tant

Gammal, glömsk eller bara en som ser bra ut?

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Det här ljuset doftar på riktigt ren tvätt, bomull. Doften är inte så stark att jag inte kan ha ljuset inne. Bilden har annars inget med kommande inlägg, tankar att göra 🙂

På Facebook såg jag ett foto och några kloka ord i dag. En man låg i en säng och tittade ut genom ett fönster där regnet vräkte ner och stormen härjade. ”Jag sitter här och lyssnar på Hans” sa han ”men jag borde ha lyssnat på Greta”.

Associationen till sagan om Hans och Greta å ena sidan, och stormen Hans och den norska (rättat 10 aug. hon är ju SVENSK), unga miljöaktivisten Greta Thunberg å andra sidan – det var ju bara SÅ slående. I alla nyheter läser vi nu och hör om bränder, översvämningar, stormar, skyfall…

Sedan också till något helt annat, även här med symbolbild från vår kyrka. Tog den i våras och till vänster på bilden syns halva min lånebil ❤ Jag var på fototour då.

Jag inspireras mycket av olika texter nu. Läser många tidningar, men har åter hittat böckernas värld. Inte minst Tove Janssons texter.

Då börjar jag fundera allt möjligt själv och tänker att min blogg kanske inte blir ett dugg mer intressant genom det, men jag ska ändå försöka skriva ner i dagboken vad jag tänker och sedan överföra en del hit. Allt från tankar till ordlekar 😀

”Jag är en gammal tant som ska tvätta glasögonen. Jag ser ju knappt ut genom dem. Jag stiger upp från stolen, men på väg bort från datorn har jag redan glömt vad jag skulle göra. Jag gör annat i stället. När jag återvänder till datorn inser jag att äh, jag glömde putsa glasögonen. Nytt försök, ny glömska. Efter en timme minns jag vad jag skulle göra och upprepar högt för mig själv DU SKA PUTSA GLASÖGONEN, tills det är gjort”

Sedan ser jag bra ut (= är vacker), och ser även bra ut genom ögonglasen 😀

I dag har jag också skrivit ett litet nödrop eller något slag av undran i min dagbok.
”Hmm, undrar om någon efterlevande kan läsa min handstil… börjar den bli gräslig?”

Och lite senare skriver jag ”Jag tycker att det är fredag idag, men det är torsdag”.

Finns det anledning till oro? Jag börjar bli gammal och glömsk och jag har skrivit ett alldeles för långt blogginlägg! 🤣

Den vigulanta tanten

~ Carita Liljendahl ~ 36 kommentarer

Först måste jag kanske förklara ordet vigulant, vet inte om alla läsare i Sverige förstår vad jag menar annars. Det betyder helt enkelt att man är vig, åtminstone lite rörlig i lederna trots att man är 50+.

Sedan måste jag förklara bildvalet. Jag hade inte mod nog att fotografera den bil som hade parkerat intill min så att jag inte kom in i den från förarsidan. Därför valde jag att fotografera en del av en artikel i tidningen Året Runt som kom på posten i dag.

Bilden får duga som illustration för mina vida tankar.
Bilden får duga som illustration för mina vida tankar.

Det som hände i dag var att jag blev tvungen att gå in i bilen via högra framdörren. Föraren som hade parkerat till vänster om min bil hade nämligen kommit så nära att inte den smalaste av smala människor hade kunnat gå in via förardörren. På P-platsen fanns inga P-rutor, men den som parkerade intill mig kom EFTER mig till platsen och måste ha vetat i vilket trångmål jag försattes…

Men skam den som ger sig. Jag tänkte att det antagligen finns någon som iakttar mig från ett fönster. Någon som skrattar för sig själv, ser det som en gratis teaterföreställning då tanten ska in i bilen och prångla sig över växelspaken. Hahahaa… kanske hon sätter sig på den i misstag… hahahaa… och har NÅT kul den här veckan.

Jag fastnade inte på spaken men fick nog kramp i låret innan jag var på plats bakom ratten. Vilket jag dock inte med en enda min visade.
SÅ mycket av tonårstjejens fananamma fanns det i mig, så pass vigulant var jag, att jag kom bort från P-platsen. Och jag knyckte lite på nacken. Hoppades att den som hade gjort det omöjligt för mig att komma in i bilen såg hur jag klarade situationen, att den var just a piece of cake för mig.

Förklädd talangscout på LIK-match

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Till vardags är jag journalist och författare och ibland kiosktant. Men jag har också många andra strängar på min lyra. I går var jag talangscout på Liljendal IK:s match. Förklädd sådan förstås. Satt i Östra Nylands bil och såg ut som en vanlig tant – ha ha haaa, jag lurade alla!
En gång gick jag ut ur bilen och bort till ett skyddat buskage i enda ändan av P-platsen. Alla trodde förstås att tanten skulle kissa. Men där satt jag med min sändare och skickade hemliga uppgifter om spelarna till de stora klubbarna i Europa.
Jag hade också planerat ropa Heja LIK ha gott humör – det är det som susen gör! Men det där med lik i dessa oroliga tider kändes inte riktigt rätt.

Härliga gamla gummor!

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Dom här gamla gummorna, som illustratören och konstnären Inge Löök från Lovisa blivit vida känd för, är bara FÖR härliga.
Snart är det dags för en del av våra svenska släktingar att packa ihop för sommaren och vad passar då bättre än att ge dem ett sådant här kort. På baksidan finns ett litet presentkort till vår kiosk.
Inge Lööks gummor hittar på allt möjligt roligt. Eller förvandlar en tråkig vardagssyssla till något spännande och roligt.
En sådan här fördomsfri, frodig, fräck och fröjdefull tant vill jag bli när jag blir stor!

Mer om Inges härliga vykortsmotiv hittar du här.

Tanten är frisk så länge hon leker

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Det bor ett barn i oss alla. Släpp fram det barnet.
Barnen är friska så länge de leker, sa man åtminstone nån gång förr.
Jag skulle gärna mynta uttrycket Tanten är frisk så länge hon leker Att säga Farbrorn är… och så vidare, det går också bra.
Ni kanske undrar varför jag ser mer rädd än Rambo ut på bilden. Jo – jag är koncentrerad. Det gällde att sikta rätt så att vattnet inte landade på någon kioskgäst. I värsta fall hade han eller hon varit en humorlös varelse som aldrig hade återvänt.
Det här är en häftig leksak kan jag lova. Vattenstrålen skjuter i väg hårt och med precision, i bästa fall nästan tio meter.
Förresten är det här en kvarglömd och på stranden upphittad leksak. Som kanske saknas av något barn… eller av någon vuxen.