Jag längtar…

Inspireras av bilder i veckotidningar.
Inspireras av bilder i veckotidningar.

… efter att få börja inreda. Eller egentligen, ja – efter att äntligen få flytta till en bostad som är bara min.

Jag kommer inte att ha bråttom att ställa i ordning rummen. Först vill jag att renoveringen är helt slutförd innan jag sätter minsta strå i kors för att börja göra fint omkring mig. Och innan de nya fönstren är på plats ställer jag inte möblerna där jag vill ha dem heller, för då måste jag bara flytta dem efter någon dag.

När jag såg bilderna av blommorna i veckotidningen tänkte jag på min balkong. Det finns belysning där. Den är inte inglasad men jag har förväntningar på att kunna göra den till en trevlig uteplats ännu i höst.

Jag var på terapi i dag och de pratstunderna ger mig otroligt mycket.
Jag insåg själv från första början att jag inte klarar den här livskrisen utan utomstående hjälp.
Men det lär vara en styrka jag besitter, vilket jag inte alls förstod i maj då krisen var som mest akut – att jag faktiskt själv sökte hjälp, arrangerade alla möten med terapeuter och bokade in samtalstider med allt från församlingsaktiva till proffs på vårdcentralen.

Och vi har talat mycket om det … hur alla skulle behöva tala ut om sina kriser.
Alla har vi något som vi inte bearbetat i våra liv. Och väljer vi att aldrig fejsa de här svårigheterna, om vi biter ihop, är tysta, inte delar det svåra med någon – då kan vi i och för sig klara kriserna och komma vidare.

Men vi kommer inte undan dem. På något sätt gör de sig påminda senare i livet, om vi inte gått GENOM allt.

Så det är därför jag skriver om mina känslor här på bloggen.
Alla har vi våra sätt att hantera sorger i våra liv. Det här är mitt sätt.

Och som jag sagt förr – om någon inte gillar vad jag skriver så måste ni ju inte läsa bloggen heller.

 

22 reaktioner på ”Jag längtar…

  1. Balkongen är den bästa delen av en lägenhet tycker jag – speciellt under sommaren. Å den ska absolut inte vara inglasad, meningen är ju att man kan njuta av ”friheten” på en balkong. Det är många som använder balkongen som ett extra rum, men på våra breddgrader är det ändå för kallt för att sitta ute under vintern.
    Balkong = himmelriket. P g a kallare väder har jag saknat sitta där under en hel vecka nu – både för att inta frukost eller läsa en bok på kvällarna.

    1. Kanske man kan sitta där på vintern ändå? Om man skaffar en varm pläd, eller en renskinnsfäll eller nåt liknande. Och så kan man värma sig med glögg 🙂
      Positive thinking!

  2. Så klokt du skriver! Man måste gå igenom sina kriser för annars dyker de upp vid ett annat tillfälle i livet och man förstår inte varför!
    Förstår att du ser fram emot ett eget boende och inredningstankar är bra terapi för själen!
    Ha det gott!
    kram M.E

    1. Vet inte varifrån jag fått styrkan. Jag har varit ofattbart svag också, krälat i självömkan.
      Men på något sätt tror jag var och en av oss innerst inne vet vad som är rätt och vad som är fel.
      Och att om man inte tar sig genom ”skiten” kommer det svåra ikapp en förr eller senare.
      Kramar ❤

  3. Älskar min nya balkong! Den förra var exakt likadan, men min man hade monterat infravärme. Således kunde vi sitta längre ute. Men det drar ström. Jag har inget sådant nu.
    Jag saknar mornarna, förmiddagarna ända till kl två, då jag kunde sitta därute och lapa sol.
    Men vi ska väl få lite sensommar?
    Tack och lov att det finns proffs som hjälper en lösa knutarna, för de måste loss!
    Fredagskram ❤

  4. Å, vad det låter kul med lägenheten. Det där kommer att bli jättebra, Carita! Längtan av det där slaget är jättetrevligt

    Och det är starkt av dig att berätta, och även starkt av dig att se att de mått och steg du tagit kommit ur en inre styrka, vare sig du insett det med terapins hjälp eller genom egna insikter.

