rytmstörningar

Pusselläget och dittan dattan

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Såhär ser det ut hemma hos mig vid stora bordet då jag pusslar. Alla kartonger där jag har sorterat bitar syns inte på bilden. Men det är roligt att vara på G igen med ett pussel.

Jag sov länge idag. Kanske jag vinner många tonåringar då jag säger att jag steg upp klockan 12? Dock har det tyvärr inte att göra med god sömn från 23 till 12. I morse fick jag rytmstörningar. Låg vaken från 4.30 till 08. Det är svårt att sova, när hjärtat fladdrar och hoppar. Hjärtljuden blir så tydliga där i sängen i tystnaden.

Det här har inte hänt så ofta och för det mesta är rytmstörningar mer obehagliga än farliga. Men jag vet ju inte när de övergår till symptom som skulle kräva samtal till 112. Nackdelen med att bo och leva ensam är ju att de här nattliga problemen känns värre just för att du är ensam.

Efter klockan 12 fick jag ändå allt möjligt gjort. Tvättmaskin, städa i köket, läsa tidningar och bloggar, svara på några mejl. Egen liten spa-stund blev det också.

Nu hoppas jag få en fladderfri natt

Då blev jag riktigt rädd…

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

Så låter Orsakullans utmaning för den 14 mars.

Jag blev en gång rädd i ett flygplan på väg från Toulouse i Frankrike till Bryssel där vi skulle mellanlanda. Det blev mycket turbulens i luften, planet skakade och dök ner i luftgropar. Många resenärer var kritvita i ansiktet, jag höll handen med den som satt bredvid mig (ingen pojkvän)… och jag tänkte ”jag flyger ALDRIG mer igen”. Jag var riktigt rejält illamående.

Men… visst har jag flugit många gånger sedan dess.
Människan har en tendens att glömma rätt fort 🙂

På en flygresa råkade vi in i ett rejält oväder.

En annan gång jag blev riktigt rädd var då en pojkvän för länge sedan tog struptag på mig. När han klämde till och jag tvingades kippa efter luft var jag säker på att jag skulle dö. Det svartnade för ögonen. Efteråt hade jag blånader på halsen och bakom öronen.

Rytmstörningarna som jag hade en gång rätt nyligen, men som försvann med hjälp av ny medicin, gjorde mig också rejält rädd. Följande natt vågade jag inte sova ensam. Jag övernattade hos min syster och fick dagen därpå bra hjälp av läkare som lät ta hjärtfilm och allehanda prover.

 

Nöjd med telefonens kamera!

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer

Jag har inte hunnit testa alla funktioner på nya telefonens kamera, men de bilder jag tagit hittills har blivit bra. De här två är tagna från en mörk och inglasad balkong. Inställningen heter ”Natt” och kameran bad mig vara stadig på handen under ungefär tre sekunder.

Jag blev nästan lite förskräckt när jag ser en person avspegla sig i glasen, men jag tror att det är min pappfigur Bond 😀

Ljuset tände jag efter att jag tog den första bilden.

I morse kände jag för första gången i livet rytmstörningar i hjärtat. Det var obehagligt, men jag har hört att det är tämligen ofarligt om det inte håller på över tre dagar. När jag sedan pratade om saken med en kollega kände hon många andra som upplevt samma. Stress och för lite sömn (vaknar till snöröjningsbuller tidigt alla morgnar) är ofta bakomliggande orsaker. Jag röker ju inte.

Men då Matti Nykänen dog natten innan hade jag nog många funderingar. Ska jag bara bli 56 år gammal…

Ett par timmar senare kändes allt normalt igen, men vissa saker sög under dagen krafter. Allt negativt går inte att komma undan, vissa konflikter måste man ta sig genom…