Kom hem från seglatsen vid sextiden i kväll.
Har kört en tvättmaskin och får lov att köra två till de närmaste dagarna.
Bland annat min vinterjacka – den är full av saltstänk 🙂

Skriver fler inlägg de närmaste dagarna, ska sortera tankar och bilder först.

Men ni som följt mig på Facebook vet att jag har lärt mig mycket och jag är så stolt över mig själv för att jag vågade göra det här. Att jag inte visste vad jag gav mig in på var egentligen det bästa.

Jag ska aldrig mer önska någon god medvind 🙂 Hellre tala om förliga eller goda vindar. För motvind kan vara bättre även om man tvingas kryssa.

Om jag hade vetat hur det är att segla i medvind då vindstyrkan är 15 meter i sekunden och havet förvandlas till ett gropigt skummande underlag… och dessutom insett att färden från Söderskärs fyr till Pellinge krävde 3,5 timme bergochdalbana… då hade jag kanske ställt mig tveksam.

Men nu visste jag inget.
Att segla i medvind innebär i och för sig att det för det mesta är rätt varmt, i alla fall om solen skiner. Då kan man idka så kallat bikini-race. De som seglar i motvind är däremot ofta klädda i alla plagg de äger.

Jag funderade inte mycket efter och jag var sällan rädd.
Efteråt kunde jag något tag tänka… hur klokt var det där 🙂

Och visst… då jag väl var på båten var jag där. Det fanns inte många möjligheter att komma bort om jag inte ville simma 🙂

Stolt är jag också för att jag vågat agera hopp-i-land-kalle. Aldrig visste jag vilken brygga väntade, hög eller låg – skulle vi in med fören först eller med sidan. Med varierande stilar och sällan skådad grace klarade jag alla gånger utan att dratta i sjön 🙂

Vi hörs i morgon!
Matrosen är trött.