teckning

Sista natten på snart gamla adressen

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Snart lyfter jag och flyger i väg. Den här teckningen, som jag målat med krita själv, hittade jag nyss när jag röjde bland de sista prylarna. Den känns symbolisk, men jag tänker inte spara den. Man kan alltid måla nya.

Den där kursen gick jag ju på hösten 2014, våren 2015. En gång gick jag dit med helt röda, av gråt svullna ögon. Men på något sätt funkade kursen som terapi, och jag fick nya vänner där.

Åker jag iväg med en taliban? 😀

Jag ville måla något som visade hur jag så småningom skulle lyfta i livet igen. Såg mig själv där med någon annan, trevlig person. Men sedan blev typen till vänster lik en taliban med turban 😀 Å andra sidan, det finns säkert snälla talibaner också.

Mina teckningar blir ju alltid väldigt naiva. Jag försökte måla gräs, hav och himmel 🙂 Men på något sätt gillar jag symboliken i dag, och regnbågens alla färger i ballongen.

I morgon kommer flyttgubbarna klockan 10. Jag har lite att pula med ännu innan i kväll… så so long! I morgon kväll KANSKE jag skriver något från nya adressen 🙂

Trippeltrevlig måndag!

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

I morse var jag lite nere… finns så många frågetecken kring framtiden.
Men så tog jag ett snack med kraften jag tror på.
Det är bara att ge sig. Man kan inte klara allt själv och man måste inte orka ensam med allt.

När jag öppnade Hufvudstadsbladet fick jag första glada överraskningen. Tidningen har hakat på mitt tema med Glad måndag! 🙂

Helt säker på att Hbl fått idén från min blogg är jag nu ändå inte... :-)
Helt säker på att Hbl fått idén från min blogg är jag nu ändå inte… 🙂

Lunchpausen blev också varm och fin! Min vän Dimi och jag toppade den med kaffe och kaka.

Kladdkaka med LITE vispgrädde, och äppelkaka där bakom.
Kladdkaka med LITE vispgrädde, och äppelkaka där bakom.
En teckning av Dimi.
En teckning av Dimi. Tack för den ❤

Berättelsen bakom den här teckningen som jag fick av Dimi är också otroligt fin och symbolisk. Då kristna i Bulgarien inte kunde fick tala öppet om sin tro använde de sig av symboler.

Moses stentavla blommar.
Moses stentavla blommar.

Under dagens lopp fick jag två samtal som gjorde mig hoppfull.

När jag kom hem såg jag att min krukväxt Moses stentavla blommor.
Blev slutligen en fin dag med många symboliska drag.

 

Vacker vägg, del 36

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer
Konstverk av Hanna Olá.
Konstverk av Hanna Olá.

Att någon kan teckna så här verklighetstroget är för mig helt ofattbart. Teckningen har gjorts av Hanna Olá. Hon var vår lärare på konstkursen vid medborgarinstitutet som jag gick på för ett år sedan.

Den här tavlan är stor, uppskattningsvis cirka två meter bred och över en meter hög. Den finns hos en familj i Helsingfors, mina vänner som jag besökte för en vecka sedan.

Del 35 i min väggserie.

Sann konstterapi

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer

Nu vet jag att konsten fungerar som terapi.
Kände mig deppad och hade noll inspiration för konstkursen.
Men vännen jag börjat gå kursen med fick mig övertalad.

Favortifärgen svart.
Favortifärgen svart.

Ser kanske ur psykologisk synvinkel inte så bra ut. Deppad människa målar sin syn på världen?

Tryckteknik.
Tryckteknik.

Kom sedan på att jag skulle testa en tryckteknik. Jag hade ingen lärobok att utgå från, frågade ingen om råd. Tänkte bara att gult på svart blir bra. Lite vitt blandade jag i det gula och lite målningsmedium (förändrar färgens egenskaper, kan förlänga torktiden, öka transparensen eller göra färgen blankare – källa).

Sommarbukett.
Sommarbukett.

När sedan en annan kurskamrat gav mig sina överblivna färger som låg på ett fat av papp visste jag plötsligt vad jag skulle göra. Jag hade precis målat en knallgul botten och tänkt föra över något mönster i svart på den. Men i stället använde jag hennes färger och åter en gång min tryckteknik. Inget slängdes bort, allt togs till vara.

Just for fun.
Just for fun.

Och sedan fortsatte jag av bara farten, just for fun.
Alla de här tre konstverken är inte riktigt färdiga än. Ska stilisera dem nästa vecka.

Egentligen hade jag börjat kursen med att måla en bild av en vit muminfigur på blå botten. Verket skulle heta ”Why didn´t I create Moomin”. Teckningen blev naiv och jag tyckte Mumintrollet sa till mig att jag ska sluta försöka rita något realistiskt.
– Kludda, sa figuren. Det är du bättre på.
Tänkte sedan slänga Mumin i skräpkorgen innan jag gick hem. Men ytterligare en kurskamrat räddade honom i sista stund och bad mig signera teckningen 🙂

Så glad jag blev av kvällens konstkurs! Konst funkar verkligen som terapi!

Dagens finaste gåvor

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Tack för värmeljusen, skriver pojken.
Tack för värmeljusen, skriver pojken.

Gissa om jag blev rörd då jag fick den här teckningen? Killen som jag hade samlat tomma värmeljushållare åt, för att hans skola samlar sådana och är med i en tävling, hade frågat sin mamma vad tycker den där tanten om. Hans mamma hade svarat att hon tror att tanten gillar blommor. Och då hade killen knåpat ihop den här teckningen.

Hans lillasyster ville också vara med på ett hörn så hon ritade hus och solar och människor på sin teckning.

Hela dagen har teckningarna glatt mig. För mig som inte har några egna barn som överöser mig med teckningar blev de här bilderna dagens finaste skatter.

Och en sak till! Uppe i högra hörnet hade killen klistrat en liten bild med texten Great job! Hans mamma säger att han inte kan engelska och därmed inte visste hur rätt perfekt allting blev med den lilla knorren 🙂