Igår firade lokala företagarföreningen Kvinnodagen och jag tänkte att det är inte långt för mig att gå till OP-banken, runt 250 meter enkel riktning. Jag behöver lite social samvaro ibland då jag i jobbet är rätt ensam och sköter nästan allt hemifrån.

Det bjöds på en god välkomstdrink och plockmat, intressanta diskussioner och förevisning av kosmetika.

När jag kom hem visade det sig att jag hade överansträngt mitt knä fastän jag gick långsamt. Trots tre gånger 600 mg Burana dagligen, ordinerad av läkare fram till röntgen och andra åtgärder, värkte knäet alldeles infernaliskt. Under natten var jag tvungen att sova i sittande läge, och fick sammanlagt kanske fem timmar sömn.

Nu ska jag försöka tidigarelägga min röntgen i grannstaden. Misstänker att jag har för mycket ledvätska. Men någon läkare är jag ju inte.

Ser fram emot att gå på en revy ikväll tillsammans med min syster och en väninna. Det går hyfsat bra att sitta på en stol med mitt onda knä, och jag skulle vilja glömma smärtan för en stund och skratta gott. Behöver ändå skjuts från dörr till dörr. Klarar inte av att gå många meter.

Det här får bli ett bidrag också för utmaningen Hoppa på tåget som har temat STOLTHET. Jag är stolt som företagarkvinna och en stolt Lovisabo och finländare. Kanske inte bästa tolkningen men den duger. Fler bidrag hittar du via Åkes sida.