    Önskar dig en trevlig helg!
    Kram

    1. Ibland känner jag mig urstark.
      Ibland gråter jag floder.
      I början av krisen låg jag på golvet i en hög och trodde jag aldrig skulle stiga upp igen.
      Men det oaktat har jag vaknat till nya dagar, sedan första maj, över hundra gånger.
      Kram ❤

      1. Så är det, vännen! Det där är en styrka som bara den som haft ont i själen kan förstå!
        ”Det är inte svårt att vara stark, om man inte är svag …”
        Kram

  5. Säkert skulle jag ha en hel del att lösa upp.. Men när jag gick till en och började gräva i skiten mådde jag bara sämre och sämre av det och till slut orkade jag inte gå igenom mina sorger.
    Jag avbröt. Och aldrig tog upp det igen.
    Blir roligt att se hur du får till lägenheten. 🙂

    1. Ja, jag tror att vi alla har olika behov. Våra sorger ser olika ut. Vi orkar eller orkar inte ta itu med dem.
      Var och en gör hur han eller hon anser det vara bäst för en själv och mer än så kan man inte ju begära av någon.
      Tack för att du följer min blogg och kommenterar så mycket. Kram ❤

  6. Du går från vishet till ännu mera vishet.
    Du är en fantastisk kvinna

    Natti, natti o en stor kram om du vill ha

    1. Tack för dina ord – jag vet att det jag känner och det jag skriver är rätt – och jag vågar dela med mig av det för att jag vet att många andra känner lika, har sina svårigheter att tampas med.
      Och kramen tar jag självklart emot ❤

    1. Oj vad roligt att höra från dig! Saknar din blogg men förstår också att du nu prioriterar annat. Väntar på din kollektion! När får man börja beställa? Skickar ni ljusen också till Finland?
      Kramar!

  7. det är därför de finns, psykologerna m.fl för att man skall tala med dem då livet krisar till sig. Det hjälper att dela med sig av bördorna med någon som är helt neutral. Fördomar som att bara ”tokiga” mänskor behöver terapi skall man inte bryr sig om. Lycka till Carita.

    1. Nä, det är ju bara fördomar det där med ”tokiga människor”. I dag vågar många säga att de går i terapi, förr var det annorlunda, och inte fanns det krishjälp då heller om det hände något svårt inom familjer – t.ex. trafikolycka, självmord, drunkning etc.
      Nog ska väl allt ordna sig så småningom, tiden läker de flesta såren.

  8. Det är en fröjd att få läsa om hur du aktivt orkar ta itu med din kris och lyckas förmedla det till oss andra. Jag gläds med dig och är helt övertygad om att du blir starkare än någonsin även om jag så klart önskat att du aldrig behövt vara med om detta.

    Alldeles nyss har jag sökt hjälp för en annan slags sorg i min närhet och anar att det kommer att bli till stor hjälp. Känner mig inte längre lika ensam och håller med en väninna som brukar säga att ”mycket kan man säga om USA men var och varannan går i terapi och det borde vi alla göra”.

    1. Precis så tycker jag också, alla borde någon gång i livet gå i terapi. Vi bär olika saker i vår ryggsäck och en del av bördan kunde vi kasta bort, men ofta behöver vi hjälp för att förstå vad som är bra och vad som kan slängas. Det som inte bearbetas kommer tillbaka, förr eller senare. Det kan slå oss med oanad kraft om vi förträngt saker och ting rejält.
      Fint att du sökt hjälp. Då man öppnar sig och vågar erkänna att man har det svårt ser man att man inte är ensam. Hjälp, stöd och sympatier kommer in från många håll, även från oväntat sådant.
      Kram!

Glad för varje liten kommentar – ha en fin dag!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.