ramla

Senaste gången jag ramlade var…

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Jag blev tvungen att ta mig en ordentlig funderare kring det här. Jag har inte halkat på ett par vintrar, eftersom jag har tassat fram oerhört försiktigt och låtit promenaderna ta tid. Jag är ju livrädd att som privatföretagare bryta armar eller ben…

För några år sedan ramlade jag i kyrkans trappa på väg ut. Då hade jag blåmärken på baken, benen och ryggen… ofta ett underverk att man inte slår huvet.

För några år sedan ramlade jag också i toaletten i hytten då jag åkte Sverigebåten. Det var sjögång och allt hände på en sekund. Jag föll in i duschen, den slog på av någon märklig anledning och jag blev förstås både blöt och blåslagen…

Det här var några minnen av ”när jag ramlade” som är del 28 av 31 i Orsakullans utmaning.

Ett minne blått…

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Att slå sig gul och blå då man är på väg till Sverige är kanske rätt ändå?
Att slå sig gul och blå då man är på väg till Sverige är kanske rätt ändå?

Det var inte alkoholens fel. Och det finns ingen person som misshandlat mig.
Nej, det stormade faktiskt så rejält natten mellan onsdag och torsdag att jag ramlade i toaletten i hytten. Ni kan aldrig tro hur lustigt det var… Men ryggen slog i kranen så att duschen kom i gång. Att jag inte blev ett dugg våt är ett mysterium… Hade kanske inte trott att allt det här hade hänt om jag inte såg blåmärkena följande dag.
Jag slog mig gul och blå för Sveriges skull helt enkelt. Man måste väl bekänna färg för fasiken.

I morgon och under de närmaste dagarna visar jag bilder från Täby centrum, från kyrkans loppis där, från båten, från Grindtorp i Täby, vad vi åt under resan osv.