Jag blir väldigt sällan arg. Borde kanske bli det oftare? Låta saker jag tycker känns som orättvisor pysa ut?

Nu har det inte känts som rätt tid att visa ilska och att gnälla över småsaker. Människor flyr från sina hem i Ukraina där bomber faller och missiler riktas mot helt oskyldiga.

Så jag har inte klagat, inte gnällt, inte tillåtit mig att visa frustration och ilska. Men den finns ju där, inom oss alla, någon gång då och då, om än inte varje dag.

Varför inte då sitta i sin bil, tänkte jag, och berättade för en god vän allt det som hade gjort mig arg den senaste tiden och i dag. Jag lät allt komma ut på en gång. PYYYYS! En sådan lättnad. Och ingen annan än väninnan hörde, allt ”skit” blev kvar inne i bilen 🤣

Och på tal om ”skit inne i bilen” fick jag höra idag att min bil är jättesmutsig. Jag svarar ”ja, jag vet det” fastän jag hellre hade haft lust att skrika ”tror du inte jag ser det, jag är inte blind!” Jag är inte heller en idiot som tvättar en bil i dessa dagar då den följande dag är täckt av lika mycket gatudamm. GRRRR!

Solen skiner, himlen är blå, vårens olika blommor har anlänt till affären där jag betedde mig sansat som vanligt. Jag sparkade inte ens på kundvagnen som någon hade lämnat som ett hinder precis där som JAG skulle ta mig fram.