Jag hade kört runt på olika ärenden och blev sedan sittande en stund i bilen. På något sätt fick jag lust att gråta där. Inte alls för att jag skulle ha varit ledsen. Tvärtom. Solens strålar värmde så gott. Jag såg en ekorre skutta över skaren i Kapellparken. Jag kände något jag vill definiera som vemod och lugn, även tacksamhet, då jag tänker på hur gator och hus ser ut i ett annat land i Europa 😥

I det här huset har också mina kusiner, min morbror och hans fru bott. Bostäder finns här än i denna dag. Olika affärer har kommit och gått på markplan. Nu finns här en köksinredningsaffär.

Väggen är som gjord för att få en muralmålning. Undrar varför det inte satsas på sådana i Lovisa? Kan mycket väl hända att de som bor i huset skulle motsätta sig min idé.