terapi

Sista natten på snart gamla adressen

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Snart lyfter jag och flyger i väg. Den här teckningen, som jag målat med krita själv, hittade jag nyss när jag röjde bland de sista prylarna. Den känns symbolisk, men jag tänker inte spara den. Man kan alltid måla nya.

Den där kursen gick jag ju på hösten 2014, våren 2015. En gång gick jag dit med helt röda, av gråt svullna ögon. Men på något sätt funkade kursen som terapi, och jag fick nya vänner där.

Åker jag iväg med en taliban? 😀

Jag ville måla något som visade hur jag så småningom skulle lyfta i livet igen. Såg mig själv där med någon annan, trevlig person. Men sedan blev typen till vänster lik en taliban med turban 😀 Å andra sidan, det finns säkert snälla talibaner också.

Mina teckningar blir ju alltid väldigt naiva. Jag försökte måla gräs, hav och himmel 🙂 Men på något sätt gillar jag symboliken i dag, och regnbågens alla färger i ballongen.

I morgon kommer flyttgubbarna klockan 10. Jag har lite att pula med ännu innan i kväll… så so long! I morgon kväll KANSKE jag skriver något från nya adressen 🙂

Det är den här tiden på året..

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Kalla morgnar.
Kalla morgnar.

… och fastän man VET att bilfönstren måste skrapas och att det krävs minst tio minuter mer innan man kommer i väg, så blir man likt förbenat försenad den första dagen det sker. Tills man förstår att man behöver tio minuter mer för rutinerna på morgonen 🙂

I dag hade jag min sista terapisits. Jag började gå där i maj för snart ett och ett halvt år sedan. Den första tiden gick vi ibland tillsammans med ex-maken och jag är väldigt tacksam för att han gav sin tid till det här, fastän det inte handlade om att hitta tillbaka till varandra. Terapin gav oss något på varsitt håll, och när jag i dag kramade terapeuten tackade hon också för att hon fått lära känna oss och vara med på den här resan.

I maj 2014 hade jag knappast trott att jag med ett brett leende på läpparna skulle lämna hälsovårdscentralen ett och ett halvt år senare. Men det gjorde jag. Och även om resan många gånger var tung och fylld av både tårar och obesvarade frågor vet jag med facit på hand att jag inte skulle stå där jag står i dag, om jag inte sommaren 2014 hade förstått att jag behöver hjälp för att ta mig genom den livskris som skilsmässan utlöste.

Därför säger jag till alla som av olika anledningar mår dåligt. Krisen må handla om vad som helst, men sök hjälp – sådan finns att få.

SommarlovsBILDER

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

Väljer att kalla semestern sommarlov. Det låter roligare 🙂

Så här började dagen i dag,  men frukost ute i det gröna. Sol och en svalkande bris. Jag hör till dem som tycker vädret är perfekt – alltid, om man tar det som det är!

Inte illa att ha den här utsikten då frukosten avnjuts i lugn och ro.
Inte illa att ha den här utsikten då frukosten avnjuts i lugn och ro.
I går grillade vi på engångsgrill för att det är enklast så. Väldigt lite att städa bort. Här ligger korvarna och svalnar i väntan på att åka ner i våra magar.
I går grillade vi på engångsgrill för att det är enklast så. Väldigt lite att städa bort. Här ligger korvarna och svalnar i väntan på att åka ner i våra magar.

Bilderna kommer lite i ”fel ordning” – från i dag mot gårdagens kväll, eftermiddag och dag 🙂

Jag klippte gräsmattan för hand och FasterAster krattade.
Jag klippte gräsmattan för hand och FasterAster krattade.

Det var underbart med vardagsmotion, att känna i hela kroppen att man hade arbetat nästan två timmar. Inga myggor och andra flygfän eftersom det blåste, ingen stekande hetta. Perfekt gräsklippningsväder!

I samband med S-Markets 10-års fest träffade vi det här trevliga ekipaget.
I samband med S-Markets 10-års fest träffade vi det här trevliga ekipaget.

Nu har jag varit hemma och vattnat blommorna på balkongen och tagit bort posten från hallmattan. Hade också en terapitimme. Det var minst sex veckor sedan jag var där förra gången och nu blir det över två månader tills jag går nästa gång. Men jag är tacksam för att jag får gå där och prata om mina känslor. Varje gång får jag nya insikter om mig själv och om andra.
Och framförallt, jag inser vilka enorma framsteg jag gjort sedan första maj i fjol då mitt liv slogs i spillror och då jag trodde jag inget var värd.

Hej svej, nu drar jag åter ner till stugan!

