Rönnäs

Kvällens motionsrunda

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

… i en natur som faktiskt ännu är mer grön än färgsprakande. Höstens färger i gult och orange har inte tagit över än. Det gick också att golfa i kortärmat, men på ett par banor kände man på vinden att hösten snart kommer på allvar. Så jag hade jacka med mig.

Bana tre där jag förra gången fick mitt bästa utslag nånsin. I dag gick just det inte riktigt lika bra, men jag kom med ett slag upp från bunkern :-)
Bana tre där jag förra gången fick mitt bästa utslag nånsin. I dag gick just det inte riktigt lika bra, men jag kom med ett slag upp från bunkern 🙂 … den syns dock inte på bilden.

Nio banor, två timmars motionsrunda, frisk luft. Goda råd av Marina som golfat två år och som nu introducerar sporten för mig. Är så glad för hon bjudit in mig att pröva på det här!

Ett brunnslock mitt på banan.
Ett brunnslock mitt på banan.

Det där med att fotografera allt man ser i den fina naturen på Rönnäsbanorna… vassruggarna i de små sjöarna, träden, sandbunkrarna… eller fåren som finns där nånstans och bräker åt oss på avstånd. Sådant fanns det inte tid för. Men ett vackert lock hinner man alltid föreviga.

Marina slår mot greenen.
Marina slår mot greenen.

Den här banan hade tre som par och jag klarade mig med fem slag. Inte så illa med tanke på att jag golfat bara två gånger den här sommaren och sedan jag gick en kurs är det över tjugo år 🙂

Förlorade bara EN boll, som jag slog i en vattenpott.
Kom upp från TVÅ sandbunkrar med bara ETT slag i varje.
Slog några fega markkrypare för att undvika att hamna i vattnet eller sandbunkrarna – men fick också några riktigt snygga bågar. Slag som man känner i händerna och hör på ljudet att de tar rätt.

Tack Marina för en trevlig motionsrunda! Golfflugan har bitit sig fast…

Tänk att sitta här och mysa…

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… i en badtunna där vattnet är plus 37 grader. Jag kunde tänka mig göra det en mörk  höstkväll också fastän stormen rev i tallkronorna. Eller varför inte en riktigt kall vinternatt med stjärnklar himmel ovanför huvudet. Och skenet av marschaller i snön.

En badtunna utan lock och en som ännu har locket på.
En badtunna utan lock och en som ännu har locket på.

Frysa behöver man inte, terrassen hör nämligen till en stor bastubyggnad och där kan man värma sig.

Bastubyggnaden ser ut så här.
Bastubyggnaden ser ut så här. Invändigt snyggt renoverad.

De här byggnaderna hör till Rönnäs stugor och möteslokaler. Jag var där i går för att göra en artikel om renoveringen av stugorna, det nya tillredningsköket och badtunnorna. Den torde gå ut i tidningen Östnyland på lördag.

Köksmästaren bjöd på oerhört goda små salta bitar med lax och citron, någon röra som jag inte visste vad den innehöll och lite skinka, torka tomat och annat gott. Låter bilderna tala för sig själva. Min favorit var biten med lax och citron.

Något bland det godaste jag ätit på länge.
Något bland det godaste jag ätit på länge.
Ett slags petit choux med en god röra toppad med tomat.
Ett slags petit choux med en god röra toppad med tomat.

Rönnäs_salt_plock

Biten av golfflugan

~ Carita Liljendahl ~ 31 kommentarer

Då jag satte mig i väninnans bil halvsextiden i kväll frågade jag henne helt allvarligt om hon fortfarande tyckte det var en bra idé att ta mig, en fullständig amatör, med sig till golfbanan i Rönnäs.
Det tyckte hon.

I går hade jag frågat vad jag ska ha på mig där ute på banan.
– Kläder, svarade hon.

För tjugo år sedan hade jag som reporter gått en grundkurs i golf. Jag hade övat utslag på rangen, jag hade chippat i sandbunkern och jag visste hur jag skulle putta på greenen. Jag visste också att det fanns olika klubbor, men jag hade glömt allt om de rätta greppen och hur man skulle få till en riktig sving.

Vi kom fram till att allt jag behövde veta var att jag inte skulle greppa klubbans metalldel, den skulle vara nära marken.

Redo för start. Tiger Woods syns inte till. Han blev nog skraj när han såg mig komma.
Redo för start. Tiger Woods syns inte till. Han blev nog skraj när han såg mig komma.
Här räknas inga stilpoäng. På en bana med par tre behövde jag åtta slag, vilket jag tycker är fullt godkänt för en amatör.
Här räknas inga stilpoäng. På en bana med par tre behövde jag åtta slag, vilket jag tycker är fullt godkänt för en amatör.
Fina vyer inte sant och lagom varmt efter sju på kvällen. Utslagsplatsen för bana tre syns där långt borta i dungen.
Fina vyer inte sant och lagom varmt efter sju på kvällen. Utslagsplatsen för den här banan syns där långt borta i dungen.
Till vänster en toalett. Till höger greenen och tittar du nog efter kan du se flaggan för hålet.
Till vänster en toalett. Till höger greenen och tittar du nog efter kan du se flaggan för hålet. Till höger om den grå stolpen.

Jag var mest skraj för det första slaget. Tänk om det inte bar längre än tio meter. Och några gånger gick det just så, bollen for inte i en vacker båge utan fräste iväg som en markkrypare.
Några gånger bommade jag bollen helt. Två gånger slog jag iväg teen, som bollen stod på. En konst i sig tycker jag, för bollen blev kvar på gräset 🙂

Men efter de två första banorna fick jag iväg en rejäl båge och sedan kom de snygga bågarna allt tätare. Jag till och med hörde på ljudet, då klubban träffade bollen, att NU Tiger Woods…  nu har du snart en konkurrent!

Från den här utslagsplatsen ser man inte ens greenen. Den ligger
Från den här utslagsplatsen ser man inte ens greenen. Den ligger uppe i skogsdungen bakom vassruggen, som finns bakom stolpen. Men denna par fyra bana klarade jag med åtta slag!

Dock kom jag ändå ganska fort ner på jorden efter de banor jag klarade bra. Plötsligt lydde bollen inte alls… mycket märkligt.

Tack Marina för en härlig kväll ute i naturen, du var en sporrande lärare!
Tack Marina för en härlig kväll ute i naturen, du var en sporrande lärare!

Sju banor och ungefär två timmar senare kom vi tillbaka till platsen vi hade startat från. När man spelar golf märker man inte ens att man motionerar.

Hade inte trott att jag skulle säga det, men… jag längtar redan tillbaka till de där banorna.