… och det känns alltid lite vemodigt, men just nu händer det mycket i mitt liv. Ibland undrar jag när jag ska kunna slå mig till ro. Men kanske det också är bra att vara aktiv och mer utåtriktad än introvert, fastän bägge sidorna finns hos mig.
Det blir flera blandade bilder här nu, bland annat för att vara med i Åkes Veckans Foto nummer 78, och förstås ha bidrag till Skyltsöndag och sedan även lite annat smått och gott. Håll till godo!
Jag hade nästan glömt hur gott knäckebröd är! Här med enkelt pålägg i form av balkankorv. Ibland har jag leverkorv på brödet, ibland medwurst. Det går ju att variera i det oändliga, kanske borde testa riven morot 😀
Bilden bredvid är en av favoriträtterna. Crispy chicken med sweet chili-dip, åts igår på restaurang Fylla efter Tors träningsmatch i innebandy mot Liljendal IK, som Tor vann med siffrorna 3–4.
Lite annan vinkel på ett foto. Jag står bakom två reklambanderoller. Svenska riksdagsgruppen var nyligen på besök i Lovisa. Undervisningsminister Anders Adlercreutz står med ryggen mot kameran. Mer om det här finns på Nya Östis webbplats och i följande nummer av papperstidningen.
Och några skyltar från veckorna som gått. Konstens Natt firades i fredags. Pride-paraden var redan i början av månaden. Koti on ihmisoikeus, ei etuoikeus = Hemmet är en mänsklig rättighet, inte ett privilegium.
Tycker att jag har en aktiv vecka bakom mig, bland annat klarat en grej som jag haft på the bucket-list rätt länge. Ett besök på Sarfsalö sommarmarknad. Tog sista chansen igår då det var kvällstorg och säsongens sista för sommaren.
Stort tack till M & M som jag fick åka med! Vi hade tänkt plocka solrosor på hemvägen, men åkern där de förr brukade finnas var helt tom i år.
Lokalt producerat. Jag köpte varken senapsås, chili, blommor eller grönt, men nog en blåbärspaj och två olika sorters bröd.
Vill du se bilderna i större format? Högerklicka på dem och välj ”Öppna i ny flik”.
Marknaden arrangeras alltid invid Byagården, och där syns också midsommarstången som vid det här laget förstås har torkat.
Två gamla fina byggnader fastnade också på bild. Svenska gymnasiet till vänster som ligger invid idrottshallen där en fritidsmässa arrangerades igår. Det var fint väder och några av utställarna kunde vara på området mellan hallen och skolan, utomhus. Min cykel kom också med på bild igen 🙂
Till höger gamla posthuset. Satt utanför Galleri Theodor med en väninna i fredags och hade den här utsikten.
Och så är det Skyltsöndag. Här kombinerar jag två texter. En skylt från Prideparaden den 8 augusti och ett folieskydd från ett smörpaket där texten översatt till svenska blir ”I slutet/ändan av regnbågen väntar en skatt”.
Mycket roligt och intressant kan du alltid läsa hos Nacka-Åke som håller i utmaningen Veckans foto. Andra som är med i utmaningen lägger ofta länkar till sina bloggar i hans kommentarsfält.
Lovisabakelser som jag köpte till Anna och mig då vi sågs på Galleri Theodor och tog en kopp kaffe.
Och så har vi friidrotts-EM:s sista dag i Birmingham där maraton nu pågår för damerna och herrarna. För tillfället leder Alisa Vainio från Finland överlägset. Heja heja!
… och jag är tacksam för att en Pride-parad årligen ordnas i Lovisa. Den har också vuxit och evenemanget, med fest i strandparken, lockar en bred publik. Tal, sång och dans, försäljning av produkter och mat, avslappnat umgänge, möte med vänner och bekanta, kanske också nya vänskapsband som knyts.
Här har en stor skara samlats på Lovisa torg. Paraden startade klockan två lördagen den 8 augusti. Det betonades att det är ett demonstrationståg, och att de som så ville fick skandera slagord och ramsor som övades in några minuter innan start. De leddes av en kvinna som hade megafon och hon var verkligen bra på det hon gjorde.
