Tillåt mig ironisera lite. Jag måste få skämta bort de dumheter som ett par, tre personer envisas med att skriva om mig. Det vill säga, de påstår att jag inte har några vänner, inget socialt liv och att jag är ensam.
Jag undrar varifrån folk får sina idéer om människor de inte känner särskilt bra? Kommentarerna säger ju mer om människan/surkarten som skriver dem, än de säger om mig.

Tyckte att Kristallina hade en så bra kommentar kring det (och många andra kloka saker skrevs också i sammanhanget). Man är väl inte ensam bara för att man är singel? Ensamhet i tvåsamheten är ju mycket värre.

Jag tycker också att den som skriver att man inte har något socialt liv om man bloggar är en riktig stofil! En person som lever i en förgången tid.

Varje dag ger jag i snitt en timme åt min blogg. Ibland blir det kanske två timmar, men inte två timmar på raken. Det beror på hur många inlägg jag skriver och hur många kommentarer jag får.

Huvudsaken är ju att jag tycker bloggandet är kul!

Men till saken. Jag har ett socialt liv, jag har massor av vänner som bryr sig och jag bryr mig om dem. I dag hade jag en väldigt givande stund med en av dem. En del riktigt djupa diskussioner och förtroenden.