Har man hållit på och skyltat över femhundra söndagar går det inte att bli kvitt tanken ”nu är det skyltningsdag” varje söndag man vaknar 😀
Den här skylten hittade jag för några veckor sedan på ön Pellinge. Jag var då där i ”Tove Janssons fotspår”. Mumin fyller 80 år i år och det är något som noteras på många olika sätt under årets lopp.
Skylten har ju inget med Mumin att göra, men den är charmig tycker jag. Här ska man köra långsamt, eller sakta in.
Professordeutsch skyltar också fortsättningsvis, förra veckan såhär!
Här var det skyltar i mängder och massor då vi häromdan väntade på färjan som skulle föra oss över till Pellinge. Översättningar behövs inte då skyltarna för en gångs skull är tvåspråkiga. Ett ord till och med på engelska 🙂
Innebandykvalet fortsätter. Tor förlorade mot SB Vantaa i fredags 7–5, den sista bollen slog hemmalaget i tomt mål då Tor försökte få kvittering till stånd med sex utespelare mot fem.
I dag fortsätter kvalet. Vi har hemmamatch, men den spelas dessvärre i Borgå eftersom vår idrottshall genomgår en renovering som startade genast i början av april. Vinner vi i dag ska vi åter till Vanda på torsdag. Det är nämligen två segrar som gäller. Förlorar vi ska vi fortsätta kvala. Troligen i Tammerfors i mellersta Finland eller i Kokkola i Österbotten. Således är en match i huvudstadsregionen (Vanda hör dit), så gott som på ”hemmaplan” med en kort bussresa.
Vi har en kall period på gång. Minusgrader på nätterna och inte mer än ett par plusgrader på dagarna 🥶 Man hann bli bortskämd då vi hade +18 för bara några dagar sedan. Men solen lyser i alla fall just nu och den värmer, så det är alltid nåt att glädja sig åt.
Ska nu fresta er rejält med denna Pavlova-bakelse. Som jag längtat efter den! Vecka ut och vecka in har jag gått till Café Favorit. Ingen Pavlova. Det har kanske inte varit säsong? Eller också har bakelsen precis tagit slut då jag kommit. Det är ju alltid färska grejer som gäller. Bär smakar bär, grädden är riktig grädde, marängen spröd där den ska vara det och seg på annat ställe, tillsammans med lemon curd.
Det är Nacka-Åke som sporrar oss att visa veckans foton. Och jag har förstått att vilka bilder som helst kan kvala in där, bara vi tagit dem själva.
Inte fy skam med den här arbetsvyn heller. Jag får se så mycket i mitt jobb och är tacksam för varje dag jag orkar och varje dag som jag får träffa nya människor, se nya vyer. Vad allt handlar om kan jag tyvärr inte alltid berätta om i förväg, men här är jag i alla fall på Pellinge. Vårvädret var helt underbart med upp till +18 grader. Bara att njuta nu, för bakslaget kommer till fredag eller lördag.
Min andra seglats tillsammans med en vän och van seglare är genomförd. Vi hade nästan inga vindar alls, det blåste mellan en och fyra meter i sekunden. Men ack så skönt det är att segla i bara en, två eller tre knop. Varför stressa?
Ibland hörde vi inget annat än fåglars läten och vattnet som porlade där vi gled fram. Då och då avbröts tystnaden av motorbåtar som fräste förbi.
I dag blir det ett lite längre inlägg. Stundvis tänker jag drista mig till att såväl skämta som ironisera och överdriva 🙂
Trängsel vid gästbåtsbryggan i Tirmo.
Att ta sig från Valkom i Lovisa till Tirmo skärgårdscenter tog sju timmar i fredags. Det blåste som sagt nästan inte alls, men vi ville segla största delen av sträckan.
För att göra en lång, något bedrövlig historia kort, trodde vi att vi skulle få lyssna till bluesmusik eftersom Tirmo Blues pågick där. Men snarare ansåg vi att musiken som spelades var skränig rock… Vi nöjde oss med att lyssna på ”underhållningen” på avstånd från båten.
Jag tänker inte heller säga vad övernattningen kostade. Bara att den var svinaktigt dyr med tanke på att man som gäst vid bryggan hade stora svårigheter att hitta till affär och toalett. Inget var skyltat och vakterna kring det avspärrade området var inte direkt serviceinriktade 😦
Men vi hade trevligt där vi satt i sittbrunnen och diskuterade livets stora mysterier. Då de yttre omständigheterna inte är de bästa får man själv göra så gott man kan av situationen man försatt sig i då man valt brygga…
Natten blev som den blev med skränande berusade personer på bryggan och i en del båtar. Man fick ta det med humor. En kille var synnerligen speciell och ville visa alla Angry Birds-figurer han låtit tatuera på sin kropp. På något vis och vänster lyckades jag avstyra hans manöver.
Sommartorg vid Benitas Café i Pellinge.
På lördagsmorgonen styrde vi stäven mot Benitas Café på Pellinge. I början av juni var där rätt lugnt, men den här lördagen vimlade det av folk som besökte sommartorget.
En av dem visade sig vara en kvinna som läser min blogg. Jag visste inte då vem hon var men hon kände igen mig, så det var kul att byta några ord med henne. Om du läser det här – så tack för din repons!
Hela terrassen var fylld av glada personer, bland dem även Angry Birds-mannen som jag verkade ha magneteffekt på.
Kommersen gick bra, folk var glada och med tanke på den korta sommarsäsongen är jag är glad å kafeteriaägarens vägnar.