Det är klart att Pride behövs, så länge som det sker hatbrott mot sexuella minoriteter och så länge som en massa nedlåtande och fula kommentarer skrivs på sociala medier.
Det är Skyltsöndag som leds av bloggvännen Christian, och även Veckans foton-dag hos Åke, så därför blir det ganska många bilder hos mig i dag.
Det känns bra att fotgängare också kan ta över gator. Bilisterna får vänta tills paraden dragit förbi. Vi korsar Karlskronabulevarden och går genom parken mot Mariegatan. Fritt fram att blåsa såpbubblor också utan att någon misstycker 🙂
Med sikte på Strandparken och där fanns sedan strandstolar att sitta i för den som ville. Jag väljer ofta en sten som är lite högre och på det sättet mer bekväm.
Det fina med Pride är att få känna att man duger som man är. Lång eller kort, smal eller rund, med eller utan hår, frisyrer och kläder i vilka färger som helst.
Hos lokföraren Åke är temat idag VASS, men jag kom faktiskt inte direkt att tänka på en kniv eller något annat vasst redskap.
Jag hade så pass vass hjärna att jag tänkte på den vass som växer i naturen, och ofta i sjöar och hav.
Vass och näckrosblad trivs där Lovisa å rinner ut i viken. Här kom vi ofta med vår träbåt Puck, från innersta viken, där båten låg vid åns utlopp. Nu kan man inte ta båt den vägen eftersom gångbron ligger där jag står och tar fotot.
Ute på Hudö växte också vass på stranden.
I dag har vi Pride-parad i Lovisa med efterföljande parkfest i Strandparken. Festen var mycket trevlig ifjol och jag vill fortsätta stötta sexuella minoriteter. Pride behövs precis så länge som det råder fientlighet mot dem.
Låt alla människor vara som de är, låt dem älska dem de älskar. Kärlek är aldrig fel. 🌈🏳️🌈
… i alla fall i Blogglandia! Hos Nacka-Åke hoppar vi på tåget där temat är Guds hus. I onsdags gick jag förbi här och då kom jag ihåg Åkes kommande tema.
Vår kyrka i Lovisa är nyrenoverad med bland annat nytt tak. En kostsam med nödvändig satsning, och nu skiner de nya plåtarna åtminstone då solen lyser på dem. De ska målas senare. Målningsarbetet kan inte göras direkt då plåten är ny, den ska först utsättas för lite väder och vind har jag förstått.
Bloggaren LillaSyster ber oss varje dag i november lägga upp något färgsprakande som ger ett lyft åt en månad som för det mesta är väldigt grå på våra breddgrader.
Ett färgsprakande minne från augusti då Pridefestival arrangerades i Lovisa.
Imorgon har vi Skyltsöndag och Veckans foton och på måndag Glad måndag och på tisdagar sätter jag ibland ut bilder av träd.
Vi har en ny månad som börjar i dag och då brukar jag visa bilden som finns i min Muminkalender, men den får vänta ett tag.
Som protest mot att julen syns i affärerna ungefär samtidigt med Halloween redan i oktober brukar jag köpa en adventskalender då och också öppna luckorna från första till 24:e november istället för att vänta till december. Det här har jag hållit på med nu några år och här ser ni årets kalender.
Således ska jag senare i dag försöka hinna sätta ut Veckans foton så att jag kan vara med också i den utmaningen som Nacka-Åke leder.
Men nu Skyltsöndag. Jag har ett par kvar från förra veckans Pridefest.
”Keppari” betyder i det här sammanhanget käpphäst. Riktigt ordet på finska skulle vara ”keppihevonen”, men ordet har förkortats, förenklats. ”Esterata” = hinderbana. Sådana är faktiskt populära även bland tonåringar hos oss. Inte bara små barn som hoppar med käpphästarna över hinder, utan äldre ungdomar gör det också. De klarar förvånansvärt höga hinder, över en meter höga.
Den här skylten är inte övergiven i ett buskage tillsammans med andra. Den användes i paradtåget, men ligger här medan festen i parken pågår.
I dag kanske vi ska grilla med grannen. Vi får se hurdant vädret blir. Kommer det regn tillreds maten inomhus.
Det har blivit betydligt svalare ute nu. I går kväll hade vi bara +13 grader. Solen skiner nu, men datorn meddelar att temperaturen ska sjunka.
