Nu far jag mot Nordpolen

Jag är en sådan där ganska typisk on- eller off-människa. Med det menar jag att jag ofta går in med full entusiasm för något, tills jag tröttnar. Promenadbandet var en sak. Då jag tröttnade sålde jag det och köpte ett piano i stället. Som någon kallade pulka 🙂 På det har jag inte tröttnat än. Segar mig långsamt, långsamt framåt. Målet är att kunna spela något stycke utöver ”Idas sommarvisa” i slutet av maj.

Just nu har jag biblioteksperiod. Efter att inte ha satt min fot där som privatperson under ett par år ränner jag nu där minst en eller två gånger i veckan. Lånar pianonoter och äventyrsböcker.
Efter att ha gjort fem skeppsbrott på en långseglats beger jag mig nu mot Nordpolen. Bort från slask och blask. Ska det vara så ska det vara – antingen rejäl vinter eller rejäl sommar!

Utsikt från frukostbordet

Det är svårt att fånga det vackra på bild. De frostbeklädda grenarna som gnistrar i solljuset. Försökte med olika inställningar på kameran, men gav upp efter en stund. Det som ögat ser kan inte till hundra procent fångas med den kamera jag i huvudsak använder för bloggen. Så det här får duga.

Jag är inte direkt en vän av mörker och kyla.
Men man får ta det som det är och vintern har många goda sidor, om man bara vill se dem.

I dag är det första februari. Snart är den här veckan slut och efter en hutt och en händelse är vi inne i mars.
Det går undan och plötsligt är det sommar igen!

Midsommarmums!

Vad är en sommar utan sol?
Utan glass och somriga bär?
Jag njuter i min enkla kjol
av livet just nu och här.
Vad vet jag om morgondagen?
Får jag se den? Har solen flytt?
Därför ger jag glass åt magen,
var dag är ett äventyr nytt.