sommar

Fem frågor och Flowers on Fridays

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer

Fem frågor är en utmaning som Elisamatilda är värd för.

Prästkragar hörde till sommaren på mammas fasters gård och de fanns även på en äng utanför huset.

Hur spenderade du somrarna som barn?
– Jag minns dem förstås, såsom många gör, som soliga och varma och fyllda av allehanda upptåg. Har minnen från skärgården, Tågholmen och Dunkahäll, där vi vi ofta då jag var barn. Lekstuga på hemgården, tält, olika lekar och spel, låtsasbutik med ”riktiga varor” – alltså tomma pappkartonger.

Hur spenderar du sommaren i år?
– Vill ju knappt skriva och erkänna det, men… jobb, jobb, jobb. Jag valde att bli egenföretagare 2016 så nån längre semester har jag inte. Försöker njuta då och då, av lediga kvällar, någon ledig helg. Inga resor heller, men det har mest med corona att göra.

Vad skulle du vilja göra i år men som inte går?
– Resa. Behöver inte vara långt bort, varken söderut eller till andra kontinenter. Sverige känns avlägset. Men kanske nån dag?

Vilken är favoritsysslan på sommaren?
– Att grilla korv 🙂 Men det blir sällan av då jag bor i våningshus. Att träffa vänner, äta gott ute, skåla i vin eller skumpa. Att bada om tillfälle ges, att åka runt och kolla marknader, öppna trädgårdar, hållbar shopping osv.

När brukar du ta första doppet?
– I samband med mattvätt i juli, men kunde nog göra det tidigare. Jag vågar bada fastän temperaturen är bara +12. Det brukar dock sällan bli av att jag kommer iväg från jobbet till badstränder 🙂

Och så är det Photo by Susan som håller i Flowers on Fridays!

Ros i Kungsdammens trädgård.

Skyltsöndag, den 21 juni 2020

~ Carita Liljendahl ~ 29 kommentarer

Dagens lektion i finska för dem som gillar ”kurserna” här 🙂
Italialainen = italiensk. Vegaani = vegansk. Laktoositon = utan laktos.
Resten är ju italienska och engelska 🙂
Fler skyltar och skyltare hittas hos bloggaren BP.

Det vackra vädret fortsätter och jag njuter varje minut av att ha en minisemester. Det har hänt en olycka under midsommaren, tyvärr… men jag måste inte nu ta yttersta ansvaret för att vi ska få den texten fixad.

Vi jobbar ju inte heller som vanliga redaktioner. Vi har inga anställda, inte ens jag är anställd (mitt företag säljer tjänster). Då alla som jobbar för Nya Östis är frilansare, pensionärer eller studerande kan chefen inte ge order och säga ”nu lämnar du allt du håller på med och tar hand om detta”, såsom man gör på redaktioner med anställda. Vi som ansvarar för produktionen kan bara hoppas att någon har tid och kunskap att ta sig an nyheter.
Det här är något jag ofta får förklara, då läsare som inte känner till vårt arbetssätt kanske tycker att vi är tandlösa och rädda av oss, eller långsamma.
Vi gör så gott vi kan med de resurser vi har 🙂

Home sweet home, värmen fortsätter, tomatfamiljen växer så det knakar!

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

Min bloggvän Antonia frågade hur tomatplantornas blommor ser ut. Såhär!

Tomatfamiljen tar allt mer plats, men det är helt ok 🙂 Det har gått undan i år. Inte midsommar än och blommorna kommer. Efter det så småningom tomater, om jag får pollineringen att lyckas.

Utsikten från balkongen. Sådan värme, sådan grönska.

Har mest varit hemma i dag. Onsdag är slutspurt inför torsdag då Nya Östis kommer ut. Att jag jobbar 9–10 timmar en sådan dag är inte ovanligt. Men mot slutet av veckan tar jag det åter mer piano, och jag lär mig varje dag delegera allt mer. Har en mycket bra vikarie också.

Hoppas kunna  skriva mer än bara om jobb, jobb, jobb under midsommaren 🙂

Kan det bli somrigare?

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Nej, det kan inte bli somrigare än det här. En fräsch efterrätt med bär och mascarpone. Klarblå himmel, en ljum bris från Lovisaviken, champagne och fina vänner.

Ja, vi var ett gäng ladies som inte hade kunnat träffas på några månader på grund av coronan. Nu fanns läge att sitta ute i en stor trädgård.

Värdinnan Päivi är en mästare på att duka vackert och servera som på bästa restaurang. Somliga har det där i ryggraden.
Jag är inte bra på sånt, att få allt vackert upplagt och att få allting bra tajmat.
En sådan tid hon hade lagt ner för att vi skulle trivas ❤
Det är klart att man måste gilla det man gör, då man tillreder mat och förbereder en fest, annars blir det ju bara stress och kaos.

En del av maten. Nypotatis, sallad, mozzarella med balsamico, tomat, räkor, kokt ägg, sill med mera.

Jag är tacksam för att jag har de här vännerna. Vi ses inte ofta men då vi ses har vi alltid lika trevligt.

Fem en fredag – VÄNTAN

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer
Kvällssolen har nått min balkong men den värmer inte ännu där. Jag går i väntan på vår och sommar.

Tänkte ännu i sena kvällstimmen hinna med att delta i Elisamatildas utmaning.

Vad väntade du senast på?
– Ofta väntar jag på att få svar på mejl som har med jobbet att göra. Men väntan handlar också om vårens och sommarens ankomst. En regnig dag väntar man att solen ska komma fram. Och nu väntar jag på att alla restriktioner som har med coronaviruset att göra ska släppa – men det lär dröja ett tag.

Är du den som får vänta eller blir väntad på?
– Mig behöver man absolut inte vänta på i normala fall. Jag är alltid i tid, eller fem minuter innan jag måste vara på plats. Blir jag försenad till ett möte meddelar jag den andra parten. Vill inte missbruka någon annan persons tid.

Vad gör du vid ett tomt övergångsställe när det är rött?
– Väntar tills det blir grönt.

Låter du folk gå före dig i en kö?
– Ja, om de har bara en vara eller två i handen.

Hur är ditt tålamod gällande telefonköer?
– Så där… inget vidare. Beror på vilket ärende jag måste få skött. Kostar det att vänta, då väntar jag inte länge, annars kan jag hänga på ett tag.

Sensommartankar

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer
Motljus är vackert, här på min systers gård.

Jag ser de första gula löven på ett träd nere vid gatan där jag bor. Det är tionde augusti och prognoserna utlovar sol och sommarvärme på upp till +23 grader.

Än har vi sommar kvar. Många säger ”nu är sommaren slut”, bara för att deras semester är förbi och barnen ska till skolan. Jag har inga långa, betalda semestrar och jag har inga barn heller – så jag bestämmer mig för att sommaren hänger kvar ett tag till 🙂

Igår skickade en bloggvän från Sverige en länk till Youtube med Bo Kaspers Orkester och Christel Alsos som sjöng ”Håll ut” i Skavlans show. Den sången väcker många minnen och den har gett mig styrka de senaste fem åren i olika sammanhang.

I dag ska jag med goda vänner fira just det här. Att jag har hållit ut. Sommaren 2014 kände jag mig som ett vrak. Men allt sedan dess har jag ändå på något sätt lyckats hålla ut, uthärda olika former av inre smärta, känsla av uppgivenhet och frustration.

Känslan av tillit, allt ordnar sig, det finns rättvisa i världen – den försvann aldrig.

Och kanske det bästa av allt. Jag har lärt mig, ibland den hårda vägen – godtrogen som jag är – var jag har mina riktiga vänner ❤

Den skygga Greta Garbo

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Glömde nästan tid och rum då jag besökte min syster – och bra är ju det då jag har några dagar ledigt från jobbet.

När det är så varmt som det är just nu, kring +31 grader – då orkar inte ens fåglarna flyga.

Ett fågelbad hos min syster.

Vi såg EN fågel, en flugsnappare tror vi det var, som flög på gården och besökte äppelträdet. Men så fort som min kamera med teleobjektiv kom fram försvann den skygga fågeln som jag gav namnet Greta Garbo.

Flera timmar satt jag med kameran i högsta hugg, som en tålmodig naturfotograf ska göra. Men, Greta Garbo visade sig inte en enda gång, och inte hennes släktingar heller.

Tomt var det här! Kärleksnästet duger inte?

Men skam den som ger sig. Jag tog en massa andra bilder istället. För det är inte så ofta jag får den chansen, att jag kommer bort från Lovisa city och ut på landet, ända bort till Antby 😀

De bilderna visar jag en annan gång!

Arbetsvy, del 4

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Nära havet igen. Bara personen som jag intervjuade saknas från bilden.
Honom får ni se senare.

Skeppsbromiljön i Lovisa.

I kväll ett möte, sedan troligen hemma med pusslet.
I morgon frissa, topparna måste putsas. Men annars ska jag försöka vara ledig. Det har varit intensiva veckor, men många givande diskussioner och jag ser fram emot en trevlig midsommarhelg.
I morgon har halva juni sprungit sin kos!

Händelserik dag – igen!

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Det är kul när det händer mycket i livet, och jag har ju alltid sagt att livet bär. Enda sedan det förfärliga inträffade – alltså skilsmässan som drabbade mig för över fem år sedan – har jag i mitt stilla envisa sinne tänkt, någon dag kommer solen att skina i rishögen 😀

Nu skiner den ju och levererar värme mer än vad många orkar med. De här värmeböljorna får alltid någon att sucka och stöna. Men mina tomatplantor trivs och jag likaså.

Så här såg det ut vid 19-tiden i Karlskronabulevardens park då jag cyklade hemåt från Saltbodan.

Jag tänker ofta på det där med att då någon är snäll, så upplevs det som en svaghet. Ordet snäll har blivit ett skällsord.
Men jag tycker att det finns mer att skälla på dem som inte kan tåla snälla människor och som utnyttjar dem.

Jag har alltid gått mitt egen väg och känner mig i mångt och mycket som en udda typ. Många säger att jag är stark och det kanske jag är när det verkligen behövs. Men innan jag kommit så långt att fananamma har flugit i mig, då har jag försökt ta de där försonliga och snälla vägarna.

Förmiddagen gick till textredigering och mejl. Sedan efterlängtad massage hos fina Bettan ❤

På kvällen en intervju och efter den träff med två väninnor. Sedan råkade också ett par journalistkollegor som jag känt länge dyka upp och det blev en trevlig sits på Saltbodan. Den avslutades ändå för min del redan klockan 19.

Behöver vara fit for fight i morgon igen! Arbetsglädje och stolthet för det vi håller på med finns 🙂