Det var bloggvännen BP som genom tiderna startade Skyltsöndag. Numera fortsätter en del av oss att skylta av bara farten 🙂
Tove Jansson skulle i dag ha fyllt 111 år. Hon föddes den 9 augusti 1914 och gick bort den 27 juni 2001, så hon har ju varit borta många år redan. Men hon faller inte i glömska.
En av stenarna med Mumin som tema som jag har målat. Jag ska försöka få ut ganska många stenar i dag. En sten med en blå fisk som jag lämnade i centrum av Lovisa har rapporterats på Facebook. Kul!
Det är ju rätt lagom att vi har Prideparad i Lovisa i dag då det är Toves födelsedag.
I år ska jag gå med i paraden och hoppas få fina foton! I Strandparken blir det efter paraden omfattande program med musik och samvaro.
Jag vill stödja alla regnbågsmänniskor. AI Overview beskriver ordet så här: ”Regnbågsmänniskorär ett begrepp som används för att referera till personer som tillhör en sexuell eller könsminoritet, inklusive hbtqi+-personer. Det är ett inkluderande begrepp som omfattar olika sexuella läggningar och könsidentiteter. Termen kan också användas för att beskriva familjer där minst en förälder är en del av en sexuell eller könsminoritet, så kallade regnbågsfamiljer.”
Det är alltså alla dessa minoriteter jag vill uttrycka mitt stöd för. Alla människors rätt att vara precis sådana som de är, utan att förklara till vilken ”bokstavsgrupp” de hör och varför. Jag försöker själv också låta bli att förklara att jag inte är lesbisk, inte bisexuell osv.
Jag är jag och du är du. Vi duger som vi är och har alla rätt att känna oss trygga i samhället.
Jag visade nyligen en fin vägg full av hjärtan från vårt bibliotek i Lovisa. Hittade också den här skylten och den är ju verkligen aktuell nu. Pride-veckor och Pride-månader firas hela sommaren. I Lovisa blir det en Pride-parad i augusti.
Pride behövs ju verkligen, fastän många frågar sig om det är så. Senast läste jag om hatet mot svenske operasångaren Rickard Söderberg och hans man. De hade gift sig och fick tusentals gratulationer, men som vanligt lyste också förakt och hat igenom.
På Facebook skriver han ”Vi bor i ett av världens friaste länder. Polisen har full koll på min och Anders situation, och vi är inte rädda. Men i stora delar av världen är ömsesidig kärlek förbjuden. Regnbågsflaggan bränns innan den ens hinner vecklas ut. Och en kyss kan leda till fängelse, misshandel – eller döden.
Vårt inlägg har nu miljontals visningar i Mellanöstern, Ryssland, Ungern, Östafrika och andra platser där HBTQ-personer aldrig syns i det offentliga rummet. Därför scrollar jag förbi hatet och tänker istället på dem som inte får synas och tvingas tiga. Jag hoppas att någon, någonstans, just nu ser bilden och förstår att kärlek är möjlig.”
Vem är jag? Det är en fråga som jag, och kanske många andra också för den delen, ibland ställer sig själv. Vem är jag? Vad står jag för? Hur ser andra på mig? Vem tror de att jag är, och är det viktigt att andra vet vem jag är på riktigt?
Under rubriken About här på bloggen finns en kort beskrivning om mig själv. Men hur ska jag gå till väga då jag vill berätta mer?
Jag har alltid strävat till att vara öppen och ärlig kring allt. Det har förstås straffat sig ibland, och jag har tänkt ”det där borde jag inte ha sagt” eller ”nu blev jag åter missförstådd”. Men då allt kommer omkring tror jag att det lönar sig att vara ärlig i alla fall, och att även tala och skriva om svåra saker.
Hur många gånger har jag inte funnit tröst i att höra att jag inte är ensam om olika problem. Då jag har öppnat mig har det visat sig att andra lättade har sagt: ”Nä men oj, så där känner även jag”.
Carita längst till höger, kanske fem år gammal? Väninnan Anne till vänster, syster Veronica och grannen Elise som blivit student.
Ja, så vem är jag? Med åren ändras vi ju alla, så att beskriva mig sådan som jag varit tidigare finns det inte utrymme för här.
