Villi Kanala finns i Skinnarby och jag brukar försöka besöka butiken en gång per sommar. Nu blev det i söndags då det var Trädgårdsförbundets Öppna Trädgårdar-dag. Det regnade rätt mycket, men kunder kom och gick ändå.
Jag köpte ett tidningsställ av korgmaterial. Mer praktiskt än de två svarta dokumenthållare i plast jag haft hittills. Det var svårt att plocka tidningarna från dem och översynen gällande det som fanns i ställningarna var inte heller den bästa.
Det här med produktfotografering är inte min starkaste sida, men jag tänkte att ni kanske vill se hur ställningen ser ut.
Ett eldorado för den som gillar gamla prylar. Här får man gå varsamt fram för att inte stöta till något så det ramlar i golvet. Prydliga handskrivna prislappar finns för så gott som alla saker och priserna är överkomliga.
Mina bilder visar bara en del av allt som finns. En underbar liten affär!
Som ett inlägg under kategorin ”Hur galet som helst”. Hur galet roligt och fint som helst, med gamla kaffepannor på rad längs en stig som leder till ett av husen i Skinnarby som var med i Lovisa Historiska Hus. Och mossa på stenar älskar jag ❤
Jag har två veckor kvar på jobbet. Närmare bestämt två veckor i ansvarsposition. Den 25 september får Nya Östis sin nya chefredaktör i Marit Björkbacka. Som tidningens representant reser jag ännu sedan på NÖ:s läsarresa till Kroatien och Montenegro i slutet av september. Lär vara mycket vackra trakter!
En del av Bond-hörnan och här intill finns en gammal sekretär där jag ofta sitter och skriver. Jag kan titta ut genom fönstret samtidigt.
Funderingarna kretsar kring den kommande hösten. I första hand har jag tänkt ta det lugnt eftersom jag inte varit ledig mer än riktigt korta perioder från och till de senaste sex åren. Men jag ska inte heller sluta jobba. Behöver tidningen mig som skribent ställer jag upp och på nästa års sida kan jag tänka mig ta helt nya uppdrag också, om jobbet som frilansande skribent inte ger tillräckligt med intäkter.
Det är svårt att föreställa sig hurdan framtiden blir. Vissa planer och funderingar behöver jag ha, men jag ska också försöka ta dagarna som de kommer.
Grönt är skönt och mossa vackert, bilden tagen den sjunde september.
Just nu är jag lite orolig vad gäller leveransen av ved. Beställde redan i våras. Sedan fick företaget problem med sitt fordon, en annan dag satte sjukdomsfall stopp för leveransen. Dagarna går och jag har tvingats avboka mina hjälpredor och hoppas de har tid att komma en annan dag… jag klarar inte ensam av att få in veden i källaren.
Det är mycket som handlar om att lära sig känna tillit och att ha tålamod. Jag som är van att planera det mesta och ha minutschema får vänja mig vid lite osäkrare tillvaro. I nästan vilka fall som helst går det bra, men det här med veden, stundande regn och höst och sedan vinter med mycket snö… det oroar mig.
Olika fortskaffningsmedel 🙂 Någon tar sig fram med cykel, någon annan med en traktor. Bilden tog jag i Skinnarby i samband med Lovisa Historiska Hus, utanför Kauppiaantalo.
Sedan var det någon nån gång som sa att det är svårt att fota maträtter. Ibland blir det som ÄR gott inte så gott att se ut 😂
Jag känner ändå åter glädje över att orka göra nånting att äta till mig själv. Tomaterna är från växthusodlingen. Mozzarellan från affären, svartpeppar och basilika och sedan lite balsamico. Brödet strök jag lite smör på, vitlökssmör hade egentligen varit bäst, om man gillar sånt. Men det hade jag inte hemma. Bruschetta mozzarella – något jag lärde mig uppskatta då jag var på Corfu 2017.
Jag har långsamt börjat hitta tillbaka till det som ger mig glädje och lugn i vardagen. Att träffa vänner. Några av klasskamraterna från förr, som jag träffade i lördags, ska jag träffa en och en så småningom. På mammas gård i söndags talade jag med en av hennes grannar som var där med hunden. En före detta gymnastiklärare gick förbi och stannade upp för att tala med mamma, min syster och mig där vi satt på gården. En annan grannes dotter kom och pratade en stund.
Jag kanske inte ens helt begriper vad jag har missat då jag har gett sex år av mitt liv till mitt företag och jobb på heltid. Det har inte funnits tid för reflektioner och inte till så många spontana upplevelser heller.
