De här pralinerna innehåller alkohol och säljs mig veterligen enbart på Alko, det som är Systembolaget i Sverige. De är jättegoda, men inte sådana som man äter fler på raken, och det har inte bara med alkoholen att göra. En räcker, då och då, och jag brukar ge bort några i samband med små gåvor.

Det här bjuder jag på från adventslucka nummer nio!

Ja, och så var det historierna om de försvunna korvbitarna. Tvekade en stund faktiskt, ska jag skriva om dem. Med risk för att jag börjar höra fniss och viskningar bakom min rygg – ”där går hon som tappar korvbitar”. Ja må ta risken, vara modig och bjuda på mig själv.

För någon månad sedan åt jag en macka vid teven. En av de små bitarna av pålägg halkade av mackan och åkte ner på golvet. Jag var 100 procent säker på att det gick till så. Således tog jag telefonens lampa i bruk, letade under soffan, under bordet, på soffan, i all dess närhet kollade jag ALLA skrymslen. Men ingen korvbit syntes till. Jaha, tänkte jag. Det var ingen korv som föll.

Följande dag låg korvbiten där på mattan och skrattade åt mig. Hahaa, här är jag!

I söndags hände samma sak. Jag tappade en liten bit korv som jag var säker på att landade på min tunika. Jag granskade den, steg upp från stolen, skakade på klänningen, putsade den med händerna. Ingen korvbit ramlade av och syntes ej heller nån annanstans.

När jag sitter på Tors match undrar jag vad det är för en liten röd bit som sitter fast vid klänningens linning. Ahaaa! En korvbit! Tror inte att någon av de personer som satt bredvid mig såg när jag försynt plockade bort biten… Men hur i hela fridens namn hade den inte lossnat tidigare? Inte då jag skakade plagget och inte på hela vägen som jag promenerade hemifrån till hallen?

Jag känner mig aningen förföljd, också förnedrad och förlöjligad och framför allt KRÄNKT av dessa korvbitar som har roligt på min bekostnad!

Kan någon bloggvän trösta mig med någon liknande pinsam historia? 😂💕