… sol i hjärta, sol i sinne. Det rimmet lärde jag mig redan som barn och i dag passar det bra på min sinnesstämning.

Jag hade ingen väckarklocka att ringa, inga tider att passa. Jag hade fått sova så länge jag ville. Men vad händer denna söndagsmorgon? Jo, jag vaknar femtiden och lyckas slumra till sju. Då har jag i och för sig sovit sex timmar och slumrat två, så kroppen ansåg säkert det vara nog 🙂

Att jag inte kunde sova berodde på att många tankar snurrade i mitt huvud. Men det var inga ledsamma tankar, inga deppiga grubblerier. Tvärtom. Jag känner tillförsikt och har hopp för min framtid. Och tänk, den här gången är inte ens en man, ingen direkt romantik, inblandad.
Men som vanligt måste jag tyvärr skriva ”det är för tidigt att berätta något på bloggen än”.

Tids nog delar jag med mig av allt det glada – om allt jag önskat och bett för uppfylls, om alla pusselbitar faller på plats.