot köksfönstret, men nog har vi ändå en härlig sensommar. Klockslaget på termometern visar fel, och jepp… jag ser att mätaren är dammig också men so what 😀Utsikten från köksfönstret mot Lovisaviken, som skymtar i bakgrunden. Sommarstället ligger ungefär mitt på bilden mot högra kanten, bakom sandvägen (Kretsgången). Än är det så tät grönska att byggnaderna där nere inte syns.
Så här ser det ut från min plats då jag blickar ut över redaktionen.
Onsdag nästa vecka har vi öppet hus på våra redaktioner, alltså Loviisan Sanomat i nedre våningen och Östra Nyland i övre våningen. Program utlovas mellan klockan 13 och 17.
Jag är i dag tillbaka på jobbet efter en elva dagar lång semester, så nu är åtminstone sommarsemestern slut. Men sommaren är ju definitivt inte över än.
Det blir säkert en spännande och lite annorlunda höst på ÖN. En reporter, Haije, har slutat. Lasse som skött foto och layout blir vårdledig och flyttar med familjen till Skottland för ett år. Max kommer att praktisera ett par månader på Sydsvenskan i Sverige. Exakt vem som ersätter det här bortfallet vet vi inte ännu. Jag litar på att saker och ting ordnar sig, men att allt blir lite annorlunda är ju helt klart.
Men säg vad som är bestående i livet? Ingenting. Vi lever i en ständig förändring. Bara att ta allt som det är.
Vi finlandssvenskar talar ofta om skumvin då vi menar mousserat vin, och därmed kallar vi det också skumppa.
Träffade i går en god vän och vi delade på en flaska mousserat på Ölvin.
För att framkalla mer törst beställde vi in en portion potatis.
När bilden hade lagts ut på Facebook fick vi bland annat kommentaren att det är fel tidning potatisen packats in i.
Det finns ju lite mer lokala tidningar som kunde användas. I stället för Uusimaa, som har Borgå som hemort, kunde man i Lovisa kanske använda Östra Nyland eller Loviisan Sanomat 🙂
Den här katten går nästan dagligen förbi vår kiosk.
Jag brukar inte vara speciellt snabb med kameran eller i tanken ”förvandla-situation-till-bild” – men här tycker jag att jag fick till det rätt bra.
Kallar bilden ”Vitt på svart” i stället för att säga att ”här har vi det svart på vitt” 🙂
Minns ni kvinnan som vann brittiska Talent-tävlingen för något år sedan? Hon stajlades ju om efter sin seger, drog fulla hus var hon än sjöng och sålde massor med skivor.
I går kom en bekant till kiosken med två tidningar i handen. Den nedersta är Kyrkpressen och den andra är Östra Nyland. På översta bilden är jag, för ett år sedan, då 50-års intervjun gjordes.
På nedre bilden är Susan Boyle. Ju mer jag tittar på bilderna kan jag hålla med om det som mannen som hämtade tidningarna sa. Att det finns likheter mellan Susan och mig.
Så nu låter jag er, mina kära läsare, säga vad ni tycker.
Om vi utseendemässigt liknar varandra ens lite, så finns det en sak jag är säker på att hon kan bättre – och det är sjunga. Kanske jag kan skriva bättre än hon, i alla fall på svenska 😉
Mohanjith Sudirikku Hannadige från Sri Lanka, numera Borgåbo, har alltid gett gåvor åt andra då han har födelsedag.
Allt har sin tid, och nu ligger den första delen av min semester, bakom mig. Den andra delen firas i augusti, bland annat på Rhodos.
I går var jag tillbaka på jobbet och fick en mjuk start genom att besöka två utställningar. Den ena med naturfotografier, den andra med elevarbeten från ett medborgarinstituts kurser.
Fördelen med att jobba på en lokaltidning är att man får skriva om både stort och smått. Man får också träffa många olika människor, ibland från världens alla hörn.
I går träffade jag en del av mina kolleger från den så kallade gamla tiden på Östra Nylands redaktion. Anja och jag åt den här läckra skagenröran.
Den så kallade ”gamla tiden på ÖN” pågick till ungefär 2009. Under en kort period på ett par år pensionerades många trotjänare och en bytte jobb. I fjol arrangerades den första träffen för oss som varit arbetskamrater i många, många år. I går var det dags för vår andra sommarträff. Också den här gången träffades vi på Ölvin.
I går fortsatte också städningen i och tömningen av min morbrors hus. Det är ett digert jobb men spännande och roligt på det sättet att många minnen väcks till liv. En verklig skatt hittade min syster och jag i form av en trälåda full med gamla fotografier. Dem ska vi titta närmare på en annan dag, kanske på hösten då kvällarna är mörka och regnet smattrar mot rutan.
I nedre våningen finns Loviisan Sanomats redaktion till höger och bägge tidningarnas kundtjänst till vänster. Vår redaktion är i andra våningen.
Här jobbar vi som gör tidningen Östra Nyland nu för tiden. Huset är inte lika gammalt och charmigt som det vi hyrde in oss i tidigare. Men vi trivs, det är nymålat och fräscht uppe under takåsen och luftkonditioneringen ska repareras innan sommarens värmebölja sätter in.
Lovisa kyrka, visst är den ståtlig och fin.
Då jag vänder ryggen åt arbetsplatsen och går ut genom porten mot Sibeliusgatan ser jag det här till vänster.
Tänkte att jag skulle visa vyer från min hemstad, bilder från det som är min vardag. Och i dag börjar jag med att visa några från vägen mellan jobbet och hemmet.
Gång- och cykelvägen längs Antbyvägen. Till vänster nya kyrkogården.
Fint väder var det då jag promenerade hem i dag. Vägen från jobbet hem är 2,3 – 2,6 km beroende på vilken rutt jag väljer. Än har vi rätt mycket snö, men det smälter undan med fart ska ni veta.
Södra åsen 1, här bor vi.
Sommarstället jag brukar skriva om finns bara ett stenkast härifrån. Till vänster om huset finns en P-plats och då man sneddar den, går ner för en stig genom skogen – så är man där 🙂
I Angry Bird-påskägget fanns den här figuren.
Innan jag gick på kettlebellträningar fick jag för mig att köpa ett påskägg, öppna det och äta halva 🙂 Jag skulle ju ändå träna bort kalorierna.
Egentligen ville jag köpa ett Muminägg, för vi hade testat också ett sådant på jobbet i vårt stora påskäggstest.
Men inga Muminägg fanns vare sig i K-Supermarket eller i Siwa Fredsby… kanske det berodde på ÖN:s superba test?
Den här figuren fick jag i alla fall i mitt ägg och jag är supernöjd för det en min favorit ÄNGRIBÖRD 😀
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 