Nyligen hade vi Pride-evenemang i Lovisa. Jag har understött det ekonomiskt och jag har tryckt gilla-reaktioner på många bilder som delats före och efter det. Jag respekterar och accepterar sexuella minoriteter, men jag hänger inte alltid med i alla de nya bokstavskombinationer som finns. Det finns också en ny flagga som symboliserar intersexualitet, har jag lärt mig.
Själv är jag hetero. Kanske någon tror annat om mig då de oftast ser mig umgås med kvinnor. Bland kvinnorna som är mina vänner finns några lesbiska och intersexuella, men själv är jag varken det ena eller det andra. Jag har också bögar i min bekantskapskrets.
Då jag har varit ensam i nio år kan jag också tänka mig att det finns personer som tänker ”tillhör hon kanske en sexuell minoritet ändå?” Men det gör jag inte.
Vid en sommarstuga 2015.
Jag vill beskriva mig själv som en generös, hjälpsam och för det mesta glad person. Jag tycker om att läsa och skriva. Jag reser gärna, men det finns inte alltid tid och pengar för det nöjet. Äter helst ute på restaurang, är ingen kock själv och det har visat sig att samhället, och speciellt att det som säljs i mataffärer, inte är anpassat för singelhushåll. Då blir det att slänga en hel del mat, och det tycker jag inte om att göra.
Jag jobbar mycket och det är väl en orsak till att jag fortfarande är ensam. Längtan efter livets pusselbit finns djupt inom mig. Jag slutar aldrig hoppas, och det är kanske också därför jag skriver personliga inlägg om mig själv ibland.
Med åren blir människan bekväm och jag vet precis vad jag behöver och framför allt vad jag inte behöver. Pusselbiten i mitt liv ska vara en stark person som vågar stå upp för sig själv och för andra.
Fokus ligger inte längre på sex i den här åldern, i alla fall inte för mig 🙂 Därför hittar jag inga pusselbitar via dejtingsajter. Sex kan komma med i bilden senare, sedan då pusselbiten och jag gjort tusentals andra roliga saker tillsammans. Efter att vi har talat, och gärna även skrivit till varandra, om allt mellan himmel och jord, då vi har öppnat oss och blottat vårt innersta i djupa samtal – då kanske det bara säger klick och så är även sex naturligt.
Ibland tänker jag att det bästa vore att flytta bort från Lovisa. Kanske till Sverige, för där har jag alltid trivts. Inte till Stockholm eller någon annan stor stad, det är för stökigt. Men å andra sidan, att i denna ålder börja på ny kula, ensam på en ny ort, känns övermäktigt – både fysiskt och mentalt.
Nä, kanske mitt älskade Lovisa har något att ge mig ändå, någon dag i framtiden ❤
I dag firar vi Nya Östis läsarfest på Skeppsbron. Jag lät frissan sätta in ett litet glas och några små vita blommor i mitt hår, festen till ära 😀
Den ser stor ut här, hårprydnaden, men är lagom liten 🙂
Hufvudstadsbladet flaggar för Pride i dag.
I huvudstaden var det Prideparad i dag. I Lovisa arrangeras den första veckoslutet i juli.
Det finns ju många tankar och åsikter för och emot de sexuella minoriteterna. Jag tycker vi ska stå upp för allas rätt att vara den han eller hon är. Kärlek är aldrig fel, så länge den bygger på just det – ömsesidig kärlek och respekt.
Vi på Nya Östis får också ibland höra att vi ger för mycket utrymme åt regnbågsrelaterade artiklar. Eller att vi ger plats åt Prideupprop i vår Facebookgrupp. Då det gäller artiklar försöker vi hålla balans mellan allt. Alla gillar inte sport, alla gillar inte kultur eller kommunalpolitik. Alla gillar inte regnbågsfamiljer, men alla gillar inte religioner och traditionell kyrka heller.
Så det är en balansgång för en tidning som kommer ut bara en gång i veckan. Att inte ha för mycket eller för lite av något.
Men i kväll firar vi Nya Östis läsarfest på Skeppsbron och dit är alla välkomna!
Och en kyss kan leda till fängelse, misshandel – eller döden. 
”
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 