I går vid midnatt tog jag mitt duntäcke och gick ut och lade mig i korgstolen på balkongen. Det var en stjärnklar natt. Jag tyckte mig se ett flygplan som långsamt vandrade över himlavalvet, eller också var det något ljusfenomen.

Där på balkongen kände jag mig både liten och stor, lycklig och vemodig. Jag hade gärna somnat där, men riktigt så bekvämt har jag inte lyckas göra det för mig ännu i mitt uterum. Den dagen kan nog ändå komma 🙂