Lärde mig nytt i dag, om vett och etikett

Arbetsvyn i dag, då jag var med på ett möte via Teams. Inte med mörk skärm förstås men här vid soffbordet brukar jag sitta.

Jag tror att jag lärde mig något nytt idag. Vi var två personer som delade skärm på mötet och två gånger brast vi ut i skratt för oss själva. Mikrofonen var avstängd, men kameran var på. Så alla andra som deltog i mötet såg ju att vi fnissade.

Så här efteråt kan jag tänka att det kanske var ett etikettsbrott. De andra kan ju inte veta vad vi skrattar åt. Kanske någon rentav trodde att vi skrattade åt någon annan mötesdeltagare 😱

Första gången vi inte kunde hålla oss för skratt var vi som två små barn med prutthumor 😂 Det blev tal om ett medel som ges åt kor för att de inte ska rapa och släppa ut metangaser. Vi började tänka på kornas och människors och andra varelsers ”utsläpp” av olika slag, och brast då ut i fniss. Det är alltså farligt att ha en kompis i samma rum, med på samma möte. I synnerhet då man råkar ha samma humor.

Andra gången vi skrattade var då vi såg bilden av oss själva på skärmen. Jag hade valt så kallad blurrad bakgrund och ibland blev vi själva blurrade och förvrängda.

Men jag tänker mig nog för nästa gång då det är ett möte via en plattform på nätet. Det är så mycket som kan missförstås. De andra deltagarna kan ju inte veta vad man fnissar åt.

Extra tacksam nu för att få jobba hemifrån

Att vakna till den här synen stressar inte nu då jag inte har en bil som ständigt måste putsas och flyttas. Och extra tacksam är jag för att inte behöva bege mig ut i trafiken. Det var ett rejält snöoväder i dag.

Skulle ha en utbildningssession här hemma hos mig, men vi beslöt att ta den på distans. Teams funkar helt förträffligt! Och varför bege sig ut på vägarna och köra tio mil när det går att göra samma sak så att vi sitter hemma och ser varandra via datorskärmen. Vi sparar tid och även miljö.

Men visst ska vi träffas IRL också, det är viktigt. Det ska ändå göras då som det är ändamålsenligt och fiffigt.

I dag är jag tacksam för mycket annat också. Jag har vågat börja lita på att saker och ting ordnar sig, och att det alltid räcker med att var och en gör sitt bästa. Förlåtelse, förståelse och empati har varit och är viktiga ord för mig.

Jag är ganska snabb och bra på att hjälpa andra. Sämre på att begära om hjälp själv, till exempel i jobbet. Jag försöker alltid fixa allt så att det går smidigt (=göra själv går fortast), och jag är mån om att alla ska må bra.

Men jag har också börjat inse att jag inte varje dag behöver vara en Superwoman 🙂

Snöbloggen

Jag får väl döpa om min blogg till Snöbloggen. För det är vad mina inlägg ofta nu handlar om. Redan i dag funderar jag hur jag ska göra imorgon eftersom det utlovats ytterligare 30 centimeter utöver den 5-10 cm som föll natten mot idag. Har varit lite olika på olika ställen i trakten, men snö har de flesta som bor i trakten av Lovisa fått mer än nog.

Om snöfallet börjar imorgon kring klockan 13–14 gäller det att komma ut före det och få igång bilen, putsa bort snön som finns på den nu, köra fordonet varmt och parkera det på en ny plats så att snöröjarna kommer åt att putsa gatan där jag stått.

Många har här på min blogg undrat varför jag inte bara låter bilen stå. Det tycker jag skulle vara fräckt mot snöröjarna och inte muntert för mig heller att efter två veckor har en meter snö på bilen och stora vallar av isig snö runtom den. Då får jag nog vänta till april innan jag nästa gång kan köra iväg 😱🤣

Dagen har gått i mötenas tecken. Telefonmöte om en kommande läsarenkät och efter det möte med två andra från redaktionsledningen, på Teams. Kilometerlistor, fakturor, arvodesräkning och sedan med syrran till butiken för att veckohandla åt mor, ta in ved till henne, putsa en del av gården fri från snö. Till vilken nytta? Det kommer mer imorgon. Jodå, men putsas inget nu och dagligen kommer vi snart inte längre fram här i vår lilla stad.

Det är vackert med vit snö. Snön hör vintermånaden januari till. Så sägs det och skrivs det också 😄
Visst 🙄 Men somliga får för mycket av den 🌨 och andra får ingen alls.

Ikväll är jag ändå tacksam för att få koppla av tillsammans med två väninnor. Hemma hos, med lite gott att äta och dricka.

Glad måndag, 12-04-2021

Ett glatt och gott minne från förra veckan, då jag fick morotskaka av min syster. Den smalt i munnen, mumsfilibabba!

Den här dagen har gått fort som vanligt. Har ändå hunnit skriva två artiklar och finslipa ledaren. Satt på en presskonferens via Teams på förmiddagen och måste säga att det är hur bekvämt som helst. Jag som inte har bil är tacksam för denna möjlighet och naturen tackar också då vi inte alla kör långa sträckor med bil. Digitala möten sparar tid och man ser ju dem man har möten med om man så vill, alltså om man har kameran på 🙂