Söderskär

Det är lite dan för dan

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

… och jag tror att det var ungefär så här jag kände mig som barn inför julaftonen.
Så otroligt mycket har hänt i mitt liv de två senaste åren. Mycket har varit tungt, men jag lärt mig en hel del. Bland annat att ha tålamod och att det ibland är bättre att tiga än att spontant berätta om alla förväntningar och om allt kul som ska hända.
Tyvärr har det visat sig att det i många fall är bättre att berätta om det roliga först då jag hoppat ÖVER bäcken. Annars finns risken att jag plumsar i och att andra står vid sidan om och skrattar. Vad hade DU trott om dig själv? Att du kunde hoppa? Och dessutom klara dig torrskodd över? Hahahaa.

En bild från seglatsen då vi hade förtöjt en stund i en vik intill klipporna på Söderskär.
En bild från seglatsen då vi hade förtöjt en stund i en vik intill klipporna på Söderskär.

Jag har ända sedan jag var liten varit äventyrlig. Upplevt mig som udda, ofta valt att gå min egen väg. Jag har blivit mobbad i många olika sammanhang, men vem har väl inte det? Det är väl bara det att många väljer att tiga om de upplevelserna. Dels för att de är jobbiga, dels för att man bär på en fruktan om att allt blir värre om man berättar.

I dag tror jag ändå att det är dan före dan… 🙂

Seglatsen, del 3

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Det var för övrigt väldigt skönt att vara i nyhetsskugga flera dagar. Klart att jag hade möjligheten att kolla dem via telefonen, men jag ville inte.
Då vi var på Benitas Café i Pellinge sträckte skepparen en dagstidning till mig. Det var med stor tvekan jag öppnade den, bläddrade bara fort 🙂

Sällan såg jag på klockan heller. Solen fanns ju där och visade på ett ungefär vilken tid på dygnet det var.

Klippor på Fagerö i Sibbo. Karga landskap som det här är något bland det bästa jag vet.
Klippor på Fagerö i Sibbo. Karga landskap som det här är något bland det bästa jag vet.
Utsikten från toaletten på Fagerö.
Utsikten från toaletten på Fagerö. Det var ingen rusning på ön då vi var där, vilket betydde att jag kunde sitta länge och njuta med dörren öppen 🙂
När vi lämnade Söderskär fyr blåste det bara måttligt. Ett par timmar senare bortåt 15 m/sek i byarna.
När vi lämnade Söderskär fyr blåste det bara måttligt. Ett par timmar senare bortåt 15 m/sek i byarna.

Det som också kändes fint under seglatsen var att vi ibland satt tysta länge. Aldrig kom tanken om att den andra var sur. Man måste inte gå på som en papegoja hela tiden.
Ofta fanns det så mycket att planera på morgonen, att tänka på under seglatsen, att vara koncentrerad kring … att de djupa samtalen föll sig mest naturliga till kvällen i sittbrunnen.

Full av intryck som måste sorteras

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Kom hem från seglatsen vid sextiden i kväll.
Har kört en tvättmaskin och får lov att köra två till de närmaste dagarna.
Bland annat min vinterjacka – den är full av saltstänk 🙂

Skriver fler inlägg de närmaste dagarna, ska sortera tankar och bilder först.

Himlen är oskyldigt blå... och lite vit :-)
Himlen är oskyldigt blå… och lite vit 🙂

Men ni som följt mig på Facebook vet att jag har lärt mig mycket och jag är så stolt över mig själv för att jag vågade göra det här. Att jag inte visste vad jag gav mig in på var egentligen det bästa.

Jag ska aldrig mer önska någon god medvind 🙂 Hellre tala om förliga eller goda vindar. För motvind kan vara bättre även om man tvingas kryssa.

Om jag hade vetat hur det är att segla i medvind då vindstyrkan är 15 meter i sekunden och havet förvandlas till ett gropigt skummande underlag… och dessutom insett att färden från Söderskärs fyr till Pellinge krävde 3,5 timme bergochdalbana… då hade jag kanske ställt mig tveksam.

Men nu visste jag inget.
Att segla i medvind innebär i och för sig att det för det mesta är rätt varmt, i alla fall om solen skiner. Då kan man idka så kallat bikini-race. De som seglar i motvind är däremot ofta klädda i alla plagg de äger.

Jag funderade inte mycket efter och jag var sällan rädd.
Efteråt kunde jag något tag tänka… hur klokt var det där 🙂

Och visst… då jag väl var på båten var jag där. Det fanns inte många möjligheter att komma bort om jag inte ville simma 🙂

Här är havet ännu lugnt men det blev något helt annat då vi kom ut på öppet vatten.
Här är havet ännu lugnt men det blev något helt annat då vi kom ut på öppet vatten.

Stolt är jag också för att jag vågat agera hopp-i-land-kalle. Aldrig visste jag vilken brygga väntade, hög eller låg – skulle vi in med fören först eller med sidan. Med varierande stilar och sällan skådad grace klarade jag alla gånger utan att dratta i sjön 🙂

Vi hörs i morgon!
Matrosen är trött.