Men det här är ju inte någons fel. Inte tidningens i alla fall. Det är ju jag själv som har valt att ha det så. Och det är även jag själv som nu väljer att trappa ner. Finns det jobb för mig på tidningen framöver ställer jag mer än gärna upp, men jag har inte längre ansvaret som chefredaktör efter den 25 september. Finns det inga jobb för mig där letar jag efter något annat efter nyår.
Tips för höstträdgården! Jag kommer inte på nu vad de där som liknar kålväxter till höger och vänster heter. Ljungen i mitten, det finns ju färgade varianter. Somliga gillar dem, andra inte. Jag tycker den här gamla sängen och lådan med höstväxterna är fin. Fanns på gården till Pitkänpöydäntalo som jag besökte under Lovisa Historiska Hus den 24 augusti.
Solrosor fanns det gott om under helgen Lovisa Historiska Hus 24–25 augusti. Det kan bli en del sådana blommor och bilder i mina inlägg framöver 🙂 Men nu önskar jag glad måndag till er alla med dessa två foton från Kauppiaantalo vid Påvalsbyvägen i Skinnarby.
Fina blomster inne på bordet, och lika fina i en vas ute på gården 🙂
Kauppiaantalo (Köpmannens hus) ligger i Skinnarby, ute på landet med en öppen slätt på ena sidan av vägen och huset och skyddande växtlighet på andra sidan. Den som vill läsa mer om husets historia och se några andra bilder kan klicka på länken.
När man har tagit sig upp på den lilla kullen där huset finns ser det ut så här på baksidan av huset, där det finns en liten prunkande gård.
Vänder du dig om, strax innan du går in i huset, ser det ut så här. Kan det bli mer lummigt och grönt?
Inne i huset blev jag fascinerad av den här lösningen. Troligen gamla fönsterglas som byggts till en vägg som släpper in ljus mellan rummen. Där förvaras också vackra glas- och konstföremål.
I köket ser det ut så här. Ibland fanns det band och små flaggor som visade att en del av rummet var ”avstängt”. Gästerna fick gå in i köket och titta men inte förbi bandet med flaggorna.
När du går ut från huset öppnar sig den här vyn mot bakgården.
Då man går bort från gården, ner mot Påvalsbyvägen, ser det ut så här. Massor av små krukor till höger och gamla kaffepannor till vänster pryder grusgångens kanter.
Ett av många stilleben och andra trevliga, överraskande och lite annorlunda konstverk som finns på gården.
Villa Unelma, fritt översatt Drömvillan, ligger vid Lappträskvägen i Skinnarby. Huset bjöd på starka upplevelser. Mycket färg och glädje, gästfrihet, konstverk och allehanda personliga lösningar.
En gårdsbyggnad där gäster kan övernatta sommartid, här har nyligen byggts in ett gästrum. Och vilka härliga åkrar, ängar, vidder och slätter som kan beskådas från gården ❤
Troligen en gammal ladugård.
Uppe på samma byggnad fanns kanske en höskulle? Nu är där Annis och Aarnes galleri, en plats för konstverk av olika slag.
I köket samlar Aarne och Anni sina gäster till temamiddagar. Varje rum i hemmet har sin stil. Köket ska vara en plats där man har roligt.
Sovrummet är i sin tur en plats som manar till lugn, här varvar man ner.
Bilderna får tala för sig själva. Det ligger lite Pippi Långstrump- och Villa Villekulla-stämning över Villa Unelma. Jag gjorde en intervju med paret Anni & Aarne och den publiceras i Nya Östis den 29 augusti.
Här fanns för länge sedan en lantbod, en liten affär på landet. Senare blev det ett museum för gamla förpackningar, alltså butiken såg ut som förr men allt som fanns på hyllorna var inte till salu. Sedan flyttades butiksmuseet till en annan byggnad och nu finns livestyle-affären Villi Kanala här. Några små rum är fyllda av vintagesaker.
Jag visar senare bilder från Kauppiaantalo, som är hemmet för ägarna till den här affären.
Byggnaderna ligger ute på landet, i Skinnarby som hör till Pernå och Pernå är en del av Lovisa. Den här dagen blåste det mycket över de öppna åkrarna och vidderna. Härligt väder, men det gällde att hålla i hatten om man hade en sådan 🙂
Varje pryl är försedd med en vacker liten vit prislapp och de flesta priserna är helt överkomliga.
Lite svårt att veta vad hon tänker. ”Varför har du telefonen framför ditt ansikte? Släpp in mig i stället”. Eller ”ja, det var jag som hade lämnat resterna av en mus på trappan innan ni kom. Det fattar ni väl att det var en fin gåva till er?!”
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 