respons

Tack för all respons!

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

… både på Facebook och för inlägget jag skrev i går.
Jag vet att långt fler läser än kommenterar, men så har det alltid varit, folk här i trakterna är blyga för att säga vad de tycker.

Jag fortsätter vara den jag är och troligen får jag varje dag lite mer skinn på näsan, då olika sanningar går upp för mig. Jag blir chockad ibland, då jag inser att människor jag trodde stod vid min sida inte gör det.
Jag får en del blåmärken och sår i mitt inre.

Men varje dag lär jag mig nya saker och hittar en ny plats på ”spelplanen” där vi alla på ett eller annat sätt är brickor. En kallt beräknande person tänker jag aldrig bli. Jag tror på öppenhet i alla sammanhang, och på att sanningar kommer fram fastän det, som en väninna med kyrklig bakgrund en gång sa ”kan ta en evighet”.

Ett sommarminne från en väninnas trädgård.

I dag var vi i Tölö på efterkontroll med mamma. Fick träffa kirurgen som hade opererat henne. En sådan lycka att få se honom, skaka hand med honom, få ta del av fakta, se röntgenbilder. Han konstaterade att hon har återhämtat sig på ett otroligt sätt. Hon är 84 år och det är bara tre månader sedan ingreppet i gjordes i hennes huvud.
Tack livet ❤

 

Lovisa intresserar

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Den här skylten finns utanför porten till huset där finska lokaltidningen Loviisan Sanomats redaktion finns. Den får symbolisera mitt Lovisa-inlägg.
Den här skylten finns utanför porten till huset där finska lokaltidningen Loviisan Sanomats redaktion ligger. Den får symbolisera mitt Lovisa-inlägg.

Många av de inlägg jag skriver om Lovisa, och där jag visar bilder av byggnader, engagerar människor. Merparten av kommentarerna får jag via Facebook där jag länkar till mina blogginlägg. Och jag tackar för responsen, den är både kul och lärorik att få!

Senast handlade det om de här byggnaderna. Där har BB funnits, och många berättade när de hade blivit födda där. Jag kom också på att det hade funnits en ännu äldre byggnad i trä, som också fungerat som BB, i närheten av de här stenbyggnaderna.

Ibland säger bekanta i affärer eller på stan att de läser min blogg och tycker att den är bra för att den handlar om min vardag. Den responsen känns också värdefull.
Statistiken visar att omkring 350 läser bloggen dagligen, men alla kommenterar ju inte.
Jag tackar och hoppas ni vill fortsätta läsa. Kommentera gärna också i ännu större utsträckning här på bloggen!

Bloggen fyller sju år!

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer
En bordsdekoration på cafeterian Tuhannen Tuskan Kahvila.
Grattis bloggen med en bild av en bordsdekoration på cafeterian Tuhannen Tuskan Kahvila.

Hipp hipp hurraaa! Bloggen fyller sju år i daaaa!

Tack till alla som följer mig, som kommenterar och uppmuntrar i såväl med- som motgång ❤

Det känns så roligt att få respons på det jag skriver. Senast fick jag det i mataffären häromdan. Det var en kvinna som sa att hon hittat min blogg av en slump och när hon väl kom in på den kunde hon inte sluta läsa. Hon gillar också mina bilder, och klart att sådan respons gör mig glad 😀

Sedan finns det ju också några som inte gillar det jag skriver. Till exempel då jag berättade om känslorna kring skilsmässan (som ALLTID kommer att vara en del av mitt liv) eller då jag skrev att jag sade upp mig från mitt förra jobb för att jag inte längre gillade de arbetsuppgifter jag hade.

Men jag har ändå inte fått en enda sur eller elak kommentar på över ett år här. Kommer sådana låter jag dem självklart publiceras så länge de inte är rasistiska. Jag vill också att de som eventuellt har något bitskt att säga om mig skriver kommentarerna under eget namn, eller låter mig få veta vem de är via e-postadressen. Är jag öppen om allt här önskar jag att de som kommenterar också är det.

Nu ska jag fortsätta med… gissa vad?
Jo, packa upp och röja i pås- och lådhelvetet 🙂

Årets julklapp

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… för mig var den här selfiepinnen. Och selfiepinne är i sin tur ett av flera nya ord på Språkrådets nyordslista 2014.
Annars lär årets julklapp varit aktivitetsarmbandet.

En mycket uppskattad julklapp. Selfiepinnen som är ett stativ i form av en armförlängning som kan användas för att ta självporträtt.
En mycket uppskattad julklapp. Selfiepinnen är ett stativ i form av en armförlängning som kan användas för att ta självporträtt.

Ser nu att jag borde ha putsat telefonen innan jag fotograferade, men… ska jag ha en vardagsblogg ska den visa sanningen 🙂

Den här selfiepinnen symboliserar en del av mitt liv just nu. Jag har ingen sambo eller äkta hälft som kan fotografera mig, och då kommer pinnen väl till pass. Nu slipper jag förvrängda ansiktsbilder och en arm som ser extra tjock ut.

För att ännu återgå till julen och nyåret kan jag säga att julhelgen förlöpte bra. En kväll firade jag med systerns familj och andra kvällar med vänner.
Att nyårskvällen skulle kännas extra svår hade jag inte väntat mig, men redan kvällen innan var jag ledsen.
Jag kom ihåg fjolårets nyår då maken och jag sköt raketer på släktens sommarställe och skålade i skumpa på det sätt vi alltid brukat. Med handlederna virade runt varandras, som ett slags kärlekslås.

Nå, nu har det låsets brutits upp och nya vindar blåser i mitt liv. Nyårskvällen blev helt bra trots allt. En stund var jag med min syster och sedan sköt vi fyra små raketer hos mor. Vid tolvslaget stod jag ensam på balkongen och tittade på fyrverkeripjäserna som andra avfyrade.

Så här nästan på dagen åtta månader efter första maj då mina framtidsdrömmar krossades kan jag säga att livet går vidare. Svackorna är inte lika många mer, gråtattackerna färre.
Men inte är jag riktigt så glättig som jag kan verka här på bloggen. Ändå är den ett andningshål. Här får jag respons och kramar och uppmuntrande ord – och jag hoppas många av er vill följa mig också under 2015 – då jag med öppna sinnen vill gå mot nya äventyr.

Adrian nu i bokhandeln

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Nu finns Adrians senaste eskapader också att köpa på bokhandeln i Lovisa. Fastän jag säljer boken själv via nätet tycker jag det är viktigt att boken också finns i den lokala bokhandeln. Många går ju helt naturligt dit i första hand, det är liksom i bokhandeln man köper böcker 😀

Postade åter en stor hög med böcker i dag. Vi har inte längre en riktig post i Lovisa, men betjäningen i R-kiosken är bra. Klart att det uppstår köer då jag kommer med femton paket som vart och ett ska förses med klisterlappar för betald frakt och leveranshastighet. Men jag har inte så många val. Kan ganska långt göra det där hemma själv, så fort kiosken får in tillräckligt många frimärkskartor med 1-1,50 euros märken.

Nu väntar jag egentligen bara ivrigt på respons av de snabbaste läsarna!

Bokade också in mig för Damernas kväll onsdagen den 17 oktober i köpcentret Galleria. Ska vara i bokhandeln för att signera böcker och svara på eventuella frågor då. Kul!

Kritik är det bästa jag vet

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Ska väl ändå framhålla att det är konstruktiv kritik som jag gillar bäst. Alla stavfel ska bort, finlandismer likaså. Lektören går åt ordföljden och hon ställer frågor i stil med ”vad menar du?” Här hänger läsaren kanske inte med”.

Det som är självklart för mig själv är det nödvändigtvis inte för läsaren. I ett kapitel kan jag ha skrivit att Adrian hade vita kalsonger medan jag glömt det då jag skriver nästa kapitel där någon river de svarta kallingarna av honom.

I dag fick jag det första paketet med respons av min lektör. Jag kastade mig över det och gladdes ärligt talat över varje tillsatt kommatecken, förslag till ändringar av ordföljd, varje eliminerad finlandism och vartenda smiltecken hon skrivit då texten roade henne.

Vi jobbar på ett sätt som någon kan anse gammalmodigt. Jag skriver ut A4:or med text, hon läser och skriver kommenterar i marginalerna eller bak på papperet.

Jag älskar den här formen av respons. Dels för att lektören gillar min huvudkaraktär, men också för att hon är skoningslöst ärlig i allt.

I dag har jag jobbat från klockan 9-11 och 12.30-16. Pauser har jag haft bland annat för att göra ärenden på stan och för att besöka sommarstället där jag vattnade blommor och läste bok.

Nu när klockan är 19.30 har jag klämt i mig en portion av makens toppengoda lasagne, så nu orkar jag skriva igen!