Men då jag själv knappt hörde mina tankar fann jag mig ganska fort längta till en lugn och avskilt belägen lagun. Jag hade ju åkt ut på seglats för att relaxa, inte för att gå upp i högvarv…
Sommaren när den är som bäst i vår östnyländska skärgård.
Sagt och gjort. Lagunen letades fram. Den fanns i Lillfjärden.
Första doppet i Lillfjärden.
Det var underbart skönt med ett dopp i kvällssolen. Vattnet var måhända inte mer än sexton grader varmt men simturen var uppfriskande.
Andra hade också hittat till viken.
Efter min simtur körde tre killar i en motorbåt upp intill vår segelbåt. Jag tog ingen bild på dem, men det är så fantastiskt med alla dessa friluftsmänniskor och båtfarare. Man behöver inte känna varandra, man börjar prata om båtarna, varifrån man kommit och vart man är på väg. Eller som i killarnas fall, vilket kvällens fiskafänge var.
Övernattning vid Lillfjärden.
Motsatsen till stöket i Tirmo fann vi här vid Lillfjärdens naturhamn. En god nattsömn var garanterad, dels också beroende på att sömnen natten innan i Trimostöket inte blev längre en ett par, tre timmar.
Också här vid Lillfjärden pratade vi med människor vi aldrig sett förr. Det är möjligt att vi träffar en av damerna från Helsingfors senare i sommar i Lovisa.
Jag tog många videosnuttar under resan. Vill du se dem och fler bilder finns de på min öppna Facebookprofil.
Vid Benitas Café på Pellinge kan man spela minigolf.
Bloggaren Pumita uppfann Skyltsöndag. Den förvaltas av Konst eller konstigt och längst nere i det här inlägget hittar du en lista till andra bloggare som visar skyltar, planscher eller texter av olika slag.
Kom hem från seglatsen vid sextiden i kväll.
Har kört en tvättmaskin och får lov att köra två till de närmaste dagarna.
Bland annat min vinterjacka – den är full av saltstänk 🙂
Skriver fler inlägg de närmaste dagarna, ska sortera tankar och bilder först.
Himlen är oskyldigt blå… och lite vit 🙂
Men ni som följt mig på Facebook vet att jag har lärt mig mycket och jag är så stolt över mig själv för att jag vågade göra det här. Att jag inte visste vad jag gav mig in på var egentligen det bästa.
Jag ska aldrig mer önska någon god medvind 🙂 Hellre tala om förliga eller goda vindar. För motvind kan vara bättre även om man tvingas kryssa.
Om jag hade vetat hur det är att segla i medvind då vindstyrkan är 15 meter i sekunden och havet förvandlas till ett gropigt skummande underlag… och dessutom insett att färden från Söderskärs fyr till Pellinge krävde 3,5 timme bergochdalbana… då hade jag kanske ställt mig tveksam.
Men nu visste jag inget.
Att segla i medvind innebär i och för sig att det för det mesta är rätt varmt, i alla fall om solen skiner. Då kan man idka så kallat bikini-race. De som seglar i motvind är däremot ofta klädda i alla plagg de äger.
Jag funderade inte mycket efter och jag var sällan rädd.
Efteråt kunde jag något tag tänka… hur klokt var det där 🙂
Och visst… då jag väl var på båten var jag där. Det fanns inte många möjligheter att komma bort om jag inte ville simma 🙂
Här är havet ännu lugnt men det blev något helt annat då vi kom ut på öppet vatten.
Stolt är jag också för att jag vågat agera hopp-i-land-kalle. Aldrig visste jag vilken brygga väntade, hög eller låg – skulle vi in med fören först eller med sidan. Med varierande stilar och sällan skådad grace klarade jag alla gånger utan att dratta i sjön 🙂
Åkte färjan till och från Pellinge i Borgå för snart två veckor sedan.
På ön bor ungefär 300 personer vintertid, men på sommaren är antalet betydligt högre.
Länkarna till sidorna hos andra bloggare som är med i skyltsöndag hittar du HÄRhos bloggaren Konst eller Konstigt som förvaltar hela idén.
Haka gärna på om du inte redan är med – du måste inte skylta alla söndagar, du kan göra det sporadiskt om det känns bäst så.
Delade på en liten flaska mousserat med ressällskapet.
Bussen från Lovisa startade 7.15 och klockan 9 var vi i Helsingfors. Tio minuter senare satt vi på den här baren och drack mousserat 🙂
Ressällskapet, FasterAster även kallad. Båten ska snart avgå.
En klaffbro som viker undan så att J.L. Runeberg kan passera Hästnässund.
Det natursköna Hästnässund ligger på södra Degerö och är en del av förortsbebyggelsen på Degerö som uppstått i början på 1960-talet. I området finns även äldre villor från 1940-talet (källa Wikipedia).
En del av natursköna Degerö.
På havet blir man hungrig. På J.L. Runeberg får man fantastiska ägg- och ansjovismackor!
Det blåste 15 meter i sekunden och vattnet stänkte runt fören där vi satt, men inte PÅ oss 🙂 Det var som att åka berg-och-dal-bana, vi tjoade och skrek.
När vi kom till hamnen i Pellinge väntade ett stort gäng på att få komma ombord.
Ett par timmar gick färden över ganska öppet vatten där det mest fanns kobbar och skär. Men resten av resan bjöd på fantastiskt lugna och grönskande vyer.