 

 

Hakan upp och blicken framåt

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Omväxlande väder vi har. Morgonen var solig och fin, vinden ljum.
Fåglarna nästan skriker ut sin glädje 🙂
Terapisitsen var fin – jag går bara var femte vecka nu, men märker att den ger mig precis den styrka och de verktyg som behövs.

När jag kom hem från jobbet och ett möte i Borgå öste regnet ner. Plötsligt hade det ”blivit höst igen” 🙂

Hemma på hallgolvet låg månadens nummer av ”Unelmien talo ja koti”. Som gjord att gotta ner sig i en kulen kväll som denna.

Och i tankarna är jag redan i Amsterdam ❤
Nu är det åter hakan upp och blicken framåt som gäller.

Tidning

Dagens skratt och gråt

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer
Partiets symbol nyckelpigan.
Partiets symbol nyckelpigan.

En vän som besökte marknaden på torget i dag fick den här chokladkyssen från Svenska folkpartiets tält. Min första tanke var ”vem har suttit och klistrat de där nyckelpigorna på kyssarna”? Och sedan ”hur tänker man efter att man suttit och pillat med femhundraåttioåtta nyckelpigor”?
”Grrr … jag vill aldrig i mitt liv se en nyckelpiga mer, åt fanders med hela partiet!” 😀

Dagens andra skratt fick jag då min vän Mona som jobbar på R-kiosken ringde och frågade varför jag skickat ett meddelande på finska till kiosken där jag ber dem ringa mig före halv två.
Hahahaa! Jag hade fått fel telefonnummer av finska skolans kanslist och trodde jag hade bett en lärare ringa till mig.
Allt möjligt sysslar dom förvisso med i R-kiosken i dag. Där får man ut paket och pass och där kan man köpa det mesta man behöver. Men att dom hade tagit över utbildningssektorns ansvar var nytt för mig 😀

Ja, och så tar vi dagens gråt till sist. Hade skrivit ett tackbrev till min ex-make. Faktiskt kommit på femton saker att tacka honom för. Att läsa upp dem högt i terapin var jobbigt men jag är glad för att jag gjorde det ändå. Att jag inte bara helt stum gav papperet till honom.
Nu fick jag åter en punkt satt i den långa sorgeprocess som en skilsmässa innebär.

Tårarna rann, jag snörvlade och snöt mig, stapplade på orden, läste och grät, grät och läste… men jag klarade mig genom hela listan och jag förstår att det jag gjorde var något viktigt – en stor del av det som allt handlar om. Att förlåta, att kunna se något bra i det som hände och att kunna gå vidare i livet.

Vacker vägg, del 16

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Det är ett halvt år sedan jag gjorde senaste inlägget i serien av  vackra väggar.
Tiden har rusat. Energin har gått till nya jobbet, till terapi för att klara skilsmässan efter 17 års samvaro, till kära hobbyn som innebandy och konstkurs… ja, till att möjligt.

Men nu tror jag det åter är dags för mig att söka upp vackra väggar och fina fönster.

Del 15 i serien hittas HÄR.

Finns alldeles bakom knuten till mitt jobb.
Finns alldeles bakom hörnet till mitt jobb.

Här går det undan… (fröprojekt del 5)

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
Nu har två skott kommit upp.
Nu har två skott kommit upp.

I söndags skrev jag det här inlägget.

Efter det har växten till höger vuxit två centimeter, och inte nog med det – en ny med brun topp har kommit upp 🙂

Alstret från kvällens konstkurs ser i sin tur ut så här, eller det är en detaljstudie.

Häst eller zebra eller något annat?
Häst eller zebra eller något annat?

Jag var lite ledsen när jag kom till kursen. Hade inte gått på terapi på tre veckor och när det i dag äntligen var dags fanns det många känslor som skulle ut.
Och mina känslor går sällan att styra. Jag hade tänkt att jag inte skulle gråta, för att gå till kursen med svullet ansikte och små grisögon tilltalade mig inte.
Men att hejda tårarna var lönlöst.

På kursen glömmer jag ändå fort alla sorger och i dag skulle jag teckna samt måla något konkret, något realistiskt. Jag ville visa för mig själv att jag kan göra annat än abstrakt kludd.

Efter en halvtimme såg jag att det inte kommer att bli en stilren svartvit zebra. Så jag gjorde som så många gånger förr. Målade över allt.
Men djuret envisades med att synas under det gråsvarta.
Och då lät jag det komma fram så här 🙂

Jag längtar…

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer
Inspireras av bilder i veckotidningar.
Inspireras av bilder i veckotidningar.

… efter att få börja inreda. Eller egentligen, ja – efter att äntligen få flytta till en bostad som är bara min.

Jag kommer inte att ha bråttom att ställa i ordning rummen. Först vill jag att renoveringen är helt slutförd innan jag sätter minsta strå i kors för att börja göra fint omkring mig. Och innan de nya fönstren är på plats ställer jag inte möblerna där jag vill ha dem heller, för då måste jag bara flytta dem efter någon dag.

När jag såg bilderna av blommorna i veckotidningen tänkte jag på min balkong. Det finns belysning där. Den är inte inglasad men jag har förväntningar på att kunna göra den till en trevlig uteplats ännu i höst.

Jag var på terapi i dag och de pratstunderna ger mig otroligt mycket.
Jag insåg själv från första början att jag inte klarar den här livskrisen utan utomstående hjälp.
Men det lär vara en styrka jag besitter, vilket jag inte alls förstod i maj då krisen var som mest akut – att jag faktiskt själv sökte hjälp, arrangerade alla möten med terapeuter och bokade in samtalstider med allt från församlingsaktiva till proffs på vårdcentralen.

Och vi har talat mycket om det … hur alla skulle behöva tala ut om sina kriser.
Alla har vi något som vi inte bearbetat i våra liv. Och väljer vi att aldrig fejsa de här svårigheterna, om vi biter ihop, är tysta, inte delar det svåra med någon – då kan vi i och för sig klara kriserna och komma vidare.

Men vi kommer inte undan dem. På något sätt gör de sig påminda senare i livet, om vi inte gått GENOM allt.

Så det är därför jag skriver om mina känslor här på bloggen.
Alla har vi våra sätt att hantera sorger i våra liv. Det här är mitt sätt.

Och som jag sagt förr – om någon inte gillar vad jag skriver så måste ni ju inte läsa bloggen heller.

 

Hej då kiosken!

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer
Det är lite tomt på disken nu då bara en dag återstår av kiosksäsongen 2014.
Det är lite tomt på disken nu då bara en dag återstår av kiosksäsongen 2014.

Jag tog inte adjö av kiosken ännu i dag, för i morgon ska jag också jobba där en timme eller två.

Men ”hej då kiosken” är vad vi alltid sagt då vi stängt dörren för kvällen. Och så har vi förstås tillagt ”vi ses i morgon”.

Femton fina somrar har vi haft här med maken. Oj, så många härliga kunder vi träffat och lärt känna genom åren.

Den här sextonde sommaren 2014 blev lite annorlunda än jag tänkte mig att den skulle bli då vi tidigare i våras beslöt oss för att ta hand om den tillsammans. Då visste jag ju inte att min man hade träffat en annan kvinna.

Vi har ändå jobbat här både tillsammans och var och en för sig. Det har gått hyfsat med tanke på omständigheterna.

Vem som tar hand om kiosken nästa sommar återstår att se. Varje år ska ansökan lämnas in separat, vi har inte haft någon förkörsrätt som företagare.

Det var för övrigt skönt att åter sitta på terapi efter tre veckors paus i dag. Och terapeuten tyckte jag hade gjort framsteg. Samt att jag varit fantastisk som orkat sälja saker på loppmarknad och som ensam jobbar med att packa flyttlådorna.
Vi hurrar alltså för det 🙂

 

Inte så mycket nytt nu

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Vet inte riktigt vad jag ska rapportera om i dag. Händer inte mycket nytt under solen.

Mina dagar går då jag packar lådor, sorterar saker, bär ut en del till sophanteringen, annat till bilen för vidarefrakt.

Jag handlade i affären, lite bröd och smör och ostar. En flaska Mr Muscle som jag hoppar rensar avloppet i badrummet.

Eftersom de första grejerna åker i väg till nya bostaden på måndag ser jag över vad jag kan släppa ifrån mig och vad jag ännu behöver under resten av augusti då jag bor kvar på åsen.

Bland annat kom jag på att jag kan packa ner vinterskor och kläder – dem lär jag inte behöva i brådrasket 🙂 Eller vem vet, om det efter värmeböljan kommer snö, för sådan fick vi ju 17:e juni…

Kommer att ha dubbla utgifter tack vare två bostäder och flytten kostar ju också. Men jag har räknat med allt och ska klara det.

Porslinsblomman blommar vanligtvis från slutet av april till slutet av augusti.
Porslinsblomman blommar vanligtvis från slutet av april till slutet av augusti.

Jag har massor av krukväxter och alla är mig lika kära. Dem kan jag ju inte låta flytta iväg redan nu, för då måste jag åka in till stan och vattna dem flera gånger i veckan.

Den här dagen har jag också gråtit. Mest handlar det ju om svikna löften. Många frågor snurrar i skallen, men de kanske aldrig får svar.

Lyckligtvis fortsätter terapin i morgon efter tre veckors paus på grund av semestrar.
Lite konstigt att människor i kris måste vänta – känslorna tar ju minsann inte någon semester.