självständighet

Grattis Tove Jansson!

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Hinner ännu i sena kvällen med en hälsning till Tove Jansson vars födelsedag det är i dag. Hon föddes den 9 augusti 1914.

Det här är en sida ur boken ”Ordets gåva” som jag köpte till mig själv då jag fyllde 60 år, för ett presentkort jag fick av en god vän.

Kapitlet är ”Självständighet”, det syns bara suddigt i nedre kanten.
Men just i dagens läge har orden ”Det är gott att vara ensam, oberoende” stor betydelse på många sätt.
Jag bor ensam sedan åtta år tillbaka. Jag trivs för mig själv, för det mesta. Inte alltid genomgående med att vara ensam, men ett visst oberoende är ganska skönt. Ekonomiskt oberoende, tillsvidare har jag klarat mig ensam helt bra.

Självständigheten för landet jag bor i är guld värd. Men helt ensamma ska vi inte vara. Oberoende på vårt sätt, ja. Men samarbete med andra länder behövs, och nu är det här med försvarsalliansen Nato väldigt aktuellt. Samarbete. Stark tro på demokrati och på en fortsatt fred, som våra förfäder har kämpat för. På samma sätt som Ukraina nu kämpar för sin frihet, sitt oberoende.

Tove Jansson, och boken jag läser långsamt, har stor betydelse för mig och ger mig innehåll i livet. Saker och ting att reflektera över. Sådant jag gärna då och då skulle dela med någon annan.

Det är gott att vara ensam, då vi så önskar och vill, då vi själva valt det.
Oberoende likaså, men för min del betyder det inte att jag jag aldrig behöver någon annan människa.

Varmt grattis Tove Jansson där som du finns nånstans i dag. Och tack för allt du skapat ❤ 🙏

Detta har jag väntat på!

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

Hade tänkt riva upp pusslet med Frankrikemotivet först i morgon. Men jag kunde inte bärga mig 😀
Att riva upp gör inte alls ont, men det dammar en hel del… och tar sina 15–20 minuter. Helt enkelt av den orsaken att jag vill att varje pusselbit ska ligga lös i kartongen som jag ger vidare till någon annan. Jag tycker inte själv om att få pussel där rätta bitar redan sitter fast i varandra. Fusk, säger jag, och river upp dem!

Det här pusslet består av 1500 bitar, lite större, stadigare och glansigare än i förra pusslet. Jag tror att det här är betydligt lättare att lägga än motivet från den franska idylliska byn. Men ibland får det gärna vara så.

Den här dagen började med mötesförberedelser. Sedan körde jag tillsammans med en kollega från Nya Östis ut 400 tidningar till olika platser i bygden. Vi kallar det vår egen storspridning och sådan sker ungefär ett par gånger per år. Läsare som ännu inte prenumererar på ultralokala Nya Östis får chans att bekanta sig med den och tar förhoppningsvis en testprenumeration.

I morgon ger jag mig själv en ledig dag. Jag ska pussla, kanske baka och på kvällen absolut titta på sändningen från balen på presidentens slott. Jag ska skåla för att självständiga Finland fyller 101 år!

Självständighet är inget vi kan ta för givet i dag.

Glad måndag! 16-01-2017

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Finland 100 år hela året!
Hoppas vi får ha kvar vår självständighet till och med den 6.12.2017 och länge, länge efter det.
I dagens läge, med all orolighet i världen, med ockupationer och andra hemskheter vågar man ju inte ta något för givet.

Men glad måndag! Vi tar en dag i sänder!

Bara korken kvar från flaskan med skumpa som dracks på nyåret. Den tomma flaskan har blivit ljushållare, tack Ann-Louise!
Bara korken kvar från flaskan med skumpa som dracks på nyåret. Den tomma flaskan har blivit ljushållare, tack Ann-Louise!

Dagen efter

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Nu är det inte så att jag är dagen efter.
Höjde visserligen ett par skålar för Finlands självständighetsdag i går. Men så pass finne är jag inte att jag skulle ha råsupit 🙂
… förlåt… nu mobbade jag visst urfinnen…

Den här bilden borde jag ju ha visat i går! Det var ju skyltsöndag och allt!
Men eftersom det tutades ut så många andra bilder med motiv från självständighetsdagen då visar jag en Fin Finsk Fasad i dag istället.
Från Finlandiahuset där Carola uppträdde för en dryg vecka sedan.

Finlandia

Tack morfar för vår självständighet

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

I dag firar vi vår 94:e självständighetsdag i Finland. En självständighet jag inte längre, nu som vuxen, på något sätt tar för given. Mitt lands historia har först under de senaste tio åren börjat intressera mig, och jag har läst böcker skrivna av män som kämpade i de finlandssvenska kompanierna.

Jag fick aldrig träffa min morfar. Han stupade i kriget och är en av de många, många som aldrig kom hem, vars kroppar inte hittades. Känslan av ovisshet måste ha varit en av de värsta för de nära och kära på den tiden. Det fanns ju inga mobiltelefoner då… och breven slutade komma… någon kamrat hade sett något, hört något… och hur skulle man någonsin kunna vara säker på att ingen av dem som inte återvände hade dött, att de inte var fångar i Sovjet.

Jag brukar lägga ner ett ljus på självständighetsdagen och kring jul på morfars hjältegrav. Ibland är jag där kring dagarna då kriget började eller slutade, någon gång går jag bara förbi fastän det inte är någon märkesdag.

Ibland säger jag bara ”hej då morfar” då jag lämnar minnesstenen. Men en dag som den här säger jag också ”tack morfar för att du gav ditt liv för vår självständighet”. Jag hoppas han hör